ÄR KVINNORNA VÄLKOMNA I GOLFEN? Sida 50-74

Klicka på rubrikerna ovan för att komma till önskat textblock

 

Det går lika bra med selleri, sa Werner & Werner i TV

Om du snabbt behöver ett läkarintyg för att få använda åkdon när du vill spela golf behöver du inte längre belasta sjukvården. Har du ett gammalt läkarintyg liggande så använd det, det kommer nog att fungera även om det är utgånget. Eller gör som jag gjorde - vänd dig till Ortopeden på Sjukstugan i Valköping. Där kan du få ett "lekarintyg" på direkten - utan att du tynger skattebetalarna och den hårt belastade sjukvården. I Valköping finns inga vårdköer som du måste tränga dig före, och kliniken är alltid öppen. Och ett "lekarintyg" därifrån är lika seriöst som en del andra "läkarintyg" som förevisas när det ska användas åkdon vid golfspel.

sidan 50

 

I "frizonen" Valköping löser de alla onödiga problem på ett enkelt sätt

Där har de klokt nog valt bort alla lagar och regler som inte fyller andra funktioner än att jäklas med medborgarna. Omtänksamma som de är - hjälper de också till att enkelt lösa problemet med "lekarintyg" för kranka golfare på annat håll i landet. Du anmäler ditt intresse via nätet och du får ditt intyg via nätet; rationellt, enkelt, billigt.     

   Provinsläkaren av den gamla sorten, medicine potentaten herr doktor Markus Urell, sonson till Markurell i Vadköping, utfärdar lekarintyg utan att han ens tittar på dig. Du ställer själv diagnosen, undertecknar med hans namn, och du skriver själv ut intyget via din dator. Intyget fungerar utmärkt för att få använda åkdon på tävling. Jag har själv, i studiesyfte, använt ett sådant med framgång. Hur mitt "lekarintyg" var formulerat ser du här:

___________________________

+  Ortopeden +

   Sjukstugan, Gågatan 10  543 21 Valköping Tel. 0987 654321

                                                          

Lekarintyg

 Härmed intygas att    S gson Driva     inte är bra på golf.

 En kronisk åkomma för vilken han är under behandling.

 Han lider dessutom av en skada i den förlängda märgen:

Salus aegroti suprema lex. Samt i Coccyx.

 

 Valköping 2006-02-31         

  Markus Urell

Herr provinsläkare, medicine potentat

 

Götalands Läns Länsting

__________________________

sidan 51

 

Intyget är utfärdat en dag i februari som inte finns, av ett Länsting som heller inte finns. Att intyget var utfärdat fyra år tidigare borde ha fått larmklockorna att ringa. Allt i intyget är rappakalja, men det är skrivet i avsikt att verka äkta. 

   Den latinska texten Salus aegroti suprema lex betyder inte den förlängda märgen, vilket man förleds till att tro när man läser det som intygas. Det betyder: Patientens välmående är den viktigaste lagen. Coccyx är svanskotan på latin. Det ska talas med golfare på golfares vis och med de lärde på latin.

 

Hur viktigt är då ett läkarintyg ute i verkligheten

Jo, det är viktigt i en del golfklubbar har jag förstått, dock inte i alla. Men hur ett läkarintyg ska se ut är inte lika viktigt. Det viktiga tycks vara att man har ett "intyg" att visa. De flesta golfklubbarna följer blint och okritiskt direktivet från överheten och SGF utan att de vet varför, och utan att ifrågasätta påbudet. De bryr sig inte om de problem som kravet skapar för golfarna och sjukvården, och de bryr sig heller inte om vilka kostnader de därmed orsakar samhället och skattebetalarna. 

   För att testa hur kravet på läkarintyg fungerade önskade jag hyra golfbil för att delta i en tävling på en grannklubb. Jag hävdade att jag hade problem med ett knä som gjorde att jag knappt kunde gå. Tävlingsledaren frågade efter läkarintyg och jag visade fram det "lekarintyg" som du ser ovan. Tävlingsledaren kastade ett snabbt öga på det, noterade de röda korsen - och lämnade i all välmening, och utan krusiduller, över nyckeln till en golfbil som jag tacksamt använde mig av under tävlingen.

 

Jag vill självfallet inte bluffa mig till rätten att få spela golf när jag det önskar

Den rätten ska oinskränkt ingå när jag i laga tid och till fullo betalat för mitt medlemskap i en golfklubb. Men när den rätten uppenbarligen inte ingår så är, och var detta, ett sätt att protestera mot galenskapen.

   Jag är inte kriminellt lagd så jag fick dåligt samvete för detta "brott" och berättade för tävlingsledaren vad det var jag visade, och varför. När hen fick klart för sig orsak och verkan log hen lite generat, men lät mig ändå använda golfbilen i tävlingen. Startavgiften och hyran för golfbilen var viktigare än principen. Eller så litade hen på mitt ord.

  Kostnaden för samhället och skattebetalarna var noll i sammanhanget, och klubben fick in sina välbehövliga pengar. "Lekarintyget" fick avsedd effekt och är att rekommendera för dig som hamnar i situationer där ett sådant avkrävs.

sidan 52

 

Den orättvisa rabatten på 100 kronor jag fick på bilhyran, för att jag hade läkarintyg,

stoppade jag som en förlåtande gest ner i en insamlingsbössa för Cancerfonden som stod på disken

Vad då orättvis rabatt? Jo, det anses vara mera synd om den som visar läkarintyg än den som inte gör det. Det antas då att den som visar ett läkarintyg verkligen är sjuk - vilket den andre då följaktligen inte är. Tron på läkarintyg är grundmurad i vår golfgemenskap.

  Det som borde hanteras med sunt förnuft i golfklubbarna ska intygas av dyrköpta auktoriteter och vara skrivet på papper, och helst på latin. Den som inte visar läkarintyg i sammanhanget ska plundras, eller skickas av banan ... ut ur gemenskapen.

 

Men denna orättvisa rabatt ska nog mest tolkas som uttryck för dåligt samvete hos klubbarna

för att de reser detta inhumana och fientliga krav mot sina medlemmar och gäster

Och inte som uttryck för deltagande och empati med den sjuke. Kontrollen av mitt intyg var minst sagt tveksam, men hur skulle hen på ett trovärdigt sätt kunnat kontrollera? Hen var inte utbildad i ämnet och kunde knappast avgöra om mitt "lekarintyg" var äkta eller inte. Mitt intyg var förmodligen lika "äkta" som många andra "läkarintyg" som visas fram när kravet på sådant ställs.

   Jag har sett skräckexempel på "läkarintyg" skrivna på olika språk som har svalts med hull och hår tillsammans med avgiften för åkdonen. Hans påtvingade kontrolluppgift var meningslös - och ett spel för galleriet. Men Regelboken och de heliga byråkraternas inhumana krav på läkarintyg för att få spela golf åkande var uppfyllt. Amen.

 

I Valköping finns också en golfklubb, och där är de måna om sina medlemmar och gäster

Klubbens styrelse, under ledning av herr handicaprådet Otto Golfén, erfor att medlemmar och gäster av arten Homo Sapiens sapiens; den förståndiga människan, var en allt sällsyntare gäst på deras bana. Medan gäster av arten Sus scrofa; vildsvin, som ibland också "bökade" på deras bana, i stället ökade sin närvaro när banan i frånvaro av golfare låg alltmer öde.

   Men klarsynta som de är i Valköping GK vidtogs åtgärder för att råda bot på eländet. För att hejda utvecklingen stämde de i bäcken och inte i ån. De antog lokala regler som gjorde spelet på banan roligare, snabbare och mera anpassad till merparten av de spelare de hade på banan och inte till de få spelare som de trodde att de hade - och som de hade anpassat banan till.   

  

De insåg att medlemmars och gästers trivsel och välfärd var viktigare än regelverket

Och att kravet på läkarintyg för att få använda sig av åkdon när de ville delta i spelet på deras golfbana var en onödig och ovänlig handling som enbart resulterade i att medlemmar och gäster kände sig skuldbelagda och misstänkliggjorda.

 

Klubbledningen tog därför beslut i golfarnas intresse - utan att fegt snegla på SGF

De insåg att det var fördel för klubben - om de i stället för att utestänga medlemmar och gäster från spel med detta oförnuftiga krav - var generösa mot dem. De hade civilkurage och tillämpade civil olydnad mot SGF genom att inte ställa det kravet när någon ville använda åkdon. De överlät det problemet till andra golfklubbar i riket. Klubbar som inte är behäftade med samma klarsynthet som de är i Valköping GK. Åtgärdena har mottagits väl av medlemmar och av en ökande skara greenfeegäster. Vilket har resulterat i att klubben har ökat sina intäkter genom ökat speldeltagande, ökat medlemskap och genom uthyrning av åkdon.

   De har på så sätt bidragit till kranka medlemmars och gästers välbefinnande genom att de också har fått ut dem i spel. De som annars inte hade kunnat delta utan den onödiga och kostbara omvägen via sjukvården.

sidan 53

 

Denna omtanke och detta positiva sätt att värdera medlemmar och gäster

har blivit grädde på moset för klubben - och har resulterat i att den nu går ihop ekonomiskt

Krympande medlemsantal och fallande greenfeeintäkter räckte inte till för att täcka klubbens kostnader. Och Skatteverket i Valköping medger inga "skattefria friskvårdsbidrag" till vare sig särskilt utvalda eller pensionärer. Klubben kunde inte räkna med att företag, verksamheter och skattebetalarna  skulle bidra till driften med obeskattade pengar för "sponsring" av golf och andra aktiviteter så som sker i övriga riket. Där sådana luddiga kostnader dras av direkt som marknadsföringskostnader i kundvårdande syfte. Avdrag där det är skattebetalarna i gemen som står för fiolerna. För att få det hela att gå ihop fick klubbledningen därför själva tänka till och lösa problemet på ett kreativt sätt.

 

Och på det sätt som Valköping GK har tacklat problemet borde

kanske flera golfklubbar i landet ta efter ... nu när kassakorna har börjat sina

Klubben har nu ett ökande antal medlemmar, flera greenfeegäster, och åkdon i spel som de tjänar pengar på. Åkdon som dessutom uppfyller myndigheternas krav. Men när det gäller de kraven då är plikttroheten och laglydnaden inte lika stor som när det gäller att vidmakthålla kravet på läkarintyg för att få använda dem; men kreativiteten för att komma runt problemet är god på sina håll.

   Jag hyrde golfbil av en klubb och frågade om de hade uthyrningstillstånd och utbildad personal i ämnet, vilket är ett myndighetskrav. Svaret jag fick var att de inte hyrde ut golfbilen, de lånade ut den gratis, men för en lös kudde som jag skulle sitta på tog de 250 kronor utan läkarintyg - och 200 kronor med läkarintyg.

