Att vi män ska slå ut från minst gul tee är ett förlegat sätt att värna om mansrollen
Många potenta män, och för all del även icke längre potenta män, vill inte "förnedra" sig genom att slå ut från något som kallas för damtee. Den fåfängligheten försöker man komma till rätta med genom att benämna utslagsplatserna för annat än herrtee och damtee. Men riktigt så enkel är nog inte lösningen på det problemet. Problemet är mer väletablerat än så. Förhoppningsvis arbetar tiden för de som vill ändra på ordningen, men tiden går långsamt när det gäller detta. Och alla gillar inte slope- systemet, och minst de spelare som har låga hcp. Några menar att slope-systemet är orättvist och att det missgynnar dem. Men hur de kan påstå detta är för mig en gåta. Denna misstro orsakas nog mest av deras dåliga självförtroende och bristande tro på sin egen förmåga. Det är skillnad på svårighetsgraderna på golfbanorna, och det är för att utjämna de skillnaderna som det systemet finns. Slope- systemet kompletterar hcp- systemet på ett utmärkt sätt och det ska givetvis användas så som det var tänkt när det infördes.
Sida 61
Är kvinnorna egentligen välkomna (!) i golfen och på golfbanorna
Min fru spelar som sagt också golf - och hon hävdar att golfen diskriminerar kvinnorna som medlemmar. Och att hon därför aldrig känt sig riktigt välkommen i golfens gemenskap. Hon menar, att som verkligheten är i golfen så skulle hon aldrig varit medlem i en golfklubb, om det inte varit för att i någon mån dela mitt intresse. Jag har inte alltid förstått hennes inställning, men när hon gång efter annan visat mig hur kvinnor blir bemötta, värderade och behandlade på golfbanor i Sverige och i världen - då inser jag att hon har rätt. Denna ökade insikt om den verklighet som råder har gjort att jag alltmer börjat förstå varför så många kvinnor flyr fältet ... och lämnar golfen. Jag hade gjort detsamma om jag varit kvinna.
Jag spelar golf som en kärring, var tryckt på en golfboll som jag hittade. Texten var nog avsedd att vara rolig, men den visade mera på vilken skrämmande kvinnosyn som på många håll råder inom golfen. Den som låtit trycka detta på bollarna var säkert en alfahanne som trodde på det budskapet, och som aldrig har noterat Annika Sörenstam, Laura Davies och andra duktiga kvinnors närvaro och kunnande i golfen.
Män beundrar gärna duktiga kvinnor ... bara de inte är i samma bransch, sa Sickan Carlsson
Jag och Birna var i många år medlemmar i Abbekås GK. En klubb där kvinnorna alltid fick stå tillbaka för männens intressen. När det vid tillfälle skulle skapas ökade tider för flera greenfeegäster då var det från kvinnornas speltider som tiderna togs. Inte från oss män ... trots att vi då hade mer än tredubbelt så många speltider till vårt förfogande.
När det investerades mycket pengar i en elegant anslagstavla, för att stoltsera med hur det gick för lagen som deltog i de olika serierna, då gavs där inte plats för damlagen, deras resultatlistor fick hängas på en spik (!) vid sidan om den eleganta anslagstavlan.
I golfen är det tänkt att kvinnorna ska vara jämställda med männen ... samt gärna en smula urringade
skrev kåsören Cello; journalisten Olle Carle. Vi män uppträder ofta överlägset och obildat mot golfande kvinnor. Det fenomenet stöter jag på i
golfklubbarna, och det tycker jag är trist. Men vad skulle golfen och vi män vara utan kvinnorna? Jo: Sällsynta, mycket sällsynta, som Mark Twain uttryckte det. Det jag menar är - att om inte jämställdheten mellan män och kvinnor inom golfen och på jorden ökar - och blir närmast total, då kommer säkert golfen liksom jorden att gå under. Men jämlikhet och jämställdhet i golfen var finns den? Som sagt, när vi alfahannar fyllt 75 då får vi, med färre antal slag till förfogande, slå ut från röd tee, vilket är en vettig tanke eftersom krafterna och slaglängderna avtar när vi blir äldre. Men:
Sida 62
När kvinnorna fyllt 75, varifrån (!) ska de då slå ut sina bollar? Avtar inte också deras krafter och slaglängder
när de blir äldre? Ska de då fortsätta att slå ut från röd tee med extra antal slag i stället? Men några extra slag får de inte. De ska enbart vara glada för att de då får spela med oss grabbar, som en alfahanne sa på fullt allvar när frågan var uppe på ett av våra klubbmöten. Den diskriminerande synen är förödande (!) för golfen. Att kvinnorna inte har revolterat mot denna ojämlikhet och uppenbara övergrepp på dem förvånar mig. Men det beror väl på deras relativa ointresse för golfen som sådan, eller av uppgivenhet på grund av den krassa verklighet som råder för dem i golfen.
Golfande kvinnor i allmänhet tycks inte finna det mödan värt att ta strid om det här
De tycker nog att det finns andra saker i livet som i så fall är mera värda att strida för än varifrån de får slå ut när de spelar golf. Många kvinnor spelar nog golf endast för att de på så sätt får möjlighet att umgås lite mera med sina män, och för den motion som golfen ändå bidrar till. Intresset för spelet, och för golfen som tävlingsform, är lågt hos merparten av kvinnorna. Och SGF och golfklubbarnas ledningar tycks inte göra mycket för att ändra på det missförhållandet. De tycks dock oroa sig för den minskande andelen kvinnliga medlemmar i golfen, men den oron dikteras väl mest av ekonomiska orsaker för klubbarna och inte av ärligt menad omtanke om kvinnorna och deras ställning och ranking i golfen.
Att slå ut från valfri tee ska vara obetingat för alla, inte ålderbetingat, och så blir det om det anläggs en ny tee
framför den röda, och om slopen tillämpas så som det var tänkt när det lanserades. Den rådande (o)ordningen sticker i ögonen, och denna förolämpning, diskriminering och orättvisa mot kvinnorna stärker inte tilltron för regelskaparna och golfen. Detta missförhållande torde vara bekymmersamt och en belastning i en företeelse och aktivitet som säger sig ha rättvisa som riktmärke och målsättning.
Hade regelskapare och ansvariga i SGF varit kloka och insett de möjligheter som på sin tid öppnades när slope- systemet infördes då hade detta med åldersgräns inte varit något problem för någon kategori av oss golfare. Då hade valet av utslagstee styrt det hela ... utan diskriminering.
Sida 63
Vi kvinnor betraktas mest som kassakor i vår klubb, och vi ska närmast vara tacksamma för att vi får gå
ut på banan, skrev en luttrad, uppgiven ordförande i en av våra stora klubbars damkommitté till mig
Att det är så här ute i verkligheten är kanske svaret på frågan varför det sällan eller aldrig finns några hålbeskrivningar och orienteringstavlor på kvinnornas utslagsplatser, inga bolltvättar, inga sittplatser, inga papperskorgar. Vill de se hur hålet de ska slå ut på gestaltar sig, tvätta sin boll, kasta skräp eller sitta ner en stund för att vila, då får de gå till herrtee, till gul tee ... för det är där de nödvändigheterna mestadels finns.
Minska också längden på hålen från röd tee, de är för långa på de flesta golfbanorna
Det är väl förklaringen till varför så få kvinnor inte har lägre hcp än 28. Skillnaden mellan gul och röd tee borde enligt min mening vara minst 25 procent, men den är oftast mindre än 15 procent, och på en del banor är den under 10 procent. Skillnaden mellan gul tee och "ny" damtee framför den röda teen tycker jag ska vara minst 35 procent. Hur har alfahannarna kommit fram till att röd tee ska vara på de avstånd som de oftast nu är? Hade de studerat statistiken över kvinnornas genomsnittliga resultat och slaglängder då hade de kunnat räkna ut med Coccyx: Svanskotan, att de nuvarande hållängderna från röd tee i allmänhet inte är i samklang med den fysiska skillnaden mellan män och kvinnor.
Att hålens längd från röd tee är fel är uppenbart när man efter utslagen ser att kvinnornas
bollar i bästa fall ligger i linje med männens bollar, men oftast ligger de mycket kortare
Och hur ser det ut efter nästa slag på ett par 4-hål ... och efter nästa? Och efter ytterligare ett slag på ett par 5-hål? Då ligger som regel kvinnornas bollar långt bakom männens bollar. Kvinnorna måste oftast slå flera slag än männen för att nå green. Är det då undra på att kvinnorna tröttnar på golfens "jämlikhet" - och ger upp; och att de i stor omfattning lämnar golfen. Hundratusentals golfande kvinnor har, sedan de av ekonomiska orsaker "släpptes in" i golfgemenskapen, mot dåliga odds stångat sina pannor blodiga i en hopplös kamp att kunna nå rimliga hcp på golfbanor skapade av män ... för män. Hade full rättvisa rått mellan män och kvinnor i golfen då skulle bilden av kvinnornas genomsnittliga hcp sett ut ungefär så som männens gör, vilket den som bekant inte gör.
Sida 64
Hur kan de ledande i golfen ha tänkt så fel i alla år? Har de aldrig lyssnat på kvinnornas åsikter om detta
Och undrar de aldrig över orsakerna till kvinnornas allmänt höga hcp? Det är väl på grund av detta missförhållande, och av ointresse från de som bestämmer, som golfen nu upplever en krympande andel kvinnliga medlemmar i klubbarna. Kloka och självständiga kvinnor accepterar inte allt som "erbjuds" dem i golfen, och den sunda reaktionen ska de ha all heder av.
För att kompensera kvinnorna för golfhålens orättvisa längder kan man under en ombyggnadsperiod av banorna ge dem flera slag i slopen, och få en trovärdig ursäkt för de missförhållanden som har rått genom åren. Men det enda förnuftiga och rättvisa är att anlägga nya röda tee på mera rättvisa avstånd, och att införa ytterligare en tee framför den röda så att idén med att alla fritt ska kunna välja tee slutligen kan införas. För ändras det inte på detta missförhållande då finns det kanske ingen framtid alls för golfen i ett demokratiskt och jämställt samhälle.
Sedan 2016 "erbjuds" nu orange tee, som möjliggör för kvinnor över 70 att kunna "korta" av banorna på
samma sätt som gäller för herrarna när de fyllt 75, men nyordningen är ett spel för galleriet
Orange tee har oftast placerats på det befintliga (!) utrymmet för den röda teen och har i verkligheten försämrat förutsättningarna för de som slår ut från röd tee, och har minskat antalet slag i slopen för de som väljer att spela från orange tee. Nyordningen, som den oftast tillämpas, är en katastrof för jämlikheten och är en dålig anpassning till verkligheten och tidens krav. Att slå ut från orange tee är en nackdel och alltså inte den förmån som rimligen förväntas. Därför har jag också noterat att det är få kvinnor som slår ut från orange tee. Men vad annat var att vänta när det var alfahannarna och inte kvinnorna som bestämde hur kvinnornas verklighet i golfen skulle utformas och hanteras.
Sida 65
På en bana i Spanien som jag spelade på var skillnaden i längd knappt 8 procent mellan gul och röd tee
Och den oanständigt lilla skillnaden kompenserades inte tillräckligt i slopen, och innan den infördes var den banan en ännu större katastrof för kvinnorna. Ett par 5-hål där var 505 meter från gul tee och 480 meter från röd tee, hcp 6 och kraftig motvind 9 gånger av 10. Att merparten av kvinnorna skulle få poäng på det hålet var det väl bara den manlige banarkitekten och banans manlige ägare som trodde på. Den banan var totalt
5 990 meter från gul tee och 5 540 meter från röd tee. Att det är så här illa ställt med jämställdhet och jämlikhet i golfen är stötande och förödande för helheten. Det förvånar mig att det fortfarande kan vara så i en tid då debatten om jämställdhet mellan könen är så påtaglig och önskad.
Golfen är inte känd som jämställdhetens stamort på jorden, men det borde väl finnas några
alfahannar i golfens högborg som ser den otillständiga obalansen och orättvisan
Som inser vilka konsekvenser den kommer att leda till för golfen om den inte snabbt åtgärdas på ett anständigt sätt. Tomelilla GK, på Österlen i Skåne, insåg problemet med denna obalans och de byggde om sin bana till glädje för sina kvinnliga medlemmar, gäster och de sällsynta grodorna som finns där. En förutsättning för sin överlevnad som klubb, och är nu en av Skånes mest framgångsrika och omtyckta golfanläggningar.
Var har kvinnorna som sitter i de beslutande organen i SGF och i klubbarna varit de senaste 50 åren
Varför har de inte agerat så att denna grandiosa orättvisa har åtgärdas? De ska självfallet inte finna sig i denna devalvering av kvinnornas värde som fullvärdiga medlemmar i klubbarna, och i SGF. De betalar lika mycket för sina medlemskap som vi män gör och då ska de också "värderas" lika. Deras förutsättningar till att kunna nå rimliga hcp och resultat ska fullt ut jämställas med männens, det är ett anständighetskrav. Om kvinnorna alltid behandlas som ett bihang, som andra klassens golfare, ett "nödvändigt ont" och enbart som "kassakor", då kommer de också att reagera mot denna undervärdering med att de i ökande omfattning lämnar golfen, vilket pågår i detta nu. Den utvecklingen har golfen inte råd med.
När kvinnorna lämnar golