ÄR KVINNORNA VÄLKOMNA I GOLFEN? Sida 50-74

 Klicka på rubrikerna ovan för att komma till önskat textblock.

Vid läsning i mobil eller läsplatta klicka på strecksymbolen som visas till höger om rubriken.

 

Det går lika bra med selleri, sa Werner & Werner i TV

Om du snabbt behöver ett läkarintyg för att få använda transportmedel (åkdon) när du vill spela golf då behöver du inte längre belasta vården. Har du ett gammalt läkarintyg liggande så använd det, det kommer nog att fungera även om det är utgånget. Eller gör som jag gjorde - vänd dig till Ortopeden på sjukstugan i Valköping! Där kan du, enligt annons i Grönköpings Veckoblad, få ett "lekarintyg" på direkten utan att du tynger skattebetalarna och den hårt belastade vården. I Valköping finns inga vårdköer som du måste tränga dig före, och kliniken är öppen dygnet runt. Och ett "lekarintyg" därifrån är lika "seriöst"som en del andra läkarintyg som förevisas när det ska användas åkdon vid golfspel.

sidan 50

 

I "frizonen" Valköping löser de alla onödiga problem på ett "nödigt" enkelt sätt

Där har de klokt nog valt bort lagar och regler som inte fyller andra funktioner än att jäklas med sina medborgare. Omtänksamma som de är hjälper de också till att enkelt lösa problemet med lekarintyg för kranka golfare på annat håll i riket. Du anmäler ditt intresse via nätet och du får ditt intyg via nätet; rationellt, enkelt, billigt! Provinsläkaren av den gamla sorten, medicine potentaten herr doktor Markus Urell, sonson till Markurell i näraliggande Vadköping, utfärdar lekarintyg utan att han ens tittar på dig. Du ställer själv diagnosen, undertecknar med hans namn och du skriver själv ut intyget via din dator. Intyget fungerar utmärkt för att få använda åkdon på golftävling. Jag har själv, i studiesyfte, använt ett sådant med framgång. Hur mitt lekarintyg var formulerat ser du här:

___________________________

+  Ortopeden +

   Sjukstugan, Gågatan 10  543 21 Valköping Tel. 0987 654321

                                                          

Lekarintyg

 Härmed intygas att    S gson Driva     inte är bra på golf.

 En kronisk åkomma för vilken han är under behandling.

 Han lider dessutom av en skada i den förlängda märgen:

Salus aegroti suprema lex. Samt i Coccyx.

 

 Valköping 2006-02-30         

  Markus Urell

Herr provinsläkare, medicine potentat

 

Götalands Läns Länsting

__________________________

 

Intyget är utfärdat den 30 februari, en dag som inte finns, av ett Länsting som heller inte finns. Att intyget är utfärdat fyra år tidigare borde ha fått larmklockorna att ringa. Allt i intyget är rappakalja, men det är skrivet i avsikt att verka äkta. Den latinska texten Salus aegroti suprema lex betyder inte den förlängda märgen, vilket man förleds till att tro när man läser det som intygas. Det betyder patientens välmående är den viktigaste lagen. Coccyx är svanskotan på latin. Det ska talas med golfare på golfares vis och med de lärde på latin.

 

Hur viktigt är då ett läkarintyg ute i verkligheten

Jo, det är viktigt i en del golfklubbar, dock inte i alla. Men hur ett läkarintyg ska se ut är inte lika viktigt. Det viktiga är att man har ett "intyg" att visa. Flertalet golfklubbar följer okritiskt direktivet från SGF, utan att de vet varför och utan att ifrågasätta påbudet. De bryr sig heller inte om de problem som kravet skapar för golfarna och vården, och heller inte om vilka kostnader de därmed orsakar samhället och skattebetalarna.

  För att testa hur kravet på läkarintyg fungerade önskade jag hyra golfbil för att delta i en tävling på en grannklubb. Tävlingsledaren frågade efter läkarintyg och jag visade fram det lekarintyg som du ser ovan. Hen kastade ett öga på det, noterade de röda korsen, och lämnade utan krusiduller över nyckeln till en golfbil - som jag tacksamt använde mig av under tävlingen.

 

Jag vill självfallet inte bluffa mig till rätten att få spela golf när jag det önskar

Den rätten ska oinskränkt ingå när jag i laga tid och till fullo betalat för mitt medlemskap i en svensk golfklubb! Men när den rätten uppenbarligen inte ingår så är, och var detta, ett sätt att protestera mot galenskapen. Jag är inte kriminellt lagd så jag fick dåligt samvete för detta "brott" och berättade för tävlingsledaren vad det var jag visade, och varför. När hen fick klart för sig orsak och verkan log hen lite generat, men lät mig ändå använda golfbilen i tävlingen. Startavgiften och hyran för golfbilen var viktigare än principen. Eller så litade hen på mitt ord.

  Kostnaden för samhället och skattebetalarna var noll i sammanhanget, och klubben fick in sina välbehövliga pengar. Lekarintyget fick avsedd effekt och är att "rekommendera" för dig som hamnar i situationer där ett sådant avkrävs.

 

Den orättvisa rabatten på 100 kronor jag fick på bilhyran, för att jag hade "läkarintyg",

stoppade jag som en förlåtande gest ner i en insamlingsbössa för Cancerfonden som stod på disken

Vad då orättvis rabatt? Jo, det anses vara mera synd om den som visar läkarintyg än den som inte gör det. Det antas då att den som visar upp ett läkarintyg verkligen är sjuk; vilket den andre då följaktligen inte är. Tron på läkarintyg är grundmurad i vår golfgemenskap.

  Det som borde hanteras med sunt förnuft i golfklubbarna ska intygas av dyrköpta auktoriteter - och vara skrivet på papper, och helst på latin. Den som inte kan visa läkarintyg i sammanhanget ska plundras, eller skickas av banan ... ut ur gemenskapen.

 

Men denna orättvisa rabatt ska nog mest tolkas som uttryck för dåligt samvete hos klubbarna

för att de reser detta inhumana och fientliga krav mot sina medlemmar och gäster

Och inte som uttryck för empati med den sjuke. Kontrollen av mitt intyg var minst sagt tveksam, men hur skulle hen på ett trovärdigt sätt kunnat kontrollera? Hen var inte utbildad i ämnet och kunde knappast avgöra om mitt lekarintyg var äkta eller inte. Mitt intyg var förmodligen lika "äkta" som många andra "läkarintyg" som visas fram när krav på sådant ställs. Jag har sett skräckexempel på "läkarintyg" skrivna på olika språk som har svalts med hull och hår tillsammans med avgiften för åkdonen. Hens påtvingade kontrolluppgift var meningslös - och ett spel för galleriet. Men Regelboken och de heliga byråkraternas inhumana krav på läkarintyg för att få spela golf åkande var uppfyllt. Amen.

 

I Valköping finns också en golfklubb och där är de måna om sina medlemmar och gäster

Klubbens styrelse, under ledning av herr handicaprådet Otto Golfén, erfor att medlemmar och gäster av arten Homo Sapiens sapiens: Den förståndiga människan, var en allt sällsyntare gäst på deras bana. Medan gäster av arten Sus scrofa: vildsvin, som ibland också "bökade" på deras bana, i stället ökade sin närvaro när banan i frånvaro av golfare låg alltmer öde.

   Men klarsynta som de är i Valköping GK vidtogs åtgärder för att råda bot på eländet. För att hejda utvecklingen stämde de i bäcken och inte i ån. De antog lokala regler som gjorde spelet på banan roligare, snabbare - och mera anpassade till merparten av de spelare de hade på banan och inte till de spelare som de trodde att de hade. De insåg att medlemmars och gästers trivsel och välfärd var viktigare än regelverket. Och att kravet på läkarintyg för att få använda åkdon när de ville delta i spelet på deras golfbana var en onödig och ovänlig handling som resulterade i att medlemmar och gäster kände sig oönskade, skuldbelagda och misstänkliggjorda. 

   Klubbledningen tog därför beslut i golfarnas intresse, utan att fegt huka för SGF. De insåg att det var till fördel för klubben, om de i stället för att utestänga medlemmar och gäster från spel med detta oförnuftiga krav, var generösa mot dem. De visade civilkurage och tillämpade civil olydnad mot SGF genom att inte ställa det ohemula kravet när någon ville använda åkdon. De överlät det problemet till andra golfklubbar i riket. Klubbar som inte är behäftade med samma omtanke och klarsynthet som de är i Valköping GK.

   Åtgärdena har mottagits väl av medlemmar och av en ökande skara greenfeegäster. Med resultat att klubben har ökat sina intäkter genom ökat medlemskap, och genom uthyrning av olika  lämpliga åkdon. De har på så sätt bidragit till kranka medlemmars och gästers välbefinnande genom att de också har fått ut dem i spel. De som annars inte hade kunnat delta utan den onödiga och kostbara omvägen via vården.

sidan 52

Denna omtanke och detta positiva sätt att värdera medlemmar och gäster

har blivit grädde på moset för klubben - och har resulterat i att den nu går ihop ekonomiskt

Krympande medlemsantal och fallande greenfeeintäkter på senare år räckte inte till för att täcka klubbens kostnader. Och Skatteverket i Valköping medger inga "skattefria friskvårdsbidrag" till vare sig särskilt utvalda eller till pensionärer. Klubben kunde inte räkna med att företag, verksamheter och skattebetalarna skulle bidra till driften med obeskattade pengar för sponsring och andra tveksamma aktiviteter så som sker i riket i övrigt. Där sådana "luddiga" kostnader dras av direkt som marknadsföringskostnader i kundvårdande syfte. Avdrag där det är skattebetalarna som står för fiolerna. För att få det hela att gå ihop fick klubbledningen därför själva tänka till och lösa problemet på ett kreativt sätt.


    På det sätt som Valköping GK tacklade problemet borde kanske flera

svenska golfklubbar göra ... nu när kassakorna har börjat sina

Klubben har nu ett ökande antal medlemmar, flera greenfeegäster, och åkdon i spel som de tjänar pengar på. Åkdon som dessutom uppfyller myndigheternas krav. Men när det gäller de kraven då är plikttroheten och laglydnaden inte lika stor som när det gäller att vidmakthålla kravet påläkarintyg för att få använda dem. Men kreativiteten för att komma runt problemet är god på sina håll. Jag hyrde golfbil av en annan klubb och frågade om de hade: Uthyrningstillstånd och utbildad personal i ämnet, vilket är ett myndighetskrav. Svaret jag fick var - att de inte hyrde ut golfbilen. De lånade ut den gratis, men för en lös kudde som jag skulle sitta på tog de 250 kronor utan läkarintyg - och 200 kronor med läkarintyg.

________________________

 

År 2012 vann förnuftet över dumheten! Då tog Länsstyrelsen Stockholm bort kravet på

 läkarintyg för att få använda åkdon vid allt golfspel, och övriga länsstyrelser har följt efter.

Naturvårdsverket tog bort kravet 2015 

 

Men Svenska Golfförbundet, SGF, har inte kommit till samma kloka insikt

SGF hävdar: Golf är idrott och friskvård, och menar att man ska gå när man spelar golf. Om du då anser dig behöva använda transportmedel, åkdon för att kunna delta - då ska du, trots fribreven, visa läkarintyg för att få göra detta. Kravet gäller vid alla handicapgrundande ronder/ tävlingar. Alltså även vid vanliga "trivseltävlingar" som Tantatouren,  Seniorgolfen, Gubbagolfen, Antikrundan, Käringköret, Bockrundan och liknande.

   Men SGF har i Spel och tävlingshandboken 2016  "tvingats" informera följande: Varken länsstyrelsens dispens eller annan myndighet ställer krav på uppvisande av läkarintyg. Klubbar kan hantera dispensen på olika sätt: Vissa klubbar tillåter allmän körning efter behov och tillgänglighet utan behovsprövning, andra klubbar kräver att spelaren har ett tillstånd i linje med SGF:s grundsyn om idrott och friskvård.

   Det är alltså golfklubbarna själva som bestämmer vad som ska gälla ... och inte SGF! Och med vetskap om denna "frihet" så förstår jag inte vad som driver en del golfklubbar till att ställa detta destruktiva krav på sina kranka medlemmar och greenfeegäster.


Trots att länsstyrelserna och Naturvårdsverket har utfärdat fribrev till golfklubbarna

så försöker ändå SGF fortsatt "tubba" klubbarna till att ha kvar kravet, nu kallat Tillstånd

SGF tillhandahåller ett förtryckt Tillstånd med texten: TILLSTÅND att använda transportmedel. Ett uppvisat läkarintyg styrker att medlem har ett rörelsehinder/ funktionsnedsättning av kronisk karaktär och får tillstånd att använda transportmedel i samband med golfspel. Klubbarna bidrar med spelarens namn, golf-ID, hemmaklubb och giltighetstid enligt det läkarintyg som ska ligga till grund för att bevilja detta Tillstånd


Men detta Tillstånd är onödigt och helt meningslöst

Drabbas du akut av ryggskott, en hälsporre, en ömmande liktorn, stukar en fot, skadar ett ledband, bryter ett ben, känner trötthet vid hög ålder, då utestängs du från att få delta, och blir ett offer på tokskallarnas altare, eftersom Tillstånd ska utfärdas vid: Rörelsehinder/ funktionsnedsättning av KRONISK karaktär. (Wikipedia förklarar: Kroniska sjukdomar är långvariga, eller livslånga hälsotillstånd, som det vanligen inte finns något effektivt medicinskt botemedel till.) Har du ett rörelsehinder/ funktionsnedsättning av kronisk karaktär då har du sannolikt ett giltigt och korrekt läkarintyg som intygar detta - och då behöver du inget Tillstånd. Detta är då enbart ett onödigt byråkratiskt påfund

 

Det är SGF som med sitt tal om idrott och friskvård försöker få klubbarna att tillämpa kravet

Visst är golf friskvård, men vadå idrott för flera 100 tusen golfare som är äldre än 40 år! För 90 procent av golfarna är golfen inte idrott utan är motion och social gemenskap. Att golfklubbar med förnuftiga styrelser inför lokala regler som kräver detta Tillstånd av sjuka medlemmar och greenfeegäster tror jag inte på! Det ligger inte i klubbarnas intresse att ställa så hänsynslösa och fientliga krav. Det kravet ställs bara av SGF, vilket jag inte förstår syftet med. I vems intresse agerar SGF? Med de "fribrev" som myndigheterna har utfärdat hade SGF 2016 chansen att ta bort kravet i Regelboken, men så icke. SGF ser inte skogen för alla träd! De ser inte skillnad på idrott och motion, på golfidrottare och golfmotionärer.

   Golfare som betraktar golf som idrott och sig själva som idrottare, och som tror att användning av åkdon är en otillbörlig fördel, kan möjligen godta ett sådant krav på Tillstånd - men det gör nog inte alla som spelar golf för motionens skull? Detta Tillstånd är ett byråkratiskt påfund, en skrivbordsprodukt som SGFs regelexpert, vid min förfrågan om varför det införts, hade en krystad förklaring till.

 

SGF tycks inte ha förståelse för nytta, orsak och verkan  i sitt eget revir

Golf är friskvård, säger SGF. Men varför då detta utestängande, illasinnade och kostbara krav som mest drabbar äldre medlemmar som använder golfen för sin hälsa, friskvård och motion - även om de inte alltid kan gå sina ronder! Åkdon är då en möjlighet till att också de ska kunna delta i handicapgrundande ronder och tävlingar och den möjligheten ska de givetvis inte fråntas. Detta gäller inte minst alla 75 tusen golfare som har artros i lederna. En sjukdom som vanligtvis konstateras och behandlas av sjukgymnaster i vården - utan att de kan utfärda läkarintyg. Och om man känner sig trött på grund av hög ålder utfärdas inga läkarintyg!

   Så på grund av detta oförnuftiga krav på Tillstånd, krav läkarintyg, tvingas därmed många äldre golfmedlemmar bli sittande overksamma i sina gungstolar i stället för att de kan vara med och utöva den friskvård som SGF säger sig "värna" om. 

 

Låt i stället tillgång och efterfrågan på åkdon styra vilka som ska kunna använda sig av dem

Och lämna inte till vilsekomna nördar och maktlystna tokstollar i klubbarna att bestämma vilka medlemmar som ska kunna bruka sina medlemskap som det är avsett, utlovat och tänkt: Att var och en medlem ska kunna spela golf utifrån sina egna förutsättningar!

sidan 53


Trots myndigheternas fribrev 2012/2015 krävde styrelsen i min klubb Bedinge GK 2017 läkarintyg när jag,

på grund av artros i lederna, kunde behöva använda åkdon för att delta i de veckovisa seniortävlingarna

Våren 2017 meddelade jag skriftligen styrelsen att jag hade artros i lederna. Att jag ibland, betingat av vädret, kunde behöva använda åkdon för att kunna delta i spelet. Jag berättade att jag inte hade läkarintyg eftersom artros behandlas av sjukgymnaster på min vårdcentral, och att sjukgymnaster inte kan utfärda läkarintyg. Jag undrade vad som då gällde om problemet med min artros blev akut.

   Styrelsen krävde då att jag ändå skulle visa läkarintyg! De krävde alltså att jag skulle belasta vården en extra gång för att en läkare, vårdens dyraste resurs, skulle konstatera samma sak som sjukgymnasten redan hade gjort; att jag har artros. Men ett så onödigt slöserier med skattemedlen och resurserna ställer jag som lojal medborgare aldrig upp på bara för att jag ska få spela den golf som jag betalar för att kunna göra!

  

 Med sådana "vänner" behöver man inga fiender

Styrelsen litade inte på mitt ord. De "trodde" att jag ljög om min artros bara för att jag ville åka när jag skulle spela golf. När jag då vägrade att belasta vården en extra gång för att få ett läkarintyg - krävde styrelsen att jag skulle visa intyg från sjukgymnasten på att jag hade svårt för att gå! Jag protesterade mot denna bristande tilltro till mitt ord, och mot deras egentillverkade krav, som helt saknar stöd i Regelboken. Det är intyg utfärdat av leg. läkare som SGF avser med sitt krav, inte intyg från "vem som helst".

   Klubbar som följer SGF:s påbud om Tillstånd och som utfärdar sådant till spelare med artros utan att de kan uppvisa läkarintyg, vilket jag vet förekommer, begår då mened. Denna "brottsliga anpassning" till SGF:s ogina krav främjar inte min tilltro till ansvariga i golfen.

 

Efter livlig skriftväxling i ärendet krävde jag och min fru årsavgiften tillbaka ... vilket vi fick

Vi ville inte vara medlemmar i en golfklubb med en styrelse som inte var kunnig i ämnet, och som inte stod på sina egna medlemmars sida ... trots den avsiktsförklaring som Bedinge GK har sagts sig stå för sedan klubben startades 1931. Vi blev i stället greenfeemedlemmar i en annan golfklubb till en årlig kostnad av några hundralappar per person inklusive försäkring, som också gäller vid spel utomlands. 

   Vi fick på så sätt tillgång till hela nöjet för några få procent av årsavgiften i Bedinge GK! Plus att vi i fortsättningen slipper utsätta oss för Bedinge GK:s styrelses brist på tilltro till, och bristande omtanke om sina egna medlemmars väl och ve. Så stort tack till styrelsen i Bedinge GK för vår nyvunna insikt, och för den besparing som vi nu använder på andra golfbanor som inte ställer krav på läkarintyg/ Tillstånd när min artros, min reumatiska värk, ibland gör sig extra påmind. Så inget ont som inte har något gott med sig.

 

Fortsatt i början av 2020 skriver Bedinge GK på sin hemsida:

Uthyrning av golfbil vid tävlingar kostar 225,- och då krävs det ett medtaget läkarintyg. Styrelsen ligger platt på rygg för SGF:s oförnuftiga och omotiverade krav. Kravet utestänger och hindrar därmed många egna medlemmar, och greenfeegäster, från att fullt ut kunna tillgodogöra sig den gemenskap, omtanke och friskvård som Bedinge GK säger sig stå för. Så elakt kan man möjligen agera i en golfklubb som har en lång kö av folk  som vill bli medlemmar; finns den kön i Bedinge GK?

   Golfen har svårt att behålla sina medlemmar - och har svårt att rekrytera nya; jag förstår mycket väl varför det är så!

________________________

 

I golfen finns regler och krav som är märkliga, och regelstinna tokskallar

till golfare som tolkar och praktiserar dem i syfte att jäklas med övriga golfare

En del utger sig också för att vara golfdomare. En sådan råkade jag få i min boll på en semester- ATP/ PRO-tourtävling i Spanien. Jag använde en dyrköpt "evighetspegg" som jag hade satt en tejpremsa på med texten: Däråt + en tecknad pil. När markören skulle skriva resultatet på första hålet krävde "golfdomaren" att jag skulle plikta för: Användande av otillbörligt hjälpmedel. Några hål senare ville han diskvalificera mig i tävlingen för: Upprepat användande av otillbörligt hjälpmedel. Men det förslaget blev det starka protester mot och det röstades enhälligt ner av förnuftiga seniorgolfare som var med i bollen.

 

Jag tyckte denna pegg var praktisk, och komisk, men det tyckte inte golfdomaren

Den passade inte in i hans regeltyngda värld. Han tyckte att min pegg var: Regelvidrig och provocerande. Och han hade rätt, hans tolkning var helt enligt Regelboken!!! Men att släpa omkring på en gnutta sunt förnuft, och ett uns av humor, det kunde jag inte beskylla denne regeltolkande gentleman för att göra. Han gick omkring som ett vandrande pekfinger och rabblade golfreglerna för alla, och han gjorde sig omöjlig hos alla genom att "peta" i allt, så tillvaron för denne tokstolle blev inte helt lyckad under de veckor han var där. Ingen ville gå i hans boll, och ingen ville sitta vid hans bord - då han ständigt ältade regler. Småtteri, trångsynthet och oförnuft främjade inte spelglädjen hos ett taggat gäng pensionärer på golftour i soliga Spanien. Att han vid upprepade tillfällen under ronden kallade sina provisoriska bollar för: P-boll, var ett regelbrott, men de fadäserna lät jag passera utan åtgärd; stämningen i bollen var trist nog ändå. 

  Men inte nog med den regelvidriga peggen. Jag "propagerade" också för Antislajsplåster och Puttfrossahämmare i tablettform, som han heller inte gillade. Han tyckte också att dessa ”innovationer” var att betrakta som: Otillbörliga hjälpmedel.

   Syftet med tejpremsan på peggen var - att jag skulle se var den hamnade efter utslaget, inte att jag var tveksam till åt vilket håll jag skulle gå, som denne golfens lagman och golfgudens ställföreträdare här på jorden uppenbarligen inbillade sig.

 

Vi blekingar är måhända "korkade", men så korkade 

att vi inte vet åt vilket håll vi ska gå på en golfbana är vi ändå inte

För att hitta på en golfbana finns det nu mycket mera exakta apparater att ta till än ett pegg med en tejpremsa på. Mitt pegg kan inte konkurrera med de satellitnavigeringssystem, GPS, lasermätare, elektroniska kartor och andra "otillbörligt hjälpande apparater" som numera står till buds för oss golfare. Apparater som dessutom är godkända av SGF, och som "rättvisekrävande" golfdomare inte har något att erinra mot. När jag berättar denna historia då undras det alltid om den verkligen är sann, vilket den givetvis är. Utdrag ur Regelboken: Bilaga IV, Hjälpmedel. Punkt 1 peggar, regel 11: Pegg får inte vara utformad eller tillverkad på ett sådant sätt att den kan utvisa spellinjen.

    Jag förstår att det blir många sidor med regler, krav, förklaringar, förtydliganden och anmärkningar i Regelboken när det läggs tid, utrymme och energi på sådant här trams och struntsaker. Visst är det väl korkat, och förödande för golfen, när tillvaron mäts upp i småstrutar på det här sättet.   

 

Golfsegrar ska uppnås på egna meriter ... och inte med hjälp av dumheter

Hörde att en av våra mannar i ett av klubbens serielag på en serietävling begärdes diskvalificerad av en motspelare för att han hade ett gummiband fäst på sitt "evighetspegg", så att han snabbt kunde hitta det efter utslaget. Som skäl för kravet på diskvalificering anfördes just regel 11 som jag relaterat till ovan. Han blev diskvalificerad av tävlingsledningen! När jag hör om sådana dumheter då stiger mitt blodtryck betänkligt.

   Det är beklagligt och deprimerande att det finns golfspelare som begagnar sig av sådana simpla metoder för att de till varje pris vill komma först - eller före. Men ännu mer beklagligt är att en tävlingsledning utfärdar en diskvalificering på den grunden.

 

När en sådan regel finns, och tillåts tolkas som den gjordes den gången, 

då har det gått snett i golfen, då går hissen inte hela vägen upp hos de ansvariga

Då fattas det något i huvudet på motspelare och tävlingsledningar. Jag undrar var det sunda förnuftet fanns när den regeln skrevs, och då den diskvalificeringen krävdes - och verkställdes? Förnuftiga och omdömesgilla tävlingsledningar medverkar inte i sådana tokerier. 

   Uppenbara brott mot vettiga regler ska självfallet beivras, men missbruk av dem, och rena dumheter, ska inte uppmuntras och belönas så som skedde i det här fallet. Det där skulle tävlingsledningen ha insett det tokdumma i och avstyrkt kravet. Den möjligheten hade de, men de fegade och avstod från att ta den, eller så begrep de inte bättre. Men mig veterligt är det få lagar, regler och krav i vår tillvaro som är absoluta och som inte kan tolkas, förstås och tillämpas med sunt förnuft i den aktuella situationen.

   Och i vetskap om att sådana saker händer i seriesammanhangen har jag genom åren konsekvent avstått från att försöka platsa i serielagen. Jag vill inte riskera att utsätta mig för den typen av dumheter från oförnuftiga konkurrenter och vilsna tävlingsledningar. Det har sagts mig, att i serierna kryllar det av dåliga förlorare som ständigt söker efter regelbrott hos sina konkurrenter, och som villigt tar hjälp av luddiga sådana för att uppnå det de inte kan åstadkomma av egen kraft och på egna meriter.

__________________________

 

Inte alla klubbledningar har den självklara insikten att flertalet golfare är som folk är mest

Nu tycks det vara allt fler nördar som styr i golfklubbarna. Som ser mer till sina egna intressen än till flertalets. Nu ska banorna utvecklas - som det heter. De ska bli längre, krångligare och allt svårare att uppnå vettiga resultat på för de flesta av oss. Men det förväntas ändå att vi ska applådera allt det nya som införs. Att vi ska vara tysta, tacksamma och tillfreds med tillvaron, och kunna avverka ronderna på max fyra timmar för en 4-boll. Vi, mestadels äldre golfmotionärer, vi som är förutsättningarna för klubbarnas fortlevnad.   

 

I Sverige är den allmänna golfstandarden numera så hög ... att nästan inga når upp till den

Ibland får jag intryck av att vi "storsvenskar" tror oss vara bättre golfare än vi är. Men sanningen är den - att vi har inte den höga spelstandard som många tror att vi har, och som man bygger golfbanorna för. Jag förmodar att i landets alla golfklubbar är handicapstrukturen den - att mer än 80 procent av medlemmarna har högre handicap än 18 för männen och 30 för kvinnorna. Och att de spelar på banor byggda för scratsspelare, eller bättre. Med de negativa konsekvenser det då får för flertalet golfares resultat, självförtroende, trivsel och välbefinnande. Och därmed också för deras totala engagemang och intresse för golfen i slutänden. Anpassa därför golfbanorna till de spelare man har, och inte till de man tror man har. Anpassa banorna, reglerna och kraven till majoriteten av oss som spelar på dem. Då blir golflivet ännu trevligare för flertalet. Många golfbanor som jag spelat på har inte varit gjorda för spelare på min handicapnivå, därför väljer jag också bort de banorna när jag ska åka ut för att spela golf.

 

Att spela på svåra banor är en plåga för mig som har handicap över 18

Det är som att alltid gå i för trånga skor, eller att ständigt gå med skoskav. Det gör ont, och jag blir på dåligt humör av den plåga det innebär att alltid förlora mot banan. Jag vill inte alltid bli utmanad på det sätt som banarkitekter, banbyggare och klubbledningar tycks tro att jag vill. Det är inte därför jag spelar golf. Men en sådan bana, Abbekås GK, var jag ändå medlem i många år. Att jag under åren inte bytte klubb berodde dock på hänsyn till annat än denna min övertygelse. Men nu har jag ändrat på detta. Golfen för mig är en hobby och en källa till rekreation, motion och glädje, och med det syftet med min golf söker jag inte elaka och krävande utmaningar. Utmaningar har jag ändå fullt av i mitt dagliga liv.

    Abbekås golfbana ritades av en arkitekt som var närmast psykopatisk i så måtto - att han gjorde en bana som var förödande elak mot spelare på den handicapnivå som medlemmarna i klubben då befann sig på. Klubbledningen siktade högt över målet i tron att vi i gemen då tyckte att det var kul att spela på en bana där man ständigt var förloraren. Men inte alla ville plåga sig själva på det sätt som vi tvingades till där och många lämnade klubben i protest mot "tyranniet" och sökte sig till medlemsvänligare banor.

   Banan upplevdes som svår, den var nerlusad med bunkrar som låg efter varandra, och runt greenerna, och som omöjliggjorde att bra spelade bollar kunde rulla in på green. Vi var tvingade att lobba in bollarna vilket inte var givet för oss med höga handicap. Hade vi minsta oflyt, vilket vi nästan alltid hade, hamnade vi först i den 1:a bunkern, sedan i den 2:a, i den 3:e, i den 4:e och så vidare.

 

Många av greenerna var dessutom kraftigt ondulerade så att det 

knappt gick att få stopp på bollarna när vi väl fick in dem på green

Där fanns greener ovala som ägg där bollen rullade av även vid precisa inspel. Dessutom tilläts ruffen växa sig meterhög på delar av banan vilket förmörkade tillvaron för alla oss som spred våra bollar. Till vilken nytta banan var så svår var det inte många som insåg, och det är det fortsatt många som inte gör. Men det är inte de medlemmarna som bestämmer vad som ska råda i klubben.

   När jag påpekade detta med ruffen för banchefen sa han, i ett försök att verka vänlig: Man ska hålla sig på fairway så är ruffen inget problem. Det kunde han säga som hade 3 i handicap, men det gällde inte för mig som då hade 20.     

sidan 56

 

Svårspelade golfbanor ger golfare "men" för livet

Av oss då nästan alla nya och höghandicapade medlemmar i Abbekås GK fick nog en del men för livet av den "tortyr" som det innebar att spela banan. En nästan samstämmig medlemsskara protesterade varvid greener byggdes om för stora summor. Men antalet bunkrar behölls. Med följd att Abbekås golfbana är "ökänd" för att vara den golfbana i landet som har flest bunkrar; med de konsekvenser det innebär för gästers vilja att återvända dit. Än i dag tillåts ruffen växa meterhög på delar av banans spelytor medan den klipps bort på ytorna mellan hålen. Sammantaget har detta genom åren skrämt bort både medlemmar och gäster från den golfbanan. Jag kan inte minnas att jag någon gång har träffat en enda golfare som har spelat på Abbekås golfbana som inte anfört bunkrarnas antal som en negativ faktor.

__________________________

 

Många av golfklubbarnas ledningar i landet tycks tro på en framtid som inte finns

Vill de ha nya medlemmar då måste de också se till att det blir roligare att spela golf, och relativt billigare att vara medlem! Klubbarna måste minska sina driftkostnader till den nivå som medlemmarna är villiga att betala. Kostnaderna ska inte tillåtas stiga i tron att medlemmarna i varje situation kommer att täcka underskotten. Och att skattebetalarna, sponsorerna och andra finansiärer alltid kommer att ställa upp, för det kommer de inte att göra. Klubbarna får anpassa anläggningarna så att kostnaderna för att driva dem hamnar på rätt nivå, och de får lära sig förstå vad att rätta munnen efter matsäcken verkligen innebär.

   De måste också inom golfen inse att de inte kan resa stegar som är så höga att man från dem kan kliva rakt in i himlen. Men den utvecklingen pågår. Man kan bli medlem i många klubbar till en rimlig kostnad; det kallas greenfeemedlemskap, och det erbjuds av nästan alla golfklubbarna.

 

Det torde inte vara lätt att få sponsorer till golfen - för golfbanan är ingen bra reklamplats

Den erfarenheten fick jag i mitt företag där vi sponsrade golfhål och annat på flera golfklubbar. Vårt företag sålde golfrelaterade produkter där vi direkt kunde läsa av reklameffekten i kassan - och det utfallet var dåligt. Det var alltid dåligt använda reklampengar. Det mest påtagliga beviset för den dåliga effekten som sponsringen gav var när vänner undrade varför inte vårt företag sponsrade vår egen klubb. Verkligheten var då - att vår reklam sedan flera år tillbaka fanns på flera platser på banan, och att den dessutom var tryckt mitt på klubbens scorekort, där vi trodde att alla som noterade skulle se den, men så var det inte. I det fallet var alla reklampengarna bortkastade. Året därpå upphörde vi med den sponsringen.

   Hälften av all reklam vi betalar för är bortkastade pengar, sa chefen för Coca Cola. Problemet är att vi inte säkert vet vilken halva det är som är bortkastad! Coca Cola Company är världens största reklamköpare.

 

Golfens luftslott är fantastiska ... tills man flyttar in i dem 

Golfklubbar måste drivas som företag. Ska det fungera måste de gå runt ekonomiskt. De ska inte räkna med att Skatteverket och skattebetalarna i all framtid kommer att acceptera sponsring med obeskattade pengar på det sätt som nu sker. De pengarna gör mycket bättre nytta när de beskattas och skapar välfärd för alla - inte bara för oss golfare!

   Kan klubbarna inte skaffa kunder, medlemmar och greenfeegäster som är villiga att betala priset de behöver för att "gå runt" - då är loppet kört. Det går inte att ändra på kunderna, men det går att ändra på kostnaden på den vara man säljer så att den bättre attraherar de kunder man behöver ha. Priset på varan måste anpassas till de som ska köpa den. Det håller inte långsiktigt att ägna sig åt drömmar och illusioner i golfklubbarna. Att bygga golfbanor som det görs kostar mycket pengar, och att hålla dem i skick är dyrt. Många klubbar ska därför se över hur banorna för oss golfmotionärer verkligen ska se ut så att kostnaden för att bygga dem, och för att kunna hålla dem igång, kan bli lägre. Vi golfmotionärer är sannolikt inte benägna att betala hur mycket som helst för faciliteter som vi inte behöver för vårt eget nöje, eller för vårt eget spel.

 

Jag har i alla år som jag varit medlem i Abbekås GK varit kritiskt mot - och undrande till

varför klubbledningen alltid var benägen att vilja satsa medlemmarnas pengar på finesser som de flesta inte önskade, eller kunde tillgodogöra sig. Det har i Abbekås GK genom åren investerats i projekt som har kostat medlemmarna stora pengar utan att det gett dem något vettigt tillbaka. Dessa investeringar har medlemmarna sedan förlorat i konkurser. De förlorade pengarna har blivit dyra minnesmärken över de som beslutade om dem.

   Allt kanske tillkommit i god tro, med goda avsikter, och i förhoppning om att det skulle bli den stege som ledde klubben och medlemmarna rakt in i golfhimlen. Men den stegen blev aldrig hög nog, så in i den tänkta himlen har de ännu inte kommit, och kommer heller aldrig. 

sidan 58

 

Ta bort den vita teen så minskar kostnaderna i flertalet golfklubbar

För att minska höga kostnader kan den vita teen väljas bort. Eller att den åtminstone läggs i träda på de golfbanor som både har vit tee och dålig ekonomi. Vit tee kostar mycket pengar att bygga, och att hålla i stånd, och det är nästan aldrig några som spelar från den, så varför envisas med att ha den aktiv och kvar på de banor som är tänkta att användas av oss golfmotionärer med höga handicap. De som vill spela från vit tee får väl då välja andra banor, eller så får de använda slopesystemet så som det en gång var tänkt att användas, att då spela från gul, blå eller röd tee. Intäkterna för klubbarna från spelare som använder vit tee är näst intill inga. Greenfeegäster som spelar från vit tee spelar oftast gratis eftersom de tillhör eliten.

   Och varför ska golfbanor sträva efter att vara mästerskapsbanor när oftast inga andra mästerskap än klubbmästerskap går av stapeln på dem ... med få deltagare. Det kostar att utge sig för att vara något som man oftast inte är. Och allt som glimmar är inte guld - och ger inte guld i kassan.

__________________________

 

Vem var det som kom på idén att tävlingsronder inte skulle vara handicapgrundande

om inte tillräckligt många av deltagarna hamnade "inom zonen"

Vad är man ute efter när man inför en sådan regel? Mitt golfhandicap är mitt eget och är inte ett kollektivt handicap som ska vara beroende av hur andra spelar. Om scorerna i tävlingar inte blir tillräckligt höga beror mestadels på yttre omständigheter som blåst och regn, och det ska väl inte jag belastas för. Mitt handicap ska spegla mitt genomsnittliga kunnande över en kort period, och många av dem utförs ju i dåligt väder. Därför vill jag att ALLA mina ronder, som spelas med markör, ska vara handicapgrundande.

 

Min golf ska inte ha som primär uppgift att bestraffa mig,

 eller att plåga livet ur mig med hjälp av olika påfund

Min golf ska glädja mig och göra mig glad till sinnes. Om den inte gör det då ska jag göra något annat av min stund här på jorden än att spela golf. Nu har zontänkandet ersatts med ett nytt sätt att värdera resultaten som heter CBA. Nu kan mitt handicap ändras när jag ligger och sover beroende på hur de totala resultaten för deltagarna i en tävling som jag deltagit i slutligen blir. 

   Vid en tävling kom jag in med 31 poäng - och trodde i min enfald att jag hade höjt mitt handicap. Men så blev det inte därför att jag i just den tävlingen var bland de bättre resultaten. Hade jag efteråt gått ut på en föranmäld handicaprond, och fått samma resultat, då hade jag höjt mig. Det nya systemet tycker jag är illavarslande för min fortsatta golfkarriär, och för mitt framtida handicap.

__________________________

 

För mycket pengar i golfen förstör mycket i golfen ... och brist på pengar tycks förstöra resten

Av allt som trycks här i världen är det bara sedlar som verkligen tycks intressera golfens intressenter. I golfen mäts allting i pengar, för golfare står ej annat att få. Men, sjung vackert i skorrande strängar - sjung vackert om golfen ändå, skrev aldrig Gustaf Fröding, men han hade nog gjort det om han hade levt nu. Pro-spelarna i golfen värderas inte efter deras egentliga spelskicklighet - utan efter hur mycket pengar de spelar in. Men det är kanske ändå så - att den som tjänar mest pengar på sporten också är den bäste spelaren, vad vet jag.

 

En del golfare tar sig själva på så stort allvar att inga andra kan göra detsamma

Men pengar och pengars värde är också en viktig komponent långt ner i amatörleden. Det är evigheter sedan äran och en enkel buckla eller plakett var belöning nog när man vunnit, eller placerat sig bra i en golftävling. Även på amatörnivå är det prisbordet som avgör om en tävling anses vara bra och värdig att delta i. Allt i den förvrängda tron att den som har flest vunna golfpriser när den dör - visserligen är död ... men  därtill är bäst av alla.

    Allt dyrare prylar på prisborden i golfen orsakar mygel med handicapen! Därför ska vi kanske av omtanke om golfen återgå till bucklor och plaketter igen. Det borde vara tävlandet i sig som ska locka till deltagande och inte de prylar som vi kan vinna. Men golfens dödgrävare har själva skapat denna situation så de får skylla sig själva, och själva ta sig ur den.

 

Det är för mycket pengar involverade i golfen

Det finns ett antal stjärnor och tillverkare i världen som ska berikas av oss golfmotionärer genom våra köp av spelmateriel och annat som påstås höra golfen till. Därför är det inte förvånande att klubbor, bollar, kläder, skor och annat är dyrt även efter att jag har "sparat pengar" vid köpet, som det så vackert heter i reklamen. "Spara pengar" är en klyscha som används av säljarna för att få mig att spendera än mer pengar.

   Det gäller för fabrikanterna av materielen vi använder - att ständigt sälja på oss nytt spelmateriel. Finns det inga verkliga nyheter att argumentera för - då hittar de på nya argument för de gamla prylarna. Och för att vi ska hugga på kroken sätter de ett högt utgångspris - varifrån de sedan lämnar kraftiga rabatter. Det är det som menas med att spara pengar. Men vad då spara pengar, man sparar väl inte när man konsumerar?

   Att köpa golfklubbor med kända varumärken på kan jag näst intill ruinera mig på. Märkesklubbor som jag "måste" ha för att inte bli mobbad i kamratkretsen. Enbart en driver av "rätt" märke kan kosta mer än en golfresa till Spanien. Dessutom behöver jag 11 till 13 andra klubbor för att komma runt banan på ett anständigt sätt. Klubbor som kostar mycket pengar om jag vill ståta med det senaste. Men det ska sägas, det finns billigare alternativ för den som håller sig med ett eget självförtroende. Som inte hela tiden låter sig lockas av marknadens senaste "innovationer". Och att det inte måste sitta vissa varumärken på dem. För ska det göra det då är man illa ute. Men det är vanligtvis inte dessa anonyma klubbor som jag ser ute i golfbagarna hos oss amatörer. Och det är inte gratis att vara medlem i en golfklubb, det vet alla som är med i gemenskapen. Medlemskap, spelrätter, årsavgifter, resekostnader, bollar, klubbor, kläder, korv med bröd, pilsner, kaffe och annat kostar mycket pengar.

sidan 60

 

 Golf ska man spela lugnt ... och sakta vandra, sköta sig själv och skita i andra

Förlåt det fula ordet skit, men det är på modet i vår tid. Ordet används i förstärkande syfte; skitbra, skitdåligt, skithäftigt, skitkul och så vidare. Visst låter det hemskt, men det är liksom, typ, tyvärr så det är ... liksom!

   Spela lugnt och sakta vandra! I golf spelar det inte någon roll hur sakta man går så länge man inte stannar helt, sa en sengångare i klubben. Men det stämmer inte. Ett hyggligt tempo är ändå en förutsättning för allas trivsel på banan. Tempot i spelet kan enkelt höjas om alla hjälper till, och om man tacklar problemet med sunt förnuft. Det långsamma spelet sägs vara golfens ättestupa, vilket säkert är riktigt.

   Skynda är vad som propageras för i golfen. Men utopin "skynda" får nog raska på om den ska hinna ikapp den verklighet som råder. Skynda vet inte alla golfare vad det står för, men ordet långsamt är bekant - och är det som flertal ägnar sig åt. Men trots den bekantskapen retar sig många på att en golfrond ofta tar mer än fem timmar när det är tänkt att den ska ta max fyra. Men till denna ökning av speltiden tycker jag att klubbarna har sig själva att skylla. De "kräver" att speltiden max fyra timmar för en 4-boll ska hållas samtidigt som de bygger banor som är längre och svårare att spela på, och tillämpar regler och krav som motverkar det syftet.

   Puttningarna på många banor är svåra att lyckas med eftersom raffinerade onduleringar av greenerna är på modet. Och ruffarna på en del banor tillåts att växa till en höjd av en halv meter eller mer. Vilket gör det näst intill omöjligt att hitta bollarna, och att kunna slå därifrån om man hittar dem. En boll slagen till en sådan ruff är förlorad och kostar orimligt mycket i scoren, och i tid. Tendensen nu är snarare den - att speltiderna ökar ytterligare om ingenting görs för att åtgärda detta feltänk.

 

Nu är det också på modet att det ska lasermätas avstånd på alla håll, vid varje slag

När fyra man ska göra detta, för det är nästan alltid män som kostar på sig de sakerna, då kostar det minst 30 minuter i längre speltid för alla bollarna som kommer efter en sådan boll. Detta med speltiden är ett problem för golfen,  men det är inte många som gör något för att lösa det. Man tycks snarare öka på speltiderna med införande av diverse nymodigheter.


Men vi ska inte ha för bråttom när vi spelar golf, ty rör vi oss fortare än ljuset då svartnar det för ögonen

Jag menar inte att vi ska springa. Det går att öka tempot på andra sätt så att spelet flyter bättre och utan stress. Det går att spara 1 timma och 30 minuter på en golfrond över 18 hål för en 4-boll genom att vidta några enkla åtgärder, så att vi kommer runt banan på 3 timmar och 30 minuter eller mindre. Här några förslag som kan bidra till önskade tidsbesparingar: Ta bort regeln om Provisorisk boll, och förbjud letandet efter bollar. Hittas inte bollen "genast" när jag kommer fram dit där den antas ha landat då ska en ny boll spelas från närmast spelbar yta, eller från fairway, i linje med där den landade, med 1 slags plikt. Jag ska inte behöva gå tillbaka för att slå en ny boll från den plats jag slog ifrån ... för det kostar tid.

   Klipp ner ruffen på hela banan så att vi hittar de bollar som hamnar där, och så att vi kan spela på dem. Ska ruffen av kostnadskäl tillåtas vara hög då ska man där få droppa sig fri och göra bollen spelbar utan plikt.

   Kräv att alla alltid slår ut från som mest röd tee vid mixade bollar. Bestäm att det alltid ska spelas poängbogey, eller möjligen PAR + 5 när det är hårt tryck på banan. Begränsa, reglera användandet av lasermätare/ laserkikare ute på banan.

 

Att leta efter illa slagna bollar i fem minuter, och att vi ska gå tillbaka 

och slå en ny boll om vi inte hittar den, är orsaken till att speltiderna blir långa

Och i kombination med att banorna görs svårare, och att ruffarna på sina håll tillåts växa sig höga, blir problemet än större. Att tillåta fem minuters letande efter varje felslagen boll av varje spelare, på varje hål, kan naturligtvis bara resultera i en sak - tidsspillan. Detta torde alla som tänker till i ämnet kunna inse och att räkna ut - med Coccyx, svanskotan. Från 2019 gäller tre minuters letande, men det är fortsatt till men för tempot. 

 

Använd slopesystemet fullt ut så ökar tempot ... och golfen blir trevligare och mera varierad

Golfbanorna är slopade - så att vi män får tillgång till ett handicap som är anpassat till de olika tee som finns att välja mellan. Uppmuntra, eller tvinga därför alla män att verkligen aktivt använda sig av detta utmärkta system för att göra spelet snabbare, trevligare, mer givande, mer varierat och mer inspirerande för alla som deltar. Att jag här talar om män beror på att slopesystemet inte är lika användbart av kvinnorna eftersom de inte kan korta av banan genom att kunna välja att slå ut från en tee framför den röda teen. Se dig omkring på golfbanorna så förstår du vad jag menar.

   Där går 4-bollar med tre damer och en herre, där herren går till gul tee för att slå ut och damerna går till den röda. Varför gör han det när det torde vara mycket roligare att slå ut tillsammans med de övriga, och när slopen ändå gör att han inte får någon otillbörlig fördel av detta. Detta missbruk av deras tid kan jag inte förstå, men när det dessutom går ut över din och min tid då förstår jag det än mindre.

   Eller en annan märklig situation: Du ser en 2-boll med en herre och en dam där herren av någon outgrundlig anledning går till gul tee och slår ut, och damen slår ut från röd tee. Vad är det för glädje och mening med det? Golfen är väl ändå till stora delar tänkt som ett sällskapsspel. Varför är det så svårt för oss testosteronstinna alfahannar att inse att det skulle vara en fördel för spelet, för golfen och för trevnaden i bollen - om vi fullt ut kunde använda slopesystemet som det var tänkt?

 

Det blev bara en futtig fjäder av det som en gång var tänkt som en ståtlig "eagel"

Det har sagts mig att syftet med slopesystemet delvis var att ALLA golfare, inför varje rond, själva skulle få välja från vilken tee vi ville slå ut, och att detta skulle gälla även vid tävling. Det skulle öka trivseln i golfen, göra den mer dynamisk, mycket intressantare, mera variabel och mycket vitalare. Detta var en gudasänd gåva, fullt i nivå med det Antislajsplåster som finns att tillgå för behövande - och den idén gillade jag. Men i praktiken visade det sig att denna "förmån" endast skulle stå till förfogande för oss män som spelade från vit eller gul tee. Vi kunde då "korta" av banan genom att välja att slå ut från blå eller röd tee, men motsvarande valmöjlighet hade inte kvinnorna.

     För kvinnor som spelade från röd tee fanns inget annat val än mellan "pest eller kolera"! De kunde inte "korta" av banan som vi män kunde göra. De kunde bara välja att förlänga banan genom att slå ut från blå, gul eller vit tee. Därför blev det heller inget av den goda idén till att förnya golfen. Orättvisan och ojämlikheten var för påtaglig för att idén skulle kunna förverkligas i den verklighet som rådde, och som rår inom golfen. 

   Det fanns en skamgräns som de alfahannar som rådde över detta i anständighetens namn inte ansåg sig kunna överträda - eller bortse från. Det fick tydligen räcka med den orättvisa som redan fanns genom att vi män får flytta fram våra utslag till röd tee när vi fyllt 75 år, en favör som kvinnorna inte har möjlighet att använda sig av när de fyllt 75 år.

 

Skulle full jämlikhet råda då hade man behövt anlägga ytterligare en tee framför den röda teen,

vilket hade varit en enkel åtgärd om viljan funnits, men den viljan fanns inte

Att jämställa kvinnorna med männen har aldrig haft någon prioritet inom golfen. Därför föll denna goda idé platt till marken. Det blev till slut som i H C Andersens saga Kejsarens nya kläder, det blev bara en inbillning, det blev en illusion bland många andra illusioner inom golfen.

   Det lilla som blev kvar av den goda idén urvattnades till att gälla endast vid sällskapsronder - och då fortfarande utan att kvinnorna skulle kunna välja mellan annat än pest eller kolera. Från 2016 har det införts en orange tee ... men till vilken nytta? Mer om detta längre fram.

 

Förstockad konservatism och brist på modernt tänkande är golfens förbannelse och stupstock

Att införa nymodigheter till golfens fromma, och till glädje för alla dess utövare, förutsätter hänsynstagande, generositet och rättvisetänk. Men det är egenskaper som den mansdominerade golfen inte är utrustad med. I synnerhet inte när det gäller synen på kvinnorna och på deras förutsättningar till en jämlik, jämställd och rättvis golf på lika villkor. I golfen är det alfahannarna som bestämmer, och de ser till att förutsättningarna i golfen i första hand anpassas till dem själva och inte till oss golfare i gemen.

   Kvinnan ska tiga i församlingen, sa aposteln Paulus, och då avsåg han nog den framtida golfen? I golfen får kvinnorna nöja sig med det som blir över - och det som alfahannarna erbjuder dem. Är det erbjudandet då inte i linje med kvinnornas intresse då är det ingen som bryr sig. Idén med slopen, som den presenterades, var lysande och hade blivit ett lyft för golfen, och den skulle ha fullföljts. Men i golfen är det fel folk som drabbas av dåligt samvete, därför har det blivit som det blivit. Men det vore skam att ge upp. I framtiden kommer ändå slopesystemet att behöva användas fullt ut så som det en gång var tänkt. Att det är trögt i portgången beror på att det inte är lätt att ändra på synsättet i en sport och i en gemenskap som delvis styrs av antika regler och värderingar, och där kvinnor och hundar för några årtionden sedan var portförbjudna. Vad jag förstår finns det i nutid alfahannar som tycker att den ordningen fortsatt borde gälla. I vart fall när det avser kvinnorna.

 

Att vi män ska slå ut från minst gul tee är ett förlegat sätt att värna om mansrollen

Många potenta män, och för all del även icke längre potenta män, vill inte "förnedra" sig genom att slå ut från något som kallas för damtee. Den fåfängligheten försöker man komma till rätta med genom att kalla utslagsplatserna för annat än herrtee och damtee. Men så enkel är nog inte lösningen på det problemet. Problemet är mer väletablerat än så. Förhoppningsvis arbetar tiden för de som vill ändra på ordningen - men tiden går långsamt när det gäller detta. Men alla gillar inte slopesystemet, och minst de spelare som har låga handicap. Några menar att slopesystemet är orättvist och att det missgynnar dem. Men hur de kan påstå detta är för mig en gåta. Denna misstro orsakas nog mest av deras dåliga självförtroende och bristande tro på sin egen förmåga. Det är skillnad på svårighetsgrad på golfbanorna och det är för att utjämna de skillnaderna som det systemet finns. Slopesystemet kompletterar handicapsystemet på ett utmärkt sätt och vi ska givetvis använda det så som det är tänkt.

sidan 64

 

Är kvinnorna egentligen välkomna i golfen, och på golfbanorna

Min fru spelar som sagt också golf, och hon menar - att golfen diskriminerar kvinnorna som medlemmar, och att hon därför aldrig känt sig riktigt välkommen i golfgemenskapen. Hon hävdar, att som verkligheten är i golfen så skulle hon aldrig varit medlem i en golfklubb - om det inte varit för att i någon mån dela mitt intresse. Jag har inte alltid förstått hennes inställning, men när hon gång efter annan visat mig hur kvinnor blir bemötta, värderade och behandlade på golfbanor i Sverige, och ute i världen, då inser jag att hon har rätt. Denna ökade insikt om den verklighet som råder har gjort att jag alltmer börjat förstå varför så många kvinnor flyr fältet och lämnar golfen. Jag hade gjort detsamma om jag varit kvinna.                          

   Jag spelar golf som en kärring, var tryckt på en golfboll som jag hittade. Texten var möjligen avsedd att vara rolig, men den visade mera på vilken skrämmande kvinnosyn som på många håll råder inom golfen. Den som låtit trycka detta på bollarna var säkert en alfahanne som trodde på det "budskapet", och som aldrig har noterat Annika Sörenstam, Laura Davies och andra duktiga kvinnor i golfen.

 

Män beundrar duktiga kvinnor ... bara de inte är i samma bransch, sa Sickan Carlsson

Jag och min fru var i många år medlemmar i Abbekås GK. En klubb där kvinnorna alltid fick stå tillbaka för männens intressen. När det vid ett tillfälle skulle ges ökat tidsutrymme för "önsketänkta" greenfeegäster - då var det från kvinnornas speltider som tiderna togs! Inte från oss män - trots att vi då hade mer än tredubbelt så många speltider till vårt förfogande.

   När det investerades pengar i en elegant anslagstavla, för att stoltsera med hur det gick för lagen som deltog i de olika serierna, då gavs där inte plats för de kvinnliga lagen: Deras resultatlistor fick hängas på en spik vid sidan om den eleganta anslagstavlan!

 

I golf är det tänkt att kvinnorna ska vara jämställda med männen,

samt gärna en smula urringade, skrev kåsören Olle Carle "Cello"

Vi män uppträder ofta överlägset och obildat mot de golfande kvinnorna. Det fenomenet stöter jag ofta på ute i golfklubbarna - och det tycker jag är trist. Men vad skulle golfen, och framför allt vi män vara, utan kvinnorna? Jo: Sällsynta, mycket sällsynta, som Mark Twain uttryckte det. 

  Det jag menar är, att om inte jämställdheten mellan män och kvinnor inom golfen, och på jorden i sin helhet ökar och blir närmast total, då kommer säkert golfen, liksom jorden, att gå under. Men jämlikhet och jämställdhet i golfen var finns den?

   Som sagt, när vi män och alfahannar fyllt 75 år då får vi, med färre antal slag till förfogande, slå ut från röd tee - vilket är en vettig tanke eftersom krafterna och slaglängderna avtar när vi blir äldre:

 

Men när kvinnorna fyllt 75 år ... varifrån ska de då slå ut sina bollar?

Avtar inte också deras krafter och slaglängder när de blir äldre

Ska de då fortsätta att slå ut från röd tee med extra antal slag i stället? Men några extra slag får de inte. De ska enbart vara glada för att de då får spela med oss grabbar, som en alfahanne på djupaste allvar sa när frågan var uppe till diskussion på ett klubbmöte.

   Den diskrimineringen är förödande för golfen. Att kvinnorna inte har revolterat mot denna ojämlikhet och "övergrepp" mot dem det förvånar mig. Men det beror väl på deras relativa ointresse för golfen som sådan, eller av uppgivenhet på grund av den krassa verklighet som råder i golfen.

    Golfande kvinnor i allmänhet tycks inte finna det mödan värt att ta strid om det här. De tycker nog att det finns andra saker i livet som i så fall är mera värda att strida för än varifrån de får slå ut när de spelar golf. Många kvinnor spelar nog golf endast för att de på så sätt får möjlighet att umgås lite mera med sina män, och för den fina motion som golfen ändå bidrar till. Intresset för själva spelet, och för golfen som tävlingsform, är lågt hos merparten av kvinnorna. Och SGF och golfklubbarnas ledningar tycks inte göra mycket för att ändra på det missförhållandet.

   De tycks dock oroa sig för den minskande andelen kvinnliga medlemmar i golfen, men den oron dikteras väl mest av ekonomiska orsaker för klubben och inte av ärligt menad omtanke om kvinnorna och deras situation i golfen.

 

 Att slå ut från valfri tee ska vara OBETINGAT FÖR ALLA - inte åldersbetingat 

Och så blir det om det anläggs en ny tee framför den röda, och om slopesystemet tillämpas fullt ut så som det var tänkt. Så som det propagerades för när det lanserades. Den rådande (o)ordningen sticker i ögonen, och denna förolämpning, diskriminering - och orättvisa mot kvinnorna, stärker inte tilltron för regelskaparna och golfen. Detta  missförhållande torde vara bekymmersamt, och en belastning i en företeelse och aktivitet som säger sig ha rättvisa som riktmärke och målsättning. Hade regelskapare och ansvariga i SGF varit kloka och insett de möjligheter som på sin tid öppnades när slopesystemet infördes - då hade detta med åldersgräns inte varit något som helst problem för någon kategori av oss golfare. Då hade valet av utslagstee styrt det hela ... utan diskriminering. 

 

Vi kvinnor betraktas mest som kassakor i vår klubb, och vi ska närmast vara tacksamma för

att vi får gå ut på banan, skrev en deprimerad ordförande i en damkommitté till mig

Att det är så här ute i verkligheten är kanske svaret på frågan varför det sällan eller aldrig finns några hålbeskrivningar och  orienteringstavlor på kvinnornas utslagsplatser, inga bolltvättar, inga sittplatser, inga papperskorgar. Vill de se hur hålet de ska slå ut på gestaltar sig, tvätta sin boll, kasta skräp, eller sitta ner en stund för att vila, då får de gå till herrtee, till gul tee - för det är där de nödvändigheterna mestadels finns.

 

Minska också längden på hålen från röd tee: De är för långa på de flesta golfbanorna

Det är väl förklaringen till varför så få kvinnor inte har lägre handicap än 28. Skillnaden mellan gul och röd tee borde enligt min mening vara minst 25 procent, men den är oftast mindre än 15 procent, och på en del banor är den under 10 procent. Skillnaden mellan gul tee och "ny" damtee framför den röda teen tycker jag ska vara minst 35 procent. Hur har alfahannarna kommit fram till att röd tee ska vara på de avstånd som de oftast nu är? Hade de studerat statistiken över kvinnornas genomsnittliga resultat, och slaglängder, då hade de kunnat räkna ut med Coccyx, svanskotan, att de nuvarande hållängderna från röd tee i allmänhet inte är i samklang med den fysiska skillnaden mellan mänen och kvinnorna.

 

Att hållängderna från röd tee är fel är uppenbart när man efter utslagen ser att kvinnornas

bollar i bästa fall ligger i linje med männens bollar ... men oftast ligger de mycket kortare

Och hur ser det ut efter nästa slag på ett par 4-hål, och efter nästa! Och efter ytterligare ett slag på ett par 5-hål? Då ligger som regel kvinnornas bollar långt bakom männens bollar. Kvinnorna måste oftast slå många flera slag än männen för att nå green. Är det då undra på att kvinnorna tröttnar på golfens "jämlikhet" - och ger upp och att de i stor omfattning lämnar golfen. Hundratusentals golfande kvinnor har, sedan de av ekonomiska orsaker släpptes in i golfgemenskapen, mot dåliga odds stångat sina pannor blodiga i en hopplös kamp att kunna nå rimliga handicap på golfbanor skapade av män ... för män! Hade full rättvisa rått mellan män och kvinnor i golfen då skulle bilden av kvinnornas genomsnittliga handicap sett ut ungefär så som männens gör, vilket den som bekant inte gör. 

sidan 67

 

Hur kan de ledande inom golfen ha tänkt så fel i alla år

Har de aldrig lyssnat på kvinnornas åsikter om detta, och undrar de aldrig över orsakerna till kvinnornas allmänt höga spelhandicap? Det är väl på grund av detta missförhållande, och av ointresse från de som bestämmer, som golfen nu upplever en krympande andel kvinnliga medlemmar ute i klubbarna. Kloka och självständiga kvinnor accepterar inte allt som "erbjuds" dem i golfen ... och den reaktionen ska de ha all heder av.

   För att kompensera kvinnorna för golfhålens orättvisa längder kan man under en ombyggnadsperiod ge dem flera slag i slopen, och en trovärdig ursäkt för de missförhållanden som har rått genom åren. Men det enda förnuftiga och rättvisa är att anlägga nya röda tee på mera rättvisa avstånd, och att införa ytterligare en tee framför den röda så att idén med att alla fritt ska kunna välja tee slutligen kan införas. För ändras det inte på missförhållandet då finns det kanske ingen framtid alls för golfen i ett demokratiskt och jämställt samhälle. Från 2016 har det införts en orange tee: mer om detta längre fram. 

 

På en bana i Spanien jag spelade på var den totala skillnaden i längd knappt 8 procent

Och den oanständigt lilla skillnaden mellan gul tee och röd tee kompenserades inte tillräckligt i slopen, och innan slopen infördes var den banan en ännu större katastrof för kvinnorna. Ett par 5-hål där var 505 meter från gul tee och 480 meter från röd tee, hcp 6 och kraftig motvind nio gånger av tio. Att merparten kvinnor skulle få poäng på det hålet var det väl bara den manlige banarkitekten och banans manlige ägare som trodde på. Den banan var totalt 5 990 meter från gul tee och 5 540 meter från röd tee.

     Att det är så här illa ställt med jämställdheten i golfen är stötande, och förödande för helheten. Det förvånar mig att det fortfarande kan vara så i modern tid då debatten om jämställdhet mellan könen är så påtaglig. Golfen är inte känd som jämlikhetens stamort på jorden, men det borde väl finnas några alfahannar i golfens högborg som ser denna otillständiga obalans och orättvisa. Som inser vilka tråkiga konsekvenser den kommer att leda till för golfen om den inte snabbt åtgärdas på ett anständigt sätt. Tomelilla GK i Skåne insåg problemet med denna obalans och de byggde om sin bana till glädje för sina kvinnliga medlemmar och kvinnliga gäster: Och som en förutsättning för sin överlevnad som klubb!

 

Vad gör de kvinnor som sitter i de beslutande organen i golfen och ute i klubbarna

Var har de hållit hus de senaste 50 åren? Varför agerar de inte så att denna grandiosa orättvisa genast åtgärdas! De ska självfallet inte finna sig i denna devalvering av kvinnornas värde som fullvärdiga medlemmar i golfklubbarna, och i SGF. De betalar lika mycket för sina medlemskap som männen gör och då ska de också värderas lika. Och deras förutsättningar till att kunna uppnå rimliga handicap och resultat ska fullt ut jämställas; det är ett anständighetskrav. Om kvinnorna alltid behandlas som ett bihang, som andra klassens golfare, ett nödvändigt ont ... och enbart som kassakor, då kommer de också att reagera mot denna undervärdering genom att de då i ökande omfattning kommer att lämna golfen, vilket pågår i detta nu.

   Den utvecklingen har golfen inte råd med. När kvinnorna lämnar golfen kommer också många av oss alfahannar att följa efter, ty större "frihet och självbestämmande" än så har nog ändå inte merparten av oss - även om många av oss gärna vill tro det.

   Den här ojämlikheten, ojämställdheten och orättvisan måste golfens ansvariga alfahannar i anständighetens namn snarast åtgärda annars kommer utförsbacken för golfen att bli ännu brantare - och nedmonteringen av golfen som folksport kommer att påskyndas. 


Sedan 2016 finns nu orange tee, som möjliggör för kvinnor över 70 år att kunna 

"korta" av banorna på samma sätt som gäller för herrarna när de fyllt 75 år

Men dessvärre är nyordningen mest ett spel för galleriet! Den oranga teen har oftast placerats på det befintliga utrymmet för den röda teen. Och har därmed i verkligheten försämrat förutsättningarna för de som slår ut från röd tee, och har minskat antalet slag i slopen för de som väljer att spela från orange tee. Nyordningen, som den i många fall tillämpas, är en katastrof för jämlikheten - och är en dålig anpassning till verkligheten och tidens krav. Att slå ut från orange tee är en nackdel, och alltså inte den "förmån" som förväntas. Därför är det också få kvinnor som slår ut från orange tee. Men vad annat var att vänta när det var alfahannarna som bestämde hur det skulle vara, och hur det skulle göras

__________________________

 

Ändra på handicapsystemet så blir det roligare att spela, och vi får ett bättre utfall av vårt spel

Handicapsystemet är ett belöningssystem som måste vara konstruerat så att det blir till glädje för oss som drabbas av det, och inte så att det upplevs som ogint och fientligt. Bestäm därför att alla golfronder där två eller fler deltar ska registreras och påverka handicapet. Och att vi ska höja och sänka oss lika mycket. Förslagsvis 0,1 för varje poäng över 36 och ner till 30 poäng, eller till den gräns man kommer fram till. Då uppnår varje spelare snabbare ett rättvisare handicap som bättre speglar deras aktuella förmåga än det system som nu tillämpas. Det går då mycket snabbare att uppnå verkningsfulla förändringar av handicapet. Detta borde i vart fall gälla för oss som har högre handicap än 10.

    Vi normalgolfare vill åtminstone någon gång per år komma i närheten av det handicap som vi erhöll den sommardag då marken var torr, och då bollen rullade lika långt som den flög. Och som i de flesta fall då avgjorde vilket handicap vi skulle ha resten av året. Jag menar att vi inte har ett rättvisande system som visar vår egentliga förmåga vid de normala väderförutsättningar som oftast råder i landet.

    Ett mer utslagsgivande system skulle göra golfspelet mer attraktivt och mer inspirerande. Som det är nu är det få spelare som är nära sina handicap i nio ronder av tio. Vad är det för nöje i det? Det är väl meningen att vi ska kunna spela på eller nära våra handicap de flesta gånger vi spelar. Om inte så blir fallet då har vi väl fel handicap? Om detta lyckotillstånd inte inträffar oftare än vad som nu är fallet för flertalet av oss då kommer nog många att tröttna på golfen, och att ge upp den. För att undvika detta onödiga "uppgivande" kan man alltså ändra på systemet.

 

Ett dåligt system har orsakat många "tappade sugar" genom åren

Tidigare fick vi bara höja vårt handicap med max två slag per år. Men det har nu ändrats så att vi får höja oss hur mycket som helst under året. Det är ett förnuftigt beslut som kommer att glädja många golfare. Som det var innan var systemet ogint och fientligt mot oss som var komna upp i åren - och som inte längre kunde räkna med att förbättra vårt spel. Att det tagit så lång tid innan golfens högsta ledning insåg denna felsyn är beklagligt. 

   Detta faktum har straffat ut många golfare genom åren. Som systemet var innan innebar det många tappade sugar bland äldre golfare - som beroende på avtagande förmåga aldrig hann ikapp sitt eget handicap. På grund av det dåliga systemet fann många äldre spelare att de med åren spelade allt lägre bort från sina handicap, och det gjorde många ledsna. När vi blir äldre har vi ändå mycket emot oss i golfen så till det behövdes ingen ytterligare hjälp. Vi kunde dock vända oss till handicapkommittén i klubben för att få höjt våra handicap - men hur roligt var det? Men från år 2012  ska systemet ändras har jag förstått. Då sköter det sig självt när vi spelar registrerade ronder och det är utmärkt.

sidan 69

 

Vad framgång i golfen än må kreera är det tillfälligt, ljuvligt ... men kort,

och det dör som en stormvind i öknen bort

Golfen må vara en ädel sport, men jag tycker den har ett simpelt ideal. Denna sport, som kräver så mycket skicklighet, har en slumphändelse, en turhändelse, ett skitslag på "nysvenska" - som det mest prestigefyllda och åtråvärda målet, nämligen hole in one, HIO. Jag har svårt att förstå varför golfare skattar detta så högt när vi i stället borde uppmärksamma Eagle och Albatross mycket mera. Att det är så är nedvärderande för golfen. Ett HIO kan vilken klantskalle som helst få till om turen är framme, men att göra en Eagle, och framförallt en Albatross, kräver ändå ett mått av skicklighet. Gjorda Eagle och Albatross tycker jag att vi ska dekorera väggarna med i klubbhusen i stället för som vi nu gör, att vi skyltar med vilka som har haft turen att göra HIO. Lyckan med ett HIO är en illusion bland många andra illusioner som frodas i golfen. Lyckan är fejkad!

     Med två skitslag, förlåt mitt nysvenska uttryck, slog jag min lokala golfvärld med häpnad. Jag är en oskicklig golfspelare, men fylld av "dådkraft" gjorde jag HIO på Bedinge och på Söderslätt golfbana, men detta negligerade jag. Jag bjöd medspelarna i bollarna på champagne, men i övrigt brydde jag mig inte, och mitt namn finns inte med på några HIO-skyltar. Dessa HIO var ingen prestation av mig utan ren tur, eller otur när jag ser till kostnaden för champagnen. Dessa HIO var bara resultat av dåliga slag och var inte värda att dokumenteras för framtiden. Oavsett vad det gäller i livet så vill jag helst bli ihågkommen för annat än slumpmässiga tillfälligheter, illusioner - och ren tur. Att vinna på lotteri kräver ingen skicklighet som är värd att uppmärksammas. Bland golfamatörer i Sverige görs det årligen cirka 3 tusen HIO; betydligt färre Eagle, och ännu färre Albatross.

__________________________

 

Den 19 juni 1988 slutade mitt hjärta att slå 14 gånger under 8 timmar

Jag började spela golf på allvar efter att jag drabbades av en hjärtinfarkt på morgonen söndagen den 19 juni 1988, 47 år gammal. En ”ny födelsedag” som jag aldrig glömmer. Ett klappande hjärta är förutsättningen för livet, så när mitt hjärta den söndagen slutade att slå 14 gånger!!! då dog jag bokstavligen lika många gånger. Jag räddades till livet tack vare en fantastisk insats av min kära Birna, ambulanspersonalen, akutbilens personal och läkarteamet på Ystads lasarett som arbetade med mig under åtta timmar. Varefter jag sedan blev liggande kvar på lasarettet, i dödens väntrum, i ytterligare sju dagar innan jag fick komma hem. Dagar då chansen till överlevnad bokstavligen hängde på en tunn tråd.

    Att jag då överlevde kanske också berodde på min respekt för allt levande på jorden. Jag dödar aldrig medvetet något annat levande väsen. Inte myggen som ibland plågar mig, och inte möss som flyttar in i mitt garage. De skrämmer jag bort med ultraljud ... tror jag? Spindlar och småkryp som stör mig lyfter jag försiktigt ut till för dem närmast säkra plats. Jag fiskar inte, jagar inte och jag mår dåligt när jag ser djur och annat levande som lider och plågas. Det är inte min uppgift i livet att råda över andras liv och leverne. När Birna upptäcker svartmyror i trädgården som hon vill ha bort: För att de inte ska flytta in i huset, som hon befarar, då lägger jag, av humanitära skäl, en sträng med myrgiftet runt boet med en nödutgång ut mot tomtgränsen. Det fungerar varje gång. Myrorna och jag förstår varandra, de använder nödutgången och flyttar sitt bo ut ur Birnas revir.

   Eller så berodde överlevnaden på att jag då var i borgen för banklån till det företag som vi båda drev vid den tiden. Det var kanske  meningen att jag inte så "lättvindigt" skulle komma undan det åtagandet. Men egentligen berodde utgången på tillfälligheter och på uthållig personal på IVA på Ystad Lasarett som orkade kämpa med mig i åtta timmar. Och att Birna under dessa timmar aldrig lämnade rummet där jag låg. 

 

 I himlen är det ärren som räknas inte medaljerna

Jag räddades till livet med elstötar (defibrillering), direkt i ambulansen, och på IVA. Plus att de senare under dagen, som en sista utväg, och efter ett svårt och mycket riskfyllt beslut av Birna, injicerade det då "oprövade" propplösande medlet Streptochinas in i blodet. Ett mirakelmedel som löste blodproppen, och som sedan dess har räddat livet på miljoner människor med hjärt- och hjärninfarkter runt om i världen. Så tack gode Gud för Birnas mycket vågade beslut i det kritiska ögonblicket, och för den mirakulösa medicinska upptäckten. Utan den hade världen då gått miste om en inbillad golftalang. Av defibrilleringen fick jag brännsår ... och ärr av dessa. Men vad då, bättre några ärr på kroppen, och kvar i denna världen, än helskinnad och 50 år för tidigt i näst. I himlen lär det ju ändå bara vara ärren som räknas och inte medaljerna.

 

Det tog mig sedan 18 månader att komma på fötterna igen

Under den 18 månader långa sjukskrivningsperiod som sedan följde tog golfen, och långa promenader, mig tillbaka till livet igen på ett förbluffande sätt. Så golfen har verkligen betytt mycket för mig. För att återfå krafterna försökte jag då spela 36 golfhål om dagen, alternativt att jag gick upp till 2 mil om dagen ute i skog och mark. Och det gick vägen för mig på ett osannolikt bra sätt. Efter denna period återgick jag till arbetet igen med stor livslust och med bättre kondition är någonsin, 15 kilo lättare och med handicap 11 i bagaget.

 

Jag är född 1941 och är en del av det: Köttberg av 40-talister, som Pär Nuder (S) uttalade sig om

Den demografiska puckeln som ställer till problem för samhällsplanerarna. Men det problemet är på väg att lösa sig självt. Om några årtionden är problemet ur världen för gott, och då får Nuder hoppa på någon annan åldersgrupp. Nu för tiden låter jag mig födas, som Nuder så "vänligt" sa, av de yngre årgångarna. Jag är pensionär och spelar nu på Gubba-Touren, ATP-Touren, SPF-Touren, PRO-Touren. Samt att jag några veckor per år brukar spela på de motsvarande "tourerna" på spanska solkusten, eller i Portugal.

 

Visst har jag det bra i Sverige ... men det är snart också det enda jag har

Hemma försöker jag spela golf ett par gånger i veckan när vädret tillåter. På så sätt håller jag mig fortfarande i hyggligt trim. Men jag har nu omfördelat siffrorna något så till vida att vikten nu är något sämre men att mitt handicap är något bättre. Bättre i den meningen att mitt handicap har stabiliserat sig på en nivå som bättre passar en pensionär och ATP/PRO- Tourspelare än det handicap som jag hade på "toppen" av min golfkarriär.

 

Golflycka för mig det är att vara vän med mig själv

Jag har slutat terrorisera mig själv när jag spelar golf, och jagar inte längre mig själv på golfbanan i akt och mening att försöka nå ett lägre handicap. Jag har för länge sedan insett, att om jag ska bli lycklig med min golf då ska jag inte satsa på att sänka mitt handicap, jag ska i stället begränsa mina krav. Jag insåg en dag av klarsyn att jag aldrig skulle kunna lära mig att först träffa bollen och sedan ta torv. Det blev alltid det omvända.

   Nu är jag tillfreds med det handicap jag uppnår när jag har det bra ute på golfbanan. Det var för mig ingen glädje att ståta med ett handicap som jag nästan aldrig kunde spela på. Vad ville jag bevisa med ett golfhandicap, och vem skulle jag bevisa det för? Vad jag förstår bevisar en sådan strävan efter ett lägre golfhandicap ingenting annat än att jag kan betraktas som galen som strävar efter det.

 

Olyckan i min golf var att tro mig inte kunna det jag ville, och att nästan sträva ihjäl mig för att uppnå det 

Det har jag alltså slutat med. Nu för tiden är jag lycklig med min golf så som den gestaltar sig från gång till gång. Men jag träffar ibland knäppgökar som säger sig ha handicap som de uppenbarligen inte är förtjänta av, och som de inte är betjänta av. Som därför lider helvetes kval varje gång de går ut på banan. De klagar, svär och beter sig illa varje gång de slår ut och långt innan bollen ens har landat. Och de skäller på sig själva som om det skulle vara till någon hjälp. Jag känner en sådan knäppgök som alltid klagar på allt han gör på banan, och på allt runt banan. Vid ett tillfälle gjorde han en birdie som han borde varit nöjd med. Men han tyckte: De är för jävligt att jag inte kunde få en eagle nu när jag ändå var så nära. Att skälla på andra kan jag möjligen förstå ... men att skälla på sig själv är fantasilöst.   

sidan 72

En del knäppgökar hetsar sig själva med att fly från något som inte borde förfölja dem

Deras resultat brukar ofta vara långt från det de borde vara med tanke på det handicap de säger sig ha. Vilken glädje kan de ha av sin golf undrar jag varje gång jag stöter på fenomenet. Jag vill i varje fall gärna tro att det finns en större mening med mitt liv än att jag alltid ska sträva efter att uppnå ett lägre golfhandicap. Det finns annat i livet som är vettigare att sträva efter. Men att alltid sträva är inte hälsosamt. Erfarenheten har lärt mig - att när det gäller golf och annat då är det klokt ... att först tar jag det lite lugnt - och sedan tar jag dagen som den kommer.

   Och håll med om att det ändå var ett föraktfullt och undervärderande uttalande av en av landets då tyngsta politiker, detta med födandet av oss 40-talister. Ibland undrar jag hur det står till med omdömet hos en del av våra folkvalda knäppgökar.

 

För att bli riktigt bra i golf måste annat bra offras

Jag insåg tidigt i min golfkarriär att det var svårt att spela golf på en hög nivå, med ett lågt handicap. Om jag ville nå långt i min golf krävdes det enorma insatser av tid och övning. Skulle jag bli riktigt bra måste jag ställa nästan allt annat åt sidan, och det ville jag inte. Dessutom var jag för gammal, jag började spela för sent uppe i åren. Och ärligt talat saknade jag också talangen.

    För att travestera Anna Maria Lenngren: Tänk när jag hade 36 i handicap,  jag minns den ljuva tiden, jag minns den som i går - då oskulden och friden tätt följde mina spår. När jag började spela golf trodde jag att jag med min inbillade talang snabbt skulle komma till singelhandicap. Jag spelade golf nästan varje dag under min rehabtid efter hjärtinfarkten, och jag rasade ner för handicapstegen. Men när jag var som mest ivrig i försöket att uppnå detta handicap slog det mig plötsligt en dag hur meningslös denna strävan egentligen var. Jag ställde mig fråga; vad skulle jag ha för glädje av ett singelhandicap? Vad skulle ett singelhandicap tillföra mig? Jag blev plötsligt införstådd med, och övertygad om, att ett sådant handicap inte skulle fylla någon som helst vettig funktion i mitt liv. Och denna insikt har sedan dess styrt mitt golfbeteende.

 

Att hetsa mig själv till att nå högre höjder i golfen innebar att jag var min egen fiende 

Jag insåg plötsligt att ett singelhandicap bara skulle göra mig olycklig i mitt golfande. Det skulle innebära, att varje gång jag gick ut för att spela skulle jag terrorisera mig själv, förfölja mig själv och jaga mig själv in till döden i min iver att kunna förbättra detta handicap; eller i varje fall att försöka försvara det. Skulle det kunna försvaras, och förbättras, insåg jag att jag då nästan måste viga mitt liv åt golfen och att lägga all min fritid på golfbanan. Att försöka nå singelhandicap fann jag därför inte längre någon mening med, eller glädje i. Ville jag nå scratch skulle jag nästan behöva bosätta mig på golfbanan och det ville jag absolut inte göra. Golfen för mig är trots allt bäst när jag har lite distans till den.

 

Fred sluter man inte med sina vänner, fred sluter man med sina fiender

Jag insåg till slut att jag var min egen fiende - och slöt fred med mig själv. Från den dagen vände mitt handicap uppåt igen, och jag blev en lyckligare golfare, en lyckligare människa. Jag är nöjd med det handicap jag nu har, och som jag kan spela på då och då när lyckan står mig bi. Och att jag inte längre behöver jaga livet ur mig för att handicapet ska bli lägre. Nu har jag verkligen glädje av min golf varje gång jag går ut. Erfarenheten har lärt mig - att den roligaste golfen har jag när jag spelar på en hanterbar nivå. Det vill säga någonstans mellan 18 och 36 i handicap. Jag kan då gå ut på golfbanan utan prestationsångest, och jag kan ta dagen som den kommer utan att hetsa upp mig allt för mycket.

 

När jag spelar golf försöker jag göra som grisarna ... jobba med huvudet

För att komma framåt i min golf har erfarenheten också lärt mig - att det går bättre om jag tänker med fötterna och låter huvudet göra jobbet ... klubbhuvudet. Mitt eget huvud använder jag bara till att sätta kepsen på. Jag har förstått att jag inte ska använda hjärnan i golfen - för då blir det mest fel. Golfkändisen John Daly visste nog vad han talade om när han sa: I golf har man ingen nytta av hjärnan, i golf är hjärnan bara i vägen.

    I mitt fall insåg jag att det inte gick att kopiera andra för att bli en bra golfspelare. Jag lärde mig snabbt att det inte fanns några genvägar till framgång. I början gick jag till pro i tid och otid när det tog emot, men jag tyckte inte att min golf blev bättre. Jag lyckades aldrig hitta den pro, som på några 25-minuterspass, kunde lära mig spela bättre golf än den jag redan kunde. Efter träningarna stod jag där som åsna mellan hötapparna. Ännu mera förvirrad än tidigare och med ett raserat självförtroende som det sedan tog mig månader att återskapa. Jag insåg - att skulle jag ha ut något mera av en pro än tvivel då måste vi nog kampera ihop på heltid. Men till det fanns det självfallet inte utrymme för i min budget.


 Golfguden belönar dem som själva löser sina problem i golfen ... golfpron tar gärna hand om resten

Jag kom efterhand underfund med - att om jag ville bli en hyfsad golfspelare då var jag själv min bästa dräng. Det gällde i första hand att lära känna min egen förmåga, och oförmåga, och inte en golfpros eventuella förmåga. Att agera förnuftigt, med fötterna, och att låta klubbhuvudet göra jobbet. Och att försöka förstå orsak och verkan när jag använde mina olika klubbor. I förhoppning om att detta skulle fungera i praktiken gav jag mig ut i verkligheten för att tillämpa denna insikt genom att spela golf så mycket som möjligt - och helst ännu mera.

    Att bli bra i golf kräver bara tre saker; träning, träning och ... träning. Om man med "bra" menar ett lågt handicap. Ett evigt nötande dag ut och dag in tills det bubblar golf ur öronen. Hur andra gör är självfallet upp till var och en. Alla må bli saliga på sin tro och alla får självfallet gå till hur många pron som helst - om de tror att det hjälper. Pron fyller sin funktion och hjälper många som har "tummen mitt i näven" till ett bättre kunnande.

   Åtminstone fyller de en funktion som surrogat för många golfspelares brist på självförtroende och ringa tillit till sin egen förmåga. Ty inte ens golfare med stora ögon ser alltid sina egna fel. Men ska man anlita pro ska man hålla sig till en som man har tillit till.   

   Att ständigt byta pro är lika ovettigt som att man alltid möter nya dyrköpta stafettläkare när man kommer till sin vårdcentral för att söka vård, eller för att skaffa läkarintyg för att få använda åkdon när man vill spela golf.