________________________

 

År 2012 vann förnuftet över dumheten! Då tog Länsstyrelsen Stockholm bort

 kravet på läkarintyg vid allt golfspel, och övriga länsstyrelser har följt efter. Naturvårdsverket tog bort kravet 2015 


 

Men Svenska Golfförbundet, SGF, har inte kommit till samma kloka insikt

De hävdar: Golf är idrott och friskvård, och menar att man ska gå när man spelar. Om du då anser dig behöva använda åkdon för att kunna delta i handicapgrundande ronder/ tävlingar då ska du, trots "fribreven", visa läkarintyg för att få göra detta.

   Kravet gäller vid alla handicapgrundande ronder/ tävlingar. Alltså även vid veckovisa "trivseltävlingar" som Tantatouren,  Seniorgolfen, Gubbagolfen, Antikrundan, MåndagsMixen, Käringköret, Bockrundan och liknande.

 

Men SGF har i Spel och tävlingshandboken 2016, av myndigheterna "tvingats" informera att:

Varken länsstyrelsens dispens eller annan myndighet ställer krav på uppvisande av läkarintyg. Klubbar kan hantera dispensen på olika sätt: Vissa klubbar tillåter allmän körning efter behov och tillgänglighet utan behovsprövning, andra klubbar kräver att spelaren har ett tillstånd i linje med SGF:s grundsyn om idrott och friskvård.

 

Trots att länsstyrelserna och Naturvårdsverket har utfärdat "fribrev" till golfklubbarna 

 så försöker ändå SGF fortsatt "tubba" klubbarna till att ha kvar kravet ... nu kallat Tillstånd

TILLSTÅND att använda transportmedel i samband med golfspel. Ett uppvisat läkarintyg styrker att medlem har ett rörelsehinder/ funktionsnedsättning av kronisk karaktär och får tillstånd att använda transportmedel i samband med golfspel.

   Men detta Tillstånd är meningslöst! Drabbas du akut av ohälsa, en hälsporre, en ömmande liktorn, stukar en fot, sträcker ett ledband, bryter ett ben, får ryggskott eller annat - då utestängs du från att få delta eftersom Tillstånd endast ska utfärdas vid rörelsehinder/ funktionsnedsättning av KRONISK karaktär. Tillstånd ska utfärdas av hemmaklubbens styrelse, och tidsbegränsas.

 

Men vem kan tidsbestämma ett kroniskt rörelsehinder

Kroniska rörelsehinder brukar inte försvinna över en natt ... de är oftast livslånga! Så var är vettet och sansen i detta påhitt? Har du ett kroniskt rörelsehinder då har du sannolikt ett läkarintyg på det och då behöver du inte detta TillståndMen kan du inte visa läkarintyg på din akuta åkomma då utestängs du från gemenskapen och blir ett meningslöst offer på tokskallarnas altare.

 

Det är SGF som med sitt tal om idrott och friskvård försöker få klubbarna att tillämpa kravet

Visst är golf friskvård ... men vadå idrott för flera 100 tusen golfare som är äldre än 40 år! För 90 procent av golfarna är golfen inte idrott utan är motion och social gemenskap. Att klubbar med förnuftiga styrelser inför lokala regler som kräver detta Tillstånd av sjuka medlemmar och greenfeegäster tror jag inte på! Det ligger inte i klubbarnas intresse att ställa så ondsinta, medlemsfientliga och destruktiva krav. Det kravet ställs bara av SGF, vilket jag inte förstår meningen med. I vems intresse agerar SGF?

   Med de "fribrev" som har utfärdats hade SGF 2016 chansen att ta bort kravet i Regelboken, men så blev det inte. SGF ser inte skogen för alla träden. De ser inte skillnad på idrott och motion; på (golf)idrottare och golfmotionärer.

   Golfare som betraktar golf som idrott och sig själva som idrottare, och som inbillar sig att användning av åkdon är en otillbörlig fördel, kan möjligen godta ett sådant krav på Tillstånd, men det gör säkert inte alla som spelar golf för motionens skull?

   Detta Tillstånd är ett byråkratiskt påfund och en skrivbordsprodukt som SGFs regelexpert, vid min förfrågan om varför det införts, hade svårt att förklara och att motivera.

 

SGF tycks inte ha förståelse för orsak, nytta och verkan  i sitt eget revir

Golf är friskvård, hävdar SGF. Men varför förordas då fortsatt detta utestängande, illasinnade och för skattebetalarna kostbara krav? Ett krav som i stor utsträckning drabbar oss äldre som använder golfen för vår hälsa, friskvård och motion - även om vi inte alltid kan gå våra ronder. Att använda åkdon är då en möjlighet till att också vi ska kunna delta i handicapgrundande tävlingar - och den möjligheten ska vi inte fråntas. Detta gäller inte minst alla 75 tusen golfare som har artros, reumatisk värk i varierande grad. En sjukdom som oftast konstateras och behandlas av sjukgymnasterna i vården - utan att de kan utfärda läkarintyg.

   Så på grund av detta oförnuftiga krav på Tillstånd: krav läkarintyg, tvingas därför många med artros bli sittande overksamma i sina gungstolar i stället för att de kan utöva den friskvård som SGF säger sig "värna" om. 

 

Låt i stället tillgång och efterfrågan på åkdon styra vilka som ska kunna använda sig av dem

Och lämna inte till vilsekomna nördar och maktlystna tokstollar i klubbarna att bestämma vilka medlemmar som ska kunna bruka sina medlemskap som det är avsett, utlovat och tänkt; att var och en ska kunna spela golf utifrån sina egna förutsättningar.

 

Trots fribreven 2012 - 2015 krävde styrelsen i Bedinge GK 2017 läkarintyg av mig när jag på

grund av artros kunde behöva använda åkdon för att delta i de veckovisa seniortävlingarna

Våren 2017 meddelade jag skriftligen styrelsen att jag hade artros, och att jag, betingat av kyla, väta och vind ibland kunde behöva använda åkdon för att kunna delta i spelet. Jag berättade att jag inte hade läkarintyg eftersom artros konstateras och behandlas av sjukgymnasterna på min vårdcentral, och att de inte kan utfärda läkarintyg. Jag undrade vad som då gällde om problemet med min artros blev akut. Styrelsen krävde då att jag ändå skulle visa läkarintyg! De krävde alltså att jag skulle belasta sjukvården en extra gång för att en legitimerad läkare, sjukvårdens dyraste resurs, skulle konstatera samma sak som sjukgymnasten redan hade gjort; att jag har artros. Men sådana onödiga slöserier med skattemedlen ställer jag aldrig upp på!

  

 Med sådana "vänner" behöver man inga fiender

Styrelsen litade inte på mitt ord, de "trodde" att jag ljög om min artros bara för att jag ville åka när jag skulle spela golf! När jag då vägrade belasta sjukvården för ett läkarintyg krävde styrelsen att jag skulle visa intyg från sjukgymnasten på att jag hade svårt för att gå! Jag protesterade mot denna bristande tilltro till mitt ord, och mot deras egentillverkade krav, som helt saknar stöd i Regelboken. Det är intyg utfärdat av legitimerad läkare som SGF avser med kravet och inte intyg från vem som helst! Klubbar som följer SGFs påbud om Tillstånd och som utfärdar sådant till spelare med artros utan att de kan uppvisa läkarintyg, vilket jag vet förekommer, begår då mened. Denna "brottsliga anpassning" till SGFs ogina krav främjar inte min tilltro till ansvariga i golfen.

 

Efter livlig skriftväxling i ärendet krävde jag och min fru årsavgiften tillbaka ... vilket vi fick

Vi ville inte vara medlemmar i en golfklubb med en oförnuftig styrelse som inte var kunnig i ämnet. Och heller inte medlemmar i en klubb där styrelsen inte stod på sina egna medlemmars sida. Vi blev i stället greenfeemedlemmar i en annan klubb till en årlig kostnad av 350 kronor per person inklusive tidningen Svensk Golf, och SGFs försäkring - som också gäller vid spel utomlands. 

 

Vi fick på så sätt tillgång till hela nöjet för några få procent av årsavgiften i Bedinge GK

Plus att vi i fortsättningen slipper utsätta oss för Bedinge GKs styrelses brist på tilltro till - och bristande omtanke om sina egna medlemmars väl och ve. Så, stort tack till styrelsen i Bedinge GK för denna vår nyvunna insikt, och för den besparingen som vi nu tacksamt använder på andra golfbanor som inte ställer krav på läkarintyg/ Tillstånd när min artros, min reumatiska värk, ibland gör sig extra påmind. Så inget ont som inte har något gott med sig.

 

  Fortsatt idag den 30 september 2019 skriver Bedinge GK på sin hemsida:

Uthyrning av golfbil vid tävlingar kostar 225,- och då krävs det ett medtaget läkarintyg. Styrelsen har lagt sig platt på rygg för SGFs oförnuftiga och omotiverade krav. Kravet utestänger och förmenar därmed många egna medlemmar och greenfeegäster från att fullt ut kunna tillgodogöra sig den gemenskap och friskvård som Bedinge GK allt sedan starten 1931 har sagt sig stå för. Så elakt kan man möjligen agera i en golfklubb som har en lång kö av intressenter som vill bli medlemmar; finns den kön i Bedinge GK?

   Golfen har nu svårt att behålla sina medlemmar - och har svårt att rekrytera nya; jag förstår varför det är så!

________________________

 

I golfen finns regler och krav som är märkliga, och regelstinna knäppgökar

till golfare som tolkar och praktiserar dem i syfte att jäklas med övriga golfare

En del utger sig också för att vara golfdomare. En sådan råkade jag få i min boll på en semester- ATP- PRO-tourtävling i Spanien. Jag använde en dyrköpt "evighetspegg" av plast som jag hade satt en tejpremsa på med texten Däråt + en tecknad pil. När markören skulle skriva resultatet på första hålet krävde "golfdomaren" att jag skulle plikta för användande av otillbörligt hjälpmedel. Några hål senare ville han diskvalificera mig i tävlingen för upprepat användande av otillbörligt hjälpmedel. Men det förslaget blev det starka protester mot, och det röstades enhälligt ner av förnuftiga seniorgolfare som var med i bollen.

sidan 54

 

Jag tyckte denna pegg var praktisk, och komisk, men det tyckte inte knäppgöken till golfdomare

Den passade inte in i hans regeltyngda värld. Han tyckte att min lilla pegg var regelvidrig och provocerande, som han uttryckte det. Och han hade rätt, hans tolkning var helt enligt Regelboken. Men att släpa omkring på en gnutta sunt förnuft, och ett uns av humor, det kunde jag inte beskylla denne regeltolkande gentleman för att göra.

 

Han gick omkring som ett vandrande pekfinger och rabblade golfreglerna för alla

Han gjorde sig omöjlig hos alla genom att "peta" i allt - så tillvaron för denne knäppgök blev inte helt lyckad under de veckor han var där. Ingen ville gå i hans boll och ingen ville sitta vid hans bord då han ständigt ältade regler. Småtteri, trångsynthet och oförnuft främjade inte spelglädjen hos ett taggat gäng pensionärer på golftour i soliga Spanien.

   Att han vid upprepade tillfällen under ronden kallade sina provisoriska bollar för p-bollar var ett regelbrott, men de fadäserna lät jag passera utan åtgärd; stämningen i bollen var trist nog ändå. 

  Men inte nog med den regelvidriga golfpeggen. Jag "propagerade" också för Antislajsplåster och Puttfrossahämmare i tablettform, som han heller inte gillade. Han tyckte också att dessa ”innovationer” var att betrakta som otillbörliga hjälpmedel.

  Syftet med tejpremsan på peggen var att jag skulle se var den hamnade efter utslaget - inte att jag var tveksam till åt vilket håll jag skulle gå, som denne golfens lagman och golfgudens ställföreträdare här på jorden uppenbarligen inbillade sig.

 

Blekingar är måhända dumma i huvudet, men så dumma 

att vi inte vet åt vilket håll vi ska gå på en golfbana är vi inte

För att hitta på en golfbana finns det nu mycket mera exakta apparater att ta till än ett pegg med en tejpremsa på! Mitt pegg kan inte konkurrera med de satellitnavigeringssystem/ GPSer, lasermätare, elektroniska kartor och andra otillbörligt? hjälpande apparater som numera står till buds för oss golfare. Apparater som dessutom är godkända av SGF, och som "rättvisekrävande" golfdomare inte har något att erinra mot. När jag berättar denna historia då undras det alltid om den verkligen är sann, vilket den är:

 

Regelboken, Bilaga IV, Hjälpmedel. Punkt 1 peggar, regel 11.

- Pegg får inte vara utformad eller tillverkad på ett sådant sätt att den kan utvisa spellinjen.

 

Jag förstår att det blir många sidor med regler, krav, förklaringar, förtydliganden och anmärkningar i Regelboken när det läggs tid, utrymme och energi på sådant här trams och liknande struntsaker. Visst är det väl korkat och förödande för golfen när tillvaron mäts upp i småstrutar på det här sättet.   

 

Golfsegrar ska uppnås på egna meriter och inte med hjälp av dumheter

Hörde att en av våra mannar i ett av klubbens serielag på en serietävling begärdes diskvalificerad av en motspelare för att han hade ett gummiband fäst på sitt evighetspegg - så att han snabbt kunde hitta det efter utslaget. Som skäl för kravet på diskvalificering anfördes just regel 11 som jag relaterat till ovan. Han blev diskvalificerad av tävlingsledningen! 

   När jag hör om sådana dumheter då stiger mitt blodtryck betänkligt. Det är beklagligt, och deprimerande, att det finns golfspelare som begagnar sig av sådana simpla metoder för att de till varje pris vill komma först - eller före. Men ännu mer beklagligt är att en tävlingsledning utfärdar en diskvalificering på den grunden.

 

När en sådan regel finns, och tillåts tolkas som den gjordes den gången,  

då har det gått snett i golfen, då går hissen inte hela vägen upp

Då fattas det något i Regelboken - och i huvudet på motspelare och tävlingsledningar. Jag undrar var det sunda förnuftet fanns när den regeln skrevs, och då den diskvalificeringen krävdes ... och verkställdes?

   Förnuftiga och omdömesgilla tävlingsledningar medverkar inte i sådana tokerier. Uppenbara brott mot vettiga regler ska självfallet beivras, men missbruk av dem, och rena dumheter ska absolut inte uppmuntras och belönas så som skedde i det här fallet.

 

Det där skulle tävlingsledningen ha insett det tokdumma i och avstyrkt kravet 

Den möjligheten hade de, men de fegade och avstod från att ta den, eller så begrep de inte bättre. Men mig veterligt är det få lagar, regler och krav i vår tillvaro som är absoluta och som inte vid varje tillfälle kan tolkas, förstås och tillämpas med sunt förnuft i den rådande situationen. Och i vetskap om att sådana saker händer i seriesammanhangen har jag genom åren konsekvent avstått från att försöka platsa i serielagen. Jag vill inte riskera att utsätta mig för den typen av dumheter från oförnuftiga konkurrenter och vilsna tävlingsledningar.

   Det har sagts mig, att i serierna kryllar det av dåliga förlorare som ständigt letar regelfel hos sina konkurrenter, och som villigt tar hjälp av luddiga sådana för att uppnå det de inte kan åstadkomma av egen kraft och på egna meriter.

sidan 55

 

Apropå otillbörligt hjälpmedel så fick jag på en tävling plikta för att jag använde

 en bollfångare av gummi som jag hade baktill på skaftet på min putter

Jag behövde bollfångaren på grund av ryggont, där sista biten ner i koppen för att hämta bollen var omöjlig. Jag protesterade mot plikten och ifrågasatte regeln, men min markör framhärdade så jag godtog stoiskt plikten. Skadan var redan skedd och humöret i botten. Men för att inte riskera diskvalificering för upprepat brott mot regeln bröt jag tävlingen, men jag fullföljde som markör åt en medspelare. Efteråt försökte jag finna denna regel i Regelboken - men utan framgång.

 

Det var lättare att se grandet i sin broders öga än bjälken i sitt eget

Att under pågående spel hävda tveksamma regler, som dessutom kanske inte fanns, var väl att bryta mot den regel som säger att man inte ska störa andra spelare. Men i det här fallet hade den regeln ingen relevans. Det fanns den gången andra och "viktigare" saker för min kamrat att värna om än att visa hänsyn, och att följa reglerna.

   Nu fattas bara att någon pliktar mig när jag använder en bollhåv för att hämta min boll som hamnat i ett vattenhinder. Finns det inga givna regler så händer det att "kreativa" nördar skapar regler under pågående spel ute på banan. Jag har råkat ut för några sådana genom åren varav detta med bollfångaren på puttern är en.

__________________________

 

Inte alla klubbledningar har den självklara insikten att golfare är som folk är mest

Nu tycks det vara allt fler nördar som styr i golfklubbarna. Som ser mer till sina egna intressen än till flertalets. Nu ska banorna utvecklas - som det heter. De ska bli längre, krångligare och allt svårare att uppnå vettiga resultat på för de flesta av oss. Men det förväntas ändå att vi ska applådera allt det nya som införs, att vi ska vara tysta, tacksamma och tillfreds med tillvaron, och kunna avverka ronderna på max fyra timmar för en 4-boll. Vi, mestadels äldre golfmotionärer, förutsättningarna för klubbarnas fortlevnad.   

 

I Sverige är den allmänna golfstandarden nu så hög ... att bara ett fåtal når upp till den

Ibland får jag intryck av att vi storsvenskar tror oss vara bättre golfare än vi egentligen är. Men sanningen är nog den - att vi inte har den höga spelstandard som många tror att vi har - och som man bygger golfbanorna för.

   Jag förmodar att i landets alla golfklubbar är handicapstrukturen den - att mer än 80 procent av medlemmarna har högre handicap än 18 för männen och 30 för kvinnorna. Och att de spelar på banor som är byggda för scratsspelare. Med de negativa konsekvenser det då får för flertalet golfares resultat, självförtroende, trivsel och välbefinnande, och därmed också för deras totala engagemang och intresse för golfen i slutänden.

 

Anpassa därför golfbanorna till de spelare man har och inte till de man tror att man har

Anpassa banorna, reglerna och kraven till majoriteten av oss som spelar på dem. Då blir golflivet ännu trevligare för det stora flertalet. Många golfbanor som jag spelat på har inte varit gjorda för spelare på min handicapnivå - därför väljer jag också bort de banorna när jag ska åka ut för att spela golf.

 

Att spela på svåra banor är en plåga för mig som har handicap över 18

Det är som att alltid gå i för trånga skor, eller att ständigt gå med skoskav. Det gör ont - och jag blir på dåligt humör av den plåga det innebär att alltid förlora mot banan. Jag vill inte alltid bli utmanad på det sätt som banarkitekter, banbyggare och klubbledningar tycks tro att jag vill. Det är inte därför jag spelar golf. Men en sådan bana, Abbekås GK, var jag ändå medlem i många år. Att jag under åren inte bytte klubb berodde dock på hänsyn till annat än denna min övertygelse. Men nu har jag ändrat på detta.

Golfen för mig är en hobby och en källa till rekreation, motion och glädje, och med det syftet med min golf söker jag inte elaka och krävande utmaningar. Utmaningar har jag ändå fullt av i mitt dagliga liv.

 

Abbekås golfbana ritades av en arkitekt som var närmast psykopatisk i så måtto att

han konstruerade en bana som var förödande elak mot spelare på den handicapnivå som flertalet medlemmar i klubben då befann sig på. Klubbledningen siktade högt över målet i tron att vi i gemen då tyckte att det var kul att spela på en bana där man ständigt var förloraren. Men inte alla ville plåga sig själva på det sätt som vi tvingades till där, och många lämnade klubben i protest mot "tyranniet" och sökte sig till mera medlemsvänliga banor.

   Banan upplevdes som svår, den var nerlusad med bunkrar som låg efter varandra och runt greenerna, och som omöjliggjorde att bra spelade bollar kunde rulla in på green. Vi var tvingade att lobba in bollarna vilket inte var givet för oss med höga handicap. Hade vi minsta oflyt, vilket vi nästan alltid hade, hamnade vi först i den 1:a bunkern, sedan i den 2:a, i den 3:e, i den 4:e och så vidare.

 

Många av greenerna var dessutom kraftigt ondulerade så att det 

knappt gick att få stopp på bollarna när vi väl fick in dem på green

Där fanns greener ovala som ägg där bollen rullade av även vid precisa inspel. Dessutom tilläts ruffen växa sig meterhög på delar av banan vilket förmörkade tillvaron för alla oss som spred våra bollar. Till vilken nytta banan var så svår var det inte många som insåg, och det är det fortsatt många som inte gör. Men det är inte de medlemmarna som bestämmer vad som ska råda i klubben. När jag påpekade detta med ruffen för banchefen sa han i ett försök att verka vänlig man ska hålla sig på fairway så är ruffen inget problem. Det kunde han säga som hade 3 i handicap, men det gällde inte för mig som då hade 20.     

sidan 56

 

Svårspelade golfbanor ger golfare "men" för livet

Av oss då nästan alla nya och höghandicapade medlemmar fick nog en del men för livet av den "tortyr" som det innebar att spela banan. En nästan samstämmig medlemsskara protesterade varvid greener byggdes om för stora summor. Men antalet bunkrar behölls. Med följd att Abbekås golfbana är "ökänd" för att vara den golfbana i landet som har flest bunkrar; med de konsekvenser det innebär för gästers vilja att återvända dit. Än i dag tillåts ruffen växa meterhög på delar av banans spelytor medan den klipps bort på ytorna mellan hålen. Sammantaget har detta genom åren skrämt bort både medlemmar och gäster från den golfbanan.

   Jag kan inte erinra mig att jag någon gång har träffat en enda golfare som har spelat på Abbekås golfbana som inte anfört bunkrarnas antal som en negativ faktor.

__________________________

 

Många av golfklubbarnas ledningar i landet tycks tro på en framtid som inte finns

Vill de ha nya medlemmar då måste de också se till att det blir roligare att spela golf, och relativt billigare att vara medlem. Klubbarna måste minska sina driftkostnader till den nivå som medlemmarna är villiga att betala. Kostnaderna ska inte tillåtas stiga i tron att medlemmarna i varje situation kommer att täcka underskotten. Och att skattebetalarna, sponsorerna och andra finansiärer alltid kommer att ställa upp, för det kommer de inte att göra. Klubbarna får minska ner på apparaten så att kostnaden för att driva dem hamnar på rätt nivå, och de får lära sig förstå vad rätta munnen efter matsäcken verkligen innebär.

   De måste också inom golfen inse att de inte ens där kan resa stegar som är så höga att man från dem kan kliva rakt in i himlen. Men den utvecklingen pågår. Som det är nu kan man faktiskt bli medlem i en del klubbar till en rimlig kostnad.

sidan 57

 

Det torde inte vara lätt att få sponsorer till golfen - för golfbanan är ingen bra reklamplats

Den erfarenheten fick i vart fall jag i mitt eget företag där vi sponsrade golfhål och annat på flera golfklubbar i vårt närområde. Då ska du veta att vårt företag sålde golfrelaterade produkter där vi direkt kunde läsa av reklameffekten i kassan, och det utfallet var dåligt. Det var alltid dåligt använda reklampengar.

   Det mest påtagliga beviset för den dåliga effekten som sponsringen gav var när goda vänner undrade varför inte vårt företag sponsrade i vår egen klubb. Verkligheten var då - att vår reklam sedan flera år tillbaka fanns på flera platser på banan, och att den dessutom var tryckt mitt på klubbens scorekort där vi trodde att alla som noterade skulle se den, men så var det inte. I det fallet var alla reklampengarna bortkastade. Året därpå upphörde vi med den sponsringen.

  Hälften av all reklam vi betalar för är bortkastade pengar, sa chefen för Coca Cola. Problemet är att vi inte säkert vet vilken halva det är som är bortkastad. Coca Cola Company är världens största reklamköpare.

 

Golfens luftslott är fantastiska ... tills man flyttar in i dem 

Golfklubbar måste drivas som företag. Ska det fungera måste de gå runt ekonomiskt. De ska inte räkna med att Skatteverket och skattebetalarna i all framtid kommer att acceptera sponsring med obeskattade pengar på det sätt som nu sker. De pengarna gör bättre nytta när de beskattas och skapar välfärd för alla - inte bara för oss golfare.

   Kan klubbarna inte skaffa kunder, medlemmar och greenfeegäster som är villiga att betala priset de behöver för att "gå runt" - då är loppet kört. Det går inte att ändra på kunderna, men det går att ändra på kostnaden på den vara man säljer - så att den bättre attraherar de kunder man behöver ha. Priset på varan måste anpassas till de som ska köpa den. Det håller inte långsiktigt att ägna sig åt drömmar och illusioner i golfklubbarna. Att bygga golfbanor som det görs kostar mycket pengar, och att hålla dem i skick är dyrt.

   Många klubbar ska därför se över hur banorna för oss golfmotionärer verkligen ska se ut så att kostnaden för att bygga dem  - och för att hålla dem igång - kan bli lägre. Vi golfmotionärer är sannolikt inte benägna att betala hur mycket som helst för faciliteter som vi inte behöver för vårt eget nöje, eller för vårt eget spel.

 

Jag har i alla år som jag varit medlem i Abbekås GK varit kritiskt mot - och undrande till

varför klubbledningen alltid var benägen att vilja satsa medlemmarnas pengar på finesser som de flesta inte önskade, eller kunde tillgodogöra sig. Det har där genom åren investerats i projekt som har kostat medlemmarna en massa pengar utan att det gett dem något vettigt tillbaka. De investeringarna har mest bara blivit dyra minnesmärken över de som beslutade om dem.

   Allt kanske tillkommit i god tro, med goda avsikter och i förhoppning om att det skulle bli den stege som ledde klubben och  medlemmarna rakt in i golfhimlen. Men den stegen blev aldrig hög nog - så in i den tänkta himlen har de ännu inte kommit, och kommer heller aldrig. I vart fall inte jag och min fru för vi har bytt till en annan golfklubb som inte har den ambitionen.

sidan 58

 

Ta bort den vita teen så minskar kostnaderna i flertalet golfklubbar

För att minska på höga bygg-/ driftskostnader kan den vita teen väljas bort. Eller att den åtminstone läggs i träda på de golfbanor som både har vit tee och dålig ekonomi. Vit tee kostar mycket pengar att bygga och att hålla i stånd, och det är nästan aldrig några som spelar från den så varför envisas med att ha den aktiv och kvar på de banor som är tänkta att användas av oss golfmotionärer med höga handicap. De som vill spela från vit tee får väl då välja andra banor, eller så får de använda slopesystemet så som det en gång var tänkt att användas, att då spela från gul, blå eller röd tee. Intäkterna för klubbarna från spelare som använder vit tee är näst intill inga. Greenfeegäster som spelar från vit tee spelar oftast gratis eftersom de tillhör eliten.

   Och varför ska många golfbanor sträva efter att vara mästerskapsbanor när oftast inga andra mästerskap än klubbmästerskap går av stapeln på dem, och då oftast med få deltagare. Det kostar att utge sig för att vara något som man oftast inte är. Och allt som glimmar är inte guld - och ger inte guld i kassan.

__________________________

 

Vem var det som kom på idén att tävlingsronder inte skulle vara handicapgrundande

om inte tillräckligt många av deltagarna hamnade "inom zonen"

Vad är man ute efter när man inför en sådan regel? Mitt golfhandicap är mitt eget och är inte ett kollektivt handicap som ska vara beroende av hur andra spelar. Om scorerna i tävlingar inte blir tillräckligt höga beror mestadels på yttre omständigheter som blåst och regn, och det ska väl inte jag belastas för. Mitt handicap ska spegla mitt genomsnittliga kunnande över en kort period, och många av dem utförs ju i dåligt väder. Därför vill jag att ALLA mina ronder, som spelas med markör, ska vara handicapgrundande.

sidan 59

 

Min golf ska inte ha som primär uppgift att bestraffa mig,

 eller att plåga livet ur mig med hjälp av olika påfund

Min golf ska glädja mig och göra mig glad till sinnes. Om den inte gör det då ska jag göra något annat av min stund här på jorden än att spela golf. Nu har zontänkandet ersatts med ett nytt sätt att värdera resultaten som heter CBA. Nu kan mitt handicap ändras när jag ligger och sover beroende på hur de totala resultaten för deltagarna i en tävling som jag deltagit i slutligen blir. 

   Vid en tävling kom jag in med 31 poäng och trodde i min enfald att jag hade höjt mitt handicap. Men så blev det inte därför att jag i just den tävlingen var bland de bättre resultaten. Hade jag efteråt gått ut på en föranmäld handicaprond, och fått samma resultat, då hade jag höjt mig. Det nya systemet tycker jag är illavarslande för min fortsatta golfkarriär, och för mitt framtida handicap.

__________________________

 

För mycket pengar i golfen förstör mycket i golfen, och brist på pengar förstör resten

Av allt som trycks här i världen är det bara sedlar som verkligen tycks intressera golfens alla intressenter. I golfen mäts allting i pengar, för golfare står ej annat att få. Men, sjung vackert i skorrande strängar - sjung vackert om golfen ändå, skrev aldrig Gustaf Fröding, men han hade nog gjort det om han hade levt nu.

    Pro-spelarna i golfen värderas inte efter deras egentliga spelskicklighet - utan efter hur mycket pengar de spelar in. Men det är kanske ändå så - att den som tjänar mest pengar på sporten också är den bäste spelaren, vad vet jag.

 

En del golfare tar sig själva på så stort allvar att nästan inga andra kan göra detsamma

Men pengar och pengars värde är också en viktig komponent långt ner i amatörleden. Det är evigheter sedan äran och en enkel buckla eller plakett var belöning nog när man vunnit, eller placerat sig bra i en golftävling.

   Även på amatörnivå är det prisbordet som avgör om en tävling anses vara bra och värdig att delta i. Allt i den förvrängda tron att den som har flest vunna golfpriser när den dör - är död ... men är bäst av alla.

 

Allt dyrare prylar på prisborden i golfen orsakar mygel med handicapen

Därför ska vi kanske av omtanke för golfens fortlevnad återgå till bucklor och plaketter igen. Det borde vara tävlandet i sig som ska locka till deltagande och inte de prylar som vi kan vinna. Men golfens dödgrävare har själva skapat denna situation så de får skylla sig själva - och själva ta sig ur den.

sidan 60

 

Det är för mycket pengar involverade i golfen

Det finns ett antal stjärnor och tillverkare i världen som ska berikas av oss  golfmotionärer genom våra köp av spelmateriel och annat som hör golfen till. Därför är det inte förvånande att klubbor, bollar, kläder, skor och annat är dyrt även efter att jag har "sparat pengar" vid köpet - som det så vackert heter i reklamen. 

 

"Spara pengar" är en klyscha som används av säljarna för att få mig att spendera än mer pengar

Det gäller för fabrikanterna av materielen vi använder när vi spelar - att ständigt sälja på oss nytt spelmateriel. Finns det inga verkliga nyheter att argumentera för då hittar de på nya argument för de gamla prylarna. Och för att vi ska hugga ordentligt på kroken sätter de ett högt utgångspris - varifrån de sedan lämnar kraftiga rabatter. Det är det som menas med att spara pengar. Men vad då spara pengar, man sparar väl inte när man konsumerar?

   Att köpa golfklubbor med kända varumärken på kan jag näst intill ruinera mig på. Märkesklubbor som jag "måste" ha för att inte bli mobbad i kamratkretsen. Enbart en driver av rätt märke kan kosta mer än en golfresa till Spanien. Dessutom behöver jag 11 till 13 andra klubbor för att komma runt banan på ett anständigt sätt. Klubbor som kostar mycket pengar om jag vill ståta med det senaste.

 

Men det ska sägas i sammanhanget - det finns billigare alternativ

för den som håller sig med ett eget självförtroende

Som inte hela tiden låter sig lockas av marknadens senaste utbud och "innovationer". Och att det inte måste sitta vissa varumärken på dem. För ska det göra det då är vi illa ute. Men det är vanligtvis inte des anonyma klubbor som jag ser ute i golfbagarna hos oss amatörer. Och det är inte gratis att vara medlem i en golfklubb, det vet alla som är med i gemenskapen. Medlemskap, spelrätter, årsavgifter, resekostnader, bollar, klubbor, kläder, korv med bröd, pilsner, kaffe och annat kostar mycket pengar.

sidan 61

 

 Golf ska man spela lugnt och sakta vandra, sköta sig själv och skita i andra

Förlåt det fula ordet skit, men det är på modet i vår tid. Ordet används i förstärkande syfte; skitbra, skitdåligt, skithäftigt, skitkul och så vidare. Visst låter det hemskt, men det är, typ, tyvärr så det är ... liksom!

   Spela lugnt och sakta vandra! I golf spelar det inte någon roll hur sakta man går så länge man inte stannar helt, sa en sengångare i klubben. Men det stämmer dessbättre inte. Ett hyggligt tempo är ändå en förutsättning för allas trivsel på banan. Tempot i spelet kan enkelt höjas om alla hjälper till, och om man tacklar problemet med sunt förnuft.

 

Det långsamma spelet på golfbanorna sägs vara golfens ättestupa, vilket säkert är riktigt

Skynda är vad som propageras för i golfen. Men utopin "skynda" får nog raska på om den ska hinna ikapp den verklighet som råder. "Skynda" vet inte alla golfare vad det står för, men ordet långsamt är bekant - och är det som de flesta ägnar sig åt. Men trots den bekantskapen retar sig många på att en golfrond ofta tar mer än fem timmar när det är tänkt att den ska ta max fyra timmar. Men till denna ökning av speltiden tycker jag att klubbarna har sig själva att skylla.

 

De "kräver" att speltiden max fyra timmar för en 4-boll ska hållas samtidigt som de bygger banor

som är längre och svårare att spela på, och tillämpar regler och krav som motverkar det syftet

Puttningarna på många banor är svåra att lyckas med eftersom raffinerade onduleringar av greenerna är på modet. Och ruffarna på en del banor tillåts att växa till en höjd av en halv meter eller mer. Vilket gör det näst intill omöjligt att hitta bollarna - och att kunna slå därifrån om man hittar dem. En boll slagen till en sådan ruff är förlorad och kostar orimligt mycket i scoren - och i tid. Tendensen nu är snarare den - att speltiderna ökar ytterligare om ingenting görs för att åtgärda detta feltänk.

sidan 62

 

Nu är det också på modet att det ska lasermätas avstånd på alla håll, vid varje slag

När fyra man ska göra detta, för det är nästan alltid män som kostar på sig de sakerna, då kostar det minst 30 minuter i längre speltid för alla bollarna som kommer efter en sådan boll. Detta med speltiden är ett problem för golfen,  men det är inte många som gör något för att lösa det. Man tycks snarare öka på speltiderna med införande av diverse nymodigheter.

 

Men vi ska inte ha för bråttom när vi spelar golf,

ty rör vi oss fortare än ljuset då svartnar det för ögonen

Jag menar inte att vi ska springa. Det går att öka tempot på andra sätt så att spelet flyter bättre, och utan stress. Det går att spara 1 timma och 30 minuter på en golfrond över 18 hål för en 4-boll genom att vidta några enkla åtgärder, så att vi kommer runt banan på 3 timmar och 30 minuter eller mindre. Här några förslag som kan bidra till önskade tidsbesparingar:

   Ta bort regeln om Provisorisk boll och förbjud allt letande efter bollar. Hittas inte bollen genast när jag kommer fram dit där den antas ha landat då ska en ny boll spelas från närmast spelbar yta, eller från fairway, i linje med där den landade, med 1 slags plikt. Jag ska inte behöva gå tillbaka för att slå en ny boll från den plats jag slog ifrån ... för det kostar tid.

   Klipp ner ruffen på HELA banan så att vi hittar de bollar som hamnar där, och så att vi kan spela på dem. Hela den träd och buskfria delen av banan ska vara fullt spelbar.

   Kräv att alla alltid slår ut från som mest röd tee vid mixade bollar. Bestäm att det alltid ska spelas poängbogey, eller möjligen PAR + 5 när det är hårt tryck på banan. Begränsa användandet av lasermätare/ laserkikare ute på banan.

 

Att leta efter illa slagna bollar i fem minuter, och att vi ska gå tillbaka 

och slå en ny boll om vi inte hittar den, är orsaken till att speltiderna blir långa

Och i kombination med att golfbanorna görs svårare, och att ruffarna på sina håll tillåts växa sig höga, blir problemet än större. Att tillåta fem minuters letande efter varje felslagen boll av varje spelare, på varje hål, kan naturligtvis bara resultera i en enda sak - tidsspillan. Detta torde alla som tänker till i ämnet kunna inse och att räkna ut - med Coccyx, svanskotan.

   Från 2019 gäller tre minuters letande, men det är fortsatt illa för tempot. 

 

Använd slopesystemet fullt ut så ökar tempot, och golfen blir trevligare - och mera varierad

Golfbanorna är slopade så att vi män får tillgång till ett handicap som är anpassat till de olika tee som finns att välja mellan. Uppmuntra, eller tvinga därför alla män att verkligen aktivt använda sig av detta utmärkta system för att göra spelet snabbare, trevligare, mer givande, mer varierat och mer inspirerande för alla som deltar.

   Att jag här talar om män beror på att slopesystemet inte är lika användbart av kvinnorna eftersom de inte kan korta av banan genom att kunna välja att slå ut från en tee framför den röda teen.

 

Se dig omkring på golfbanorna så förstår du vad jag menar. Där går 4-bollar med tre damer

och en herre, där herren går till gul tee för att slå ut och damerna går till den röda

Varför gör han det när det torde vara mycket roligare att slå ut tillsammans med de övriga, och när slopen ändå gör att han inte får någon otillbörlig fördel av detta. Detta missbruk av deras tid kan jag inte förstå, men när det dessutom går ut över din och min tid då förstår jag det än mindre.

   Eller en annan märklig situation, du ser en 2-boll med en herre och en dam där herren av någon outgrundlig anledning går till gul tee och slår ut, och damen slår ut från röd tee Vad är det för glädje och mening med det? Golfen är väl ändå till stora delar tänkt som ett sällskapsspel. Varför är det så svårt för oss testosteronstinna alfahannar att inse att det skulle vara en fördel för spelet, för golfen och för trevnaden i bollen - om vi fullt ut kunde använda slopesystemet som det var tänkt.

sidan 63

 

Det blev bara en futtig fjäder av det som en gång var tänkt som en ståtlig fågel

Det har sagts mig att syftet med slopesystemet delvis var att ALLA golfare, inför varje rond, själva skulle få välja från vilken tee vi ville slå ut, och att detta skulle gälla även vid tävling. Det skulle öka trivseln i golfen, göra den mer dynamisk, mycket intressantare, mera variabel och mycket vitalare.

   Detta var en gudasänd gåva och den idén gillade jag. Men i praktiken visade det sig att denna "förmån" endast skulle stå till förfogande för oss män som spelade från vit eller gul tee. Vi kunde då "korta" av banan genom att välja att slå ut från blå eller röd tee, men motsvarande val hade inte kvinnorna.

 

För kvinnor som spelade från röd tee fanns inget annat val än mellan pest eller kolera

De kunde inte "korta" av banan som vi män kunde göra. De kunde bara välja att förlänga banan genom att slå ut från blå, gul eller vit tee. Därför blev det heller inget av denna utmärkta idé till att förnya golfen. Orättvisan och ojämlikheten var för påtaglig för att idén skulle kunna förverkligas i den verklighet som rådde, och rår, inom golfen.

  Det fanns tydligen en skamgräns som de alfahannar som rådde över detta i anständighetens namn inte ansåg sig kunna överträda - eller bortse från. Det fick räcka med den orättvisa som redan fanns genom att vi män får flytta fram våra utslag till röd tee när vi fyllt 75 år, en favör som kvinnorna inte har möjlighet att använda sig av när de fyllt 75 år.

 

Skulle full jämlikhet råda då hade man behövt anlägga ytterligare en tee framför

den röda teen, vilket i sig hade varit en relativt enkel åtgärd ... om viljan funnits

Men den viljan fanns inte. Att jämställa kvinnorna med männen har aldrig haft någon prioritet inom golfen. Därför föll denna goda idé platt till marken. Det blev till slut som i H C Andersens saga Kejsarens nya kläder, det blev bara en inbillning, en illusion.

   Det lilla som blev kvar av den goda idén urvattnades till att gälla endast vid sällskapsronder, och då fortfarande utan att kvinnorna skulle kunna välja mellan annat än pest eller kolera. Från 2016 har det införts en orange tee: mer om detta längre fram.

 

Förstockad konservatism och brist på modernt tänkande är golfens förbannelse och stupstock

Att införa nymodigheter till golfens fromma, och till glädje för alla dess utövare, förutsätter hänsynstagande, generositet och rättvisetänk. Men det är egenskaper som den mansdominerade golfen inte är utrustad med. I synnerhet inte när det gäller synen på kvinnorna och på deras förutsättningar till en jämlik, jämställd och rättvis golf på lika villkor.

sidan 64

 

I golfen är det alfahannarna som bestämmer och de ser nogsamt till att förutsättningarna

i golfen i första hand anpassas till dem själva och inte till golfarna i gemen

Kvinnan ska tiga i församlingen, sa aposteln Paulus, och då avsåg han nog den framtida golfen. I golfen får kvinnorna nöja sig med det som blir över - och det som alfahannarna erbjuder dem. Är det erbjudandet då inte i linje med kvinnornas intresse då är det ingen som bryr sig. Idén med slopen, så som den presenterades, var lysande och hade blivit ett lyft för golfen, och den skulle ha fullföljts. Men i golfen är det fel folk som drabbas av dåligt samvete, därför har det blivit som det blivit. Men det vore skam att ge upp. I framtiden kommer nog ändå slopesystemet att behöva användas fullt ut så som det en gång var tänkt. 

   Att det är trögt i portgången beror på att det inte är lätt att ändra på synsättet i en sport och i en gemenskap som delvis styrs av antika regler och värderingar, och där kvinnor och hundar för några årtionden sedan var portförbjudna. Vad jag förstår finns det i nutid alfahannar som tycker att den ordningen fortsatt borde gälla. I vart fall när det avser kvinnorna.

 

Att vi män ska slå ut från minst gul tee är ett förlegat sätt att värna om mansrollen

Många potenta män, och för all del även icke längre potenta män, vill inte "förnedra" sig genom att slå ut från något som kallas för damtee. Den fåfängligheten försöker man komma till rätta med genom att kalla utslagsplatserna för annat än herrtee och damtee. Men så enkel är nog inte lösningen på det problemet. Problemet är mera väletablerat än så. Förhoppningsvis arbetar tiden för de som vill ändra på ordningen - men tiden går långsamt när det gäller detta.

 

Alla gillar inte slopesystemet, och minst de spelare som har låga handicap 

Några menar att slopesystemet är orättvist - och att det missgynnar dem. Men hur de kan påstå detta är för mig en gåta. Denna misstro orsakas nog mest av deras dåliga självförtroende och bristande tro på sin egen förmåga.

   Det är skillnad på svårighetsgrad på golfbanorna, och det är för att utjämna de skillnaderna som det systemet finns. Slopesystemet kompletterar handicapsystemet på ett utmärkt sätt, och vi ska givetvis använda det så som det är tänkt.

 

Är kvinnorna egentligen välkomna i golfen - och på golfbanorna

Min fru spelar som sagt också golf, och hon menar att golfen diskriminerar kvinnorna som medlemmar, och att hon därför aldrig känt sig riktigt välkommen i golfgemenskapen. Hon hävdar - att som verkligheten är i golfen så skulle hon aldrig varit medlem i en golfklubb om det inte varit för att i någon mån dela mitt intresse.

   Jag har inte alltid förstått hennes inställning, men när hon gång efter annan visat mig hur kvinnor blir bemötta, värderade och behandlade på golfbanor i Sverige, och ute i världen, då inser jag att hon har rätt.

   Denna min ökade insikt om den verklighet som råder har nu gjort att jag alltmer börjat förstå varför så många kvinnor flyr fältet  och lämnar golfen. Jag medger att jag nog skulle ha gjort detsamma om jag varit kvinna.

 

Jag spelar golf som en kärring, var tryckt på en golfboll som jag hittade

Texten var möjligen avsedd att vara rolig, men den visade mera på vilken skrämmande kvinnosyn som på många håll råder inom golfen. Den som låtit trycka detta på bollarna var säkert en alfahanne som trodde på det "budskapet", och som aldrig har noterat Annika Sörenstam, Laura Davies och andra duktiga kvinnor i golfen.

sidan 65

 

Män beundrar duktiga kvinnor ... bara de inte är i samma bransch, sa Sickan Carlsson

Jag och min fru var i många år medlemmar i Abbekås GK. En klubb där kvinnorna alltid fick stå tillbaka för männens intressen. När det vid ett tillfälle skulle ges ökat tidsutrymme för "tänkta" greenfeegäster då var det från kvinnornas speltider som tiderna togs. Inte från oss män - trots att vi hade mer än fyrdubbelt så många speltider till vårt förfogande.

   När det investerades pengar i en elegant anslagstavla för att stoltsera med hur det gick för lagen som deltog i de olika serierna - då gavs där inte plats för de kvinnliga lagen; deras resultatlistor fick hängas på en spik vid sidan om den eleganta anslagstavlan!

 

I golf är det tänkt att kvinnorna ska vara jämställda med männen ...

samt gärna en smula urringade, skrev kåsören Olle Carle "Cello"

Vi män uppträder ofta överlägset och obildat mot golfande kvinnor. Det fenomenet stöter jag på här och var ute på golfbanorna, och i klubbarna, och det tycker jag är tråkigt. Men vad skulle golfen, och framför allt vi män vara, utan kvinnorna? Jo: Sällsynta, mycket sällsynta, som Mark Twain uttryckte det. 

  Det jag menar är, att om inte jämställdheten mellan män och kvinnor inom golfen, och på jorden i sin helhet ökar och blir närmast total, då kommer säkert golfen, liksom jorden, att gå under. Men jämlikhet och jämställdhet i golfen var finns den?

   Som sagt, när vi män och alfahannar fyllt 75 år då får vi, med färre antal slag till förfogande, slå ut från röd tee - vilket är en vettig tanke eftersom krafterna och slaglängderna avtar när vi blir äldre:

 

Men när kvinnorna fyllt 75 år ... varifrån ska de då slå ut sina bollar?

Avtar inte också deras krafter och slaglängder när de blir äldre

Ska de då fortsätta att slå ut från röd tee med extra antal slag i stället? Men några extra slag får de inte. De ska enbart vara glada för att de då får spela med oss grabbar, som en alfahanne på djupaste allvar sa när frågan var uppe till diskussion på ett klubbmöte.

 

Den diskrimineringen är förödande för golfen

Att kvinnorna inte har revolterat mot denna ojämlikhet, orättvisa och övergrepp i rättssak mot dem det förvånar mig. Men det beror väl på deras relativa ointresse för golfen som sådan, eller av uppgivenhet på grund av den krassa verklighet som råder.

 

Golfande kvinnor i allmänhet tycks inte finna det mödan värt att ta strid om det här

De tycker att det finns andra saker i livet som i så fall är mera värda att strida för än varifrån de får slå ut när de spelar golf. Många kvinnor spelar nog golf endast för att de på så sätt får möjlighet att umgås lite mera med sina män - och för den fina motion som golfen ändå bidrar till. Intresset för själva spelet, och för golfen som tävlingsform, är lågt hos merparten av kvinnorna. Och SGF och golfklubbarnas ledningar tycks inte göra mycket för att ändra på det missförhållandet.

    De tycks dock oroa sig för den minskande andelen kvinnliga medlemmar i golfen, men den oron dikteras väl mest av ekonomiska orsaker för klubben och inte av ärligt menad omtanke om kvinnorna.

sidan 66

 

 Att slå ut från valfri tee ska vara OBETINGAT FÖR ALLA - inte åldersbetingat 

Och så blir det om det anläggs en ny tee framför den röda, och om slopesystemet tillämpas fullt ut så som det var tänkt, och som det propagerades för när det lanserades. Den rådande (o)ordningen sticker i ögonen och denna förolämpning, diskriminering och orättvisa mot kvinnorna stärker inte tilltron för regelskaparna och golfen.

   Detta  missförhållande torde vara bekymmersamt och en belastning i en företeelse och aktivitet som säger sig ha rättvisa som riktmärke och målsättning. Hade regelskapare och ansvariga i SGF varit kloka och insett de möjligheter som på sin tid öppnades när slopesystemet infördes - då hade detta med åldersgräns inte varit något som helst problem för någon kategori av oss golfare. Då hade valet av utslagstee styrt det hela ... utan diskriminering. Från 2016 har det införts en orange tee: mer om detta längre fram.

 

Vi kvinnor betraktas mest som kassakor i klubbarna, och vi ska närmast vara tacksamma för

att vi får gå ut på banan, skrev en deprimerad ordförande i en damkommitté till mig

Att det är så här ute i verkligheten är kanske svaret på frågan varför det sällan eller aldrig finns några hålbeskrivningar och  orienteringstavlor på kvinnornas utslagsplatser, inga bolltvättar, inga sittplatser och inga papperskorgar.

   Vill de se hur hålet de ska slå ut på gestaltar sig, tvätta sin boll, kasta skräp, eller sitta ner en stund för att vila, då får de gå till herrtee, till gul tee - för det är där de nödvändigheterna mestadels finns.

 

Minska också längden på hålen från röd tee ... de är för långa på de flesta golfbanorna

Det är väl förklaringen till varför så få kvinnor inte har lägre handicap än 28. Skillnaden mellan gul och röd tee borde enligt min mening vara minst 25 procent, men den är oftast mindre än 15 procent, och på en del banor är den under 10 procent. Skillnaden mellan gul tee och "ny" damtee framför den röda teen tycker jag ska vara minst 35 procent.

   Hur har de allenarådande alfahannarna som bestämmer i golfen kommit fram till att röd tee ska vara på de avstånd som de oftast nu är? Hade de studerat statistiken över kvinnornas genomsnittliga resultat, och slaglängder, då hade de kunnat räkna ut med Coccyx, svanskotan, att de nuvarande hållängderna från röd tee i allmänhet inte är i samklang med verkligheten.

 

Att hållängderna från röd tee är fel är uppenbart när man efter utslagen ser att kvinnornas

bollar i bästa fall ligger i linje med männens bollar, men oftast ligger de kortare

Och hur ser det ut efter nästa slag på ett par 4-hål, och efter nästa, och efter ytterligare ett slag på ett par 5-hål? Då ligger som regel kvinnornas bollar långt bakom männens bollar. Kvinnorna måste oftast slå många flera slag än männen för att nå green. Är det då undra på att kvinnorna tröttnar på golfens "jämlikhet" och ger upp, och att de i stor omfattning lämnar golfen. 

   Hundratusentals golfande kvinnor har sedan de av ekonomiska orsaker släpptes in i golfgemenskapen - mot dåliga odds stångat sina pannor blodiga i en hopplös kamp att kunna nå rimliga handicap på golfbanor skapade av män ... för män!

   Hade full rättvisa rått mellan män och kvinnor i golfen då skulle bilden av kvinnornas genomsnittliga handicap sett ut ungefär så som männens gör, vilket den som bekant inte gör. 

sidan 67

 

Hur kan de ledande inom golfen ha tänkt så fel i alla år

Har de aldrig lyssnat på kvinnornas åsikter om detta, och har de aldrig undrat över orsakerna till kvinnornas allmänt höga spelhandicap? Det är väl på grund av detta missförhållande, och ointresse från de som bestämmer, som golfen nu upplever en krympande andel kvinnliga medlemmar ute i klubbarna. Kloka och självständiga kvinnor accepterar givetvis inte allt som "erbjuds" dem i golfen, och den protesten och den reaktionen ska de ha all heder av.

 

För att kompensera kvinnorna för golfhålens orättvisa längder

 kan man under en ombyggnadsperiod ge dem flera slag i slopen

Och en trovärdig ursäkt för de missförhållanden som har rått genom åren. Men det enda förnuftiga och rättvisa är att anlägga nya röda tee på mera rättvisa avstånd, och att införa ytterligare en tee framför den röda så att idén med att alla fritt ska kunna välja tee slutligen kan införas. För ändras det inte på detta missförhållande då finns det kanske ingen framtid alls för golfen i ett modernt, demokratiskt, jämlikt och jämställt samhälle. 

 

På en bana i Spanien jag spelade på var den totala skillnaden i längd knappt 8 procent

Och den oanständigt lilla skillnaden mellan gul tee och röd tee kompenserades inte tillräckligt i slopen, och innan slopen infördes var den banan en verklig katastrof för kvinnorna. Ett par 5-hål där var 500 meter från gul tee och 475 meter från röd tee, hcp 6 och kraftig motvind nio gånger av tio! Att en medelgolfande kvinna skulle få poäng på det hålet var det väl bara den manlige banarkitekten och banans manlige ägare som trodde på. Den banan var totalt 5 990 meter från gul tee och 5 540 meter från röd tee.

 

Att det är så här illa ställt med jämställdheten i golfen är stötande och förödande för helheten

Det förvånar mig att det fortfarande kan vara så här i modern tid då debatten om jämställdhet mellan könen är så påtaglig. Golfen är inte precis känd som jämlikhetens stamort på jorden, men det borde väl finnas några ansvariga alfahannar i golfens högborg som ser denna otillständiga obalans och orättvisa. Och som inser och förstår vilka tråkiga konsekvenser den kommer att leda till för golfen om den inte snabbt åtgärdas på ett anständigt sätt. 

 

Vad gör de kvinnor som sitter i de beslutande organen i golfen och ute i klubbarna

Var har de hållit hus de senaste 50 åren? Varför agerar de inte så att denna grandiosa orättvisa genast åtgärdas. De ska självfallet inte finna sig i denna devalvering av kvinnornas värde som fullvärdiga medlemmar i klubbarna, och i SGF. De betalar lika mycket för sina medlemskap som männen gör och då ska de också värderas lika. Och deras förutsättningar till att kunna uppnå rimliga handicap och resultat ska jämställas fullt ut. Det tycker jag är ett anständighetskrav.

 

Om kvinnorna alltid behandlas som ett bihang, som andra klassens golfare,

ett nödvändigt ont - och enbart som kassakor, då kommer de också att agera som sådana

Att de då i ökande omfattning kommer att lämna golfen, vilket pågår i detta nu. Den utvecklingen har golfen inte råd med.  När kvinnorna lämnar golfen kommer också många av oss alfahannar att följa efter, ty större självbestämmande än så har nog ändå inte merparten av oss - även om många av oss gärna vill tro det.

   Den här ojämlikheten, ojämställdheten och orättvisan måste golfens ansvariga alfahannar i anständighetens namn snarast åtgärda annars kommer utförsbacken för golfen att bli ännu brantare - och nedmonteringen av golfen som folksport att påskyndas. 


Sedan 2016 finns nu orange tee som möjliggör för kvinnor över 70 år att kunna 

"korta" av banorna på samma sätt som gäller för herrarna när de fyllt 75 år

Men nyordningen är mest ett spel för galleriet. Den oranga teen har oftast placerats på det befintliga utrymmet för röd tee. Och har därmed försämrat förutsättningarna för de som slår ut från röd tee, och har minskat antalet slag i slopen för de som väljer att spela från orange tee. Nyordningen, så som den i många fall tillämpas, är en katastrof för jämlikheten. Att slå ut från orange tee är i de flesta fall en nackdel och alltså inte den "förmån" som förväntas. Därför är det också få kvinnor som slår ut från orange tee.

 sidan 68

__________________________

 

Ändra på handicapsystemet så blir det roligare att spela, och vi får ett bättre utfall av vårt spel

Handicapsystemet är ett belöningssystem som måste vara konstruerat så att det blir till glädje för oss som drabbas av det, och inte så att det upplevs som ogint och fientligt. Bestäm därför att alla golfronder där två eller fler deltar ska registreras och påverka handicapet. Och att vi ska höja och sänka oss lika mycket. Förslagsvis 0,1 för varje poäng över 36, och ner till 26 poäng, eller till den gräns man kommer fram till. Då uppnår varje spelare snabbare ett rättvisare handicap som bättre speglar deras förmåga än det system som tillämpas i dag. Det går då mycket snabbare att uppnå verkningsfulla förändringar av handicapet. Detta borde i vart fall gälla för oss som har högre handicap än 10.

 

Vi normalgolfare vill åtminstone någon gång per år komma i närheten av det handicap som

vi erhöll den sommardag då marken var torr - och då bollen rullade lika långt som den flög

Och som i de flesta fall då avgjorde vilket handicap vi skulle ha resten av året. Jag menar att vi inte har ett rättvisande system som visar vår egentliga förmåga vid de normala väderförutsättningar som oftast råder i landet.

 

Ett mer utslagsgivande system skulle göra golfspelet mer attraktivt och mer inspirerande

Som det är nu är det få spelare som är nära sina handicap i nio ronder av tio. Vad är det för nöje i det? Det är väl meningen att vi ska kunna spela på eller nära våra handicap de flesta gånger vi spelar. Om inte så är fallet då har vi väl fel handicap?

   Om detta lyckotillstånd inte inträffar oftare än vad som nu är fallet för flertalet av oss då kommer nog många att tröttna på golfen, och att ge upp den. För att undvika detta onödiga "uppgivande" kan man alltså ändra på systemet.

 

Ett dåligt system har orsakat många "tappade sugar" genom åren

Tidigare fick vi bara höja vårt handicap med max två slag per år. Men det har nu ändrats så att vi får höja oss hur mycket som helst under året. Det är ett förnuftigt beslut som kommer att glädja många golfare. Som det var innan var systemet ogint och fientligt mot oss som var komna upp i åren - och som inte längre kunde räkna med att förbättra vårt spel. Att det har tagit så lång tid innan golfens högsta ledning insett denna felsyn är beklagligt. Detta faktum har straffat ut många golfare genom åren.

   Som systemet var innan innebar det många tappade sugar bland äldre golfare - som beroende på avtagande förmåga till att kunna spela aldrig hann ikapp sitt eget handicap. På grund av det dåliga systemet fann många äldre spelare att de med åren spelade allt lägre bort från sina handicap, och det gjorde många ledsna.

   När vi blir äldre har vi ändå mycket emot oss i golfen så till det behövdes ingen ytterligare hjälp. Vi kunde dock vända oss till handicapkommittén i klubben för att få höjt våra handicap - men hur roligt var det? Men från år 2012  ska systemet ändras har jag förstått. Då sköter det sig självt när vi spelar registrerade ronder och det är utmärkt.

sidan 69

 

Vad framgång i golfen än må kreera är det tillfälligt, ljuvligt - men kort,

och det dör som en stormvind i öknen bort

Golfen må vara en ädel sport, men jag tycker den har ett simpelt ideal. Denna sport, som kräver mycket skicklighet av sina utövare, har en slumphändelse, en turhändelse, ett skitslag på ren nysvenska som det mest prestigefyllda och åtråvärda målet, nämligen hole in one, HIO. Jag har svårt förstå varför vi golfare skattar detta slumpslag så högt när vi i stället borde uppmärksamma Eagle och Albatross mycket mera. Att det är så här tycker jag är nedvärderande för golfen.

   Ett HIO kan vilken klantskalle som helst få till om turen är framme, men att göra en Eagle ... och framförallt en Albatross kräver ändå ett mått av skicklighet. Gjorda Eagle och Albatross tycker jag att vi ska dekorera väggarna med i klubbhusen i stället för som vi nu gör, att vi skyltar med vilka som har haft turen att göra HIO.

  

Med ett skitslag, förlåt uttrycket, slog jag den lokala golfvärlden med häpnad

Jag är en medelmåttig golfspelare, men fylld av "dådkraft" gjorde jag HIO på Bedinge golfbana, och en gång på Söderslätts bana, men de händelserna negligerade jag fullständigt. Jag bjöd grabbarna i bollarna på champagne eftersom de uttryckligen önskade sig detta, men i övrigt brydde jag mig inte, och mitt namn finns inte med på några HIO-skyltar.

   Dessa HIO var ingen prestation utan ren tur, eller otur när jag ser till kostnaden för champagnen. Dessa mina HIO var bara ett resultat av dåliga slag och var inte värda att dokumenteras för framtiden.

   Oavsett vad det gäller här i livet så vill jag helst bli ihågkommen för annat än rent slumpmässiga tillfälligheter - och ren tur. Att vinna på lotteri kräver ingen skicklighet som är värd att uppmärksammas. Det görs ungefär 3 tusen HIO i Sverige varje år men betydligt färre Eagle, och ännu färre Albatross.

__________________________

 

Den 19 juni 1988 slutade mitt hjärta att slå 14 gånger under 8 timmar

Jag började spela golf på allvar efter att jag drabbades av en kraftig hjärtinfarkt på morgonen söndagen den 19 juni 1988, 47 år gammal. En ”ny födelsedag” som jag aldrig glömmer. Ett klappande hjärta är förutsättningen för livet, så när mitt hjärta den söndagen slutade att slå 14 gånger då dog jag bokstavligen lika många gånger.

   Jag räddades till livet tack vare en fantastisk insats av min kära Birna, ambulanspersonalen, akutbilens personal och läkarteamet på Ystads lasarett som arbetade med mig under åtta timmar. Varefter jag sedan blev liggande kvar där på lasarettet, i dödens väntrum, i ytterligare sju dagar innan jag fick komma hem. Dagar då chansen till överlevnad bokstavligen hängde på en tunn tråd.

 

Att jag då överlevde kanske också berodde på min respekt för allt levande på jorden

Jag dödar aldrig medvetet något annat levande väsen. Inte myggen som ibland plågar mig och inte möss som flyttar in i mitt garage. De skrämmer jag bort med ultraljud. Spindlar och småkryp som stör mig lyfter jag försiktigt ut till för dem närmast säkra plats.

   Jag fiskar inte, jagar inte och jag mår dåligt när jag ser djur och annat levande som lider och plågas. Det är inte min uppgift i livet att råda över andras liv och leverne. När Birna upptäcker svartmyror i trädgården som hon vill ha bort: - För att de inte ska flytta in i huset, som hon uttrycker det, då lägger jag av humanitära skäl en sträng med myrgiftet, som hon vill att jag ska använda, runt boet med en nödutgång ut mot tomtgränsen. Det fungerar varje gång. Myrorna och jag förstår varandra, de använder alltid nödutgången och flyttar tålmodigt ut sitt bo utanför Birnas revir.

   Eller så berodde överlevnaden på att jag då var i borgen för banklån till det företag som vi båda drev vid den tiden. Det var kanske Guds mening att jag inte så lättvindigt skulle komma undan det åtagandet.

   Men egentligen berodde utgången på rena tillfälligheter, och på uthållig personal på intensiven på Ystad Lasarett som orkade kämpa med mig i åtta timmar. Och att Birna under dessa timmar aldrig lämnade rummet där jag låg. Närvaro av anhöriga och/eller medborgarvittnen kan vara helt livsavgörande i vissa situationer.

 sidan 70

 

 I himlen är det ärren som räknas ... inte medaljerna

Jag räddades till livet med elstötar (defibrillering), direkt i ambulansen - och på intensiven. Plus att de senare under dagen, som en sista utväg, och efter ett dramatiskt och riskfyllt beslut av Birna, injicerade det då nya "oprövade" propplösande medlet Streptochinas rakt in i blodet. Ett mirakelmedel som löste blodproppen och som sedan dess har räddat livet på miljoner människor med hjärt- och hjärninfarkter runt om i världen. Så tack gode Gud för Birnas vågade beslut i det kritiska ögonblicket, och för den mirakulösa medicinska upptäckten. Utan den hade världen då gått miste om en inbillad golftalang.

   Av defibrilleringen fick jag brännsår - och ärr av dessa. Men so what, bättre några ärr på kroppen och kvar i denna värld - än helskinnad och 50 år för tidigt i nästa. I himlen lär det ju ändå bara vara ärren som räknas, inte medaljerna.

 

Det tog mig sedan 18 månader att komma på fötterna igen

Under den 18 månader långa sjukskrivningsperiod som sedan följde tog golfen och långa promenader mig tillbaka till livet igen på ett förbluffande sätt. Så golfen har verkligen betytt mycket för mig. För att återfå krafterna försökte jag då spela 36 golfhål om dagen, alternativt att jag gick upp till 2 mil om dagen ute i skog och mark.   

   Och det gick vägen för mig på ett osannolikt bra sätt. Efter denna period återgick jag till arbetet igen med stor livslust och med bättre kondition är någonsin, 15 kilo lättare och handicap 11 i bagaget.

 

Jag är född 1941 och är en del av det köttberg av 40-talister som Pär Nuder uttalade sig om

Den demografiska puckeln som ställer till problem för samhällsplanerarna. Men det problemet är på väg att lösa sig självt. Om några årtionden är problemet ur världen för gott, och då får Nuder hoppa på någon annan grupp.

   Nu för tiden låter jag mig födas, som Nuder så "vänligt" sa, av de yngre årgångarna. Jag är pensionär och spelar nu på Gubba-Touren, ATP-Touren och PRO-Touren  (Allmänna Tilläggs Pension -Touren,  Pensionärernas Riks Organisation -Touren). Samt att jag några veckor per år brukar spela på de motsvarande tourerna på spanska solkusten, eller i Portugal.

sidan 71

 

Visst har jag det bra i Sverige, men det är snart också det enda jag har

Hemma försöker jag spela golf ett par gånger i veckan när vädret tillåter. På så sätt håller jag mig fortfarande i hyggligt trim. Men jag har nu omfördelat siffrorna något så till vida att vikten nu är något sämre men att mitt handicap är något bättre.

   Bättre i den meningen att mitt handicap har stabiliserat sig på en nivå som bättre passar en pensionär och ATP/PRO- Tourspelare än det handicap som jag hade på "toppen" av min golfkarriär.

 

Golflycka för mig det är att vara vän med mig själv

Jag har slutat terrorisera mig själv när jag spelar golf, och jagar inte längre mig själv på golfbanan i akt och mening att försöka nå ett lägre handicap. Jag har för länge sedan insett - att om jag ska bli lycklig med min golf då ska jag inte satsa på att sänka mitt handicap - jag ska i stället begränsa mina krav. Jag insåg en dag av klarsyn att jag aldrig skulle kunna lära mig att först träffa bollen och sedan ta torv. Det blev alltid det omvända. Nu är jag tillfreds med det handicap jag uppnår när jag har det bra ute på golfbanan.

 

Det var för mig ingen glädje att ståta med ett handicap som jag nästan aldrig kunde spela på

Vad var det för mening med det? Vad ville jag bevisa med ett golfhandicap, och vem skulle jag bevisa det för? Vad jag förstår bevisar en sådan strävan efter ett lägre golfhandicap ingenting annat än att jag kan betraktas som galen som strävar efter det.

 

Olycka i golf är att tro mig inte kunna det jag vill ... och att sträva ihjäl mig för att uppnå det 

Detta har jag alltså slutat med. Nu för tiden är jag lycklig med min golf så som den gestaltar sig från gång till gång. Men jag träffar ibland på knäppgökar som säger sig ha handicap som de uppenbarligen inte är förtjänta av, och som de inte är betjänta av. Som därför lider helvetes kval varje gång de går ut på banan. De klagar, svär och beter sig illa varje gång de slår ut och långt innan bollen ens har landat. Och de skäller på sig själva som om det skulle vara till någon hjälp.

   Jag känner en sådan knäppgök som alltid klagar på allt han gör på banan, och på allt runt banan. Vid ett tillfälle gjorde han en birdie som han borde varit nöjd med. Men han sa de är för jävligt att jag inte kunde få en eagle nu när jag ändå var så nära. Att skälla på andra kan jag möjligen förstå - men att skälla på sig själv är fantasilöst.   

 

En del knäppgökar hetsar sig själva med att fly från något som inte borde förfölja dem

Deras resultat brukar ofta vara långt från det de borde vara med tanke på det handicap de säger sig ha. Vilken glädje kan de ha av sin golf undrar jag varje gång jag stöter på fenomenet. Jag vill i varje fall gärna tro att det finns en större mening med mitt liv än att jag alltid ska sträva efter att uppnå ett lägre golfhandicap. Det finns annat i livet som är vettigare att sträva efter. Men att alltid sträva är inte hälsosamt. Erfarenheten har lärt mig - att när det gäller golf och annat då är det klokt - att först tar jag det lite lugnt och sedan tar jag dagen som den kommer.

   Och håll med om att det ändå var ett föraktfullt och undervärderande uttalande av en av landets då tyngsta politiker, detta med födandet av oss 40-talister. Ibland undrar jag hur det står till med omdömet hos en del av våra folkvalda knäppgökar.

sidan 72

 

För att bli riktigt bra i golf måste annat bra offras

Jag insåg tidigt i min golfkarriär att det var svårt att spela golf på en hög nivå med ett lågt handicap. Om jag ville nå långt i min golf krävdes det enorma insatser av tid och övning. Skulle jag bli riktigt bra måste jag ställa nästan allt annat åt sidan, och det ville jag inte. Dessutom var jag för gammal, jag började spela för sent uppe i åren. Och ärligt talat saknade jag också talangen.

 

För att travestera Anna Maria Lenngren: Tänk när jag hade 36 i handicap,

jag minns den ljuva tiden, jag minns den som i går, då oskulden och friden tätt följde mina spår

När jag började spela golf trodde jag att jag med min inbillade talang snabbt skulle komma till singelhandicap. Jag spelade golf nästan varje dag under min rehabtid efter hjärtinfarkten, och jag rasade ner för handicapstegen. Men när jag var som mest ivrig i försöket att uppnå detta singelhandicap slog det mig helt plötsligt en dag hur meningslös denna strävan egentligen var. Jag ställde mig frågan - vad skulle jag ha för glädje av ett singelhandicap? Vad skulle ett singelhandicap  tillföra mig?

   Jag blev plötsligt införstådd med, och övertygad om, att ett sådant handicap inte skulle fylla någon som helst vettig funktion i mitt liv. Och denna insikt har sedan dess styrt mitt golfbeteende.

 

Att hetsa mig själv till att nå högre höjder i golfen innebar att vara fiende med mig själv

Jag insåg plötsligt att ett singelhandicap bara skulle göra mig olycklig i mitt golfande. Det skulle innebära att varje gång jag gick ut för att spela skulle jag terrorisera mig själv, förfölja mig själv och jaga mig själv in till döden i min iver att kunna förbättra detta handicap; eller i varje fall att försöka försvara det. Skulle det kunna försvaras, och förbättras, insåg jag att jag då nästan måste viga mitt liv åt golfen, och att lägga all min fritid på golfbanan. Att försöka nå singelhandicap fann jag därför inte längre någon mening med, eller glädje i. Ville jag nå scratch skulle jag nästan behöva bosätta mig på golfbanan och det ville jag absolut inte göra. Golfen är för mig trots allt bäst när jag har lite distans till den.

sidan 73

 

Fred sluter man inte med vänner, fred sluter man med fiender

Jag insåg till slut att jag var min egen fiende och slöt fred med mig själv. Från den dagen vände mitt handicap uppåt igen - och jag blev en lyckligare golfare - en lyckligare människa. Jag är nöjd med det handicap jag nu har och som jag kan spela på då och då när lyckan står mig bi. Och att jag inte längre behöver jaga livet ur mig för att handicapet ska bli lägre. Nu har jag verkligen glädje av min golf varje gång jag går ut. Erfarenheten har lärt mig - att den roligaste golfen har jag när jag spelar på en hanterbar nivå. Det vill säga någonstans mellan 18 och 36 i handicap. Jag kan då gå ut på golfbanan utan  prestationsångest, och jag kan ta dagen som den kommer utan att hetsa upp mig allt för mycket.

 

När jag spelar golf försöker jag göra som grisarna ... jobba med huvudet

För att komma framåt i min golf har erfarenheten också lärt mig - att det går bättre om jag tänker med fötterna och låter huvudet göra jobbet - klubbhuvudet. Mitt eget huvud använder jag bara till att sätta kepsen på.

   Jag har förstått att jag inte ska använda hjärnan i golfen - för då blir det mest fel. Golfkändisen John Daly visste nog vad han talade om när han sa: I golf har man ingen nytta av hjärnan, i golf är hjärnan bara i vägen.

 

I mitt fall insåg jag att det inte gick att kopiera andra för att bli en bra golfspelare

Jag lärde mig snabbt att det inte fanns några genvägar till framgångar. I början gick jag till pro i tid och otid när det tog emot, men jag tyckte inte att min golf blev bättre av det. Jag lyckades aldrig hitta den pro som på några 25-minuterspass kunde lära mig spela bättre golf än den jag redan kunde. Efter träningarna stod jag där som åsnan mellan hötapparna. Ännu mera förvirrad än tidigare och med ett raserat självförtroende som det sedan tog månader att återskapa. Jag insåg - att skulle jag ha ut något mera av en pro än tvivel då måste vi nog kampera ihop på heltid. Men till det fanns det självfallet inte utrymme för i min budget.

 

Vår Herre tar hand om dem som hjälper sig själva i golfen - och pron tar gärna hand om resten

Jag kom efterhand underfund med att om jag ville bli en hyfsad golfspelare då var jag själv min bästa dräng. Det gällde i första hand att lära känna min egen förmåga, och oförmåga, och inte en golfpros eventuella förmåga. Att agera förnuftigt, med fötterna, och att låta klubbhuvudet göra jobbet. Och att försöka förstå orsak och verkan när jag använde mina olika klubbor.

   I förhoppning om att detta skulle fungera i praktiken gav jag mig ut i verkligheten för att tillämpa denna insikt genom att spela golf så mycket som möjligt, och helst ännu mera.

 

Att bli bra i golf kräver egentligen bara tre saker; träning, träning och ... träning

Om man med "bra" menar ett lågt handicap. Ett evigt nötande dag ut och dag in tills det bubblar golf ur öronen. Hur andra gör är självfallet upp till var och en. Alla må bli saliga på sin tro, och alla får självfallet gå till hur många pron som helst - om de tror att det hjälper. Pron fyller sin funktion, och de hjälper många som har "tummen mitt i näven" till ett bättre kunnande.

   Åtminstone fyller de en funktion som surrogat för många golfspelares brist på självförtroende och ringa tillit till sin egen förmåga. Ty inte ens golfare med stora ögon ser alltid sina egna fel. Men ska man anlita pro ska man hålla sig till en som man har tillit till.   Att ständigt byta pro är lika ovettigt som att man alltid möter nya dyrköpta stafettläkare när man kommer till sin vårdcentral för att söka vård, eller för att skaffa läkarintyg för att få använda åkdon när man vill spela golf.

sidan 74

__________________________

 

Ska krattan ligga i eller utanför bunkern, i spelriktningen, eller på tvären av den

Det retar mig att det inte finns bestämda regler för denna struntsak när så mycket annat inom golfen är omgärdat av bestämmelser som reglerar spelet och tillvaron in i minsta detalj. Och varför kan inte de vise männen och kvinnorna i den regelskapande församlingen i golfvärlden komma överens om hur avstånden på alla världens golfbanor ska anges.

   Bestäm en gång för alla om angivna avstånd ute på golfbanorna, och på scorekorten, ska vara till mitten av green, till greenens framkant eller till bakkanten. Det kan väl inte vara så svårt att göra detta.

 

Ingen visste då vad som var rätt när det gällde avstånden på golfbanan

Det mest remarkabla jag upplevt när det gäller avstånden på en golfbana stötte jag på i Spanien. Där sas första dagen; alla avstånd som visas på banan, och från tee, är till framkant av green. Jag tyckte inte detta stämde så jag frågade igen dag två; då hette det

avstånden från tee på korthålen gäller till mitten av green, men i övrigt till framkant. Men det tycktes heller inte stämma.

   Dag tre sas det avstånden från tee på korthålen gäller till bakkant av green, och i övrigt till framkant av green. Dag fyra var svaret avstånden ute på banan gäller till framkant av green, och alla avstånd från tee gäller till mitten av green.

   Dag fem var det ingen som visste säkert om någonting när det gällde avstånden och då gav jag upp. Dag sex åkte jag hem mer förvirrad än när jag kom dit ... lagom upprörd över att man inte tillämpar samma regler över hela världen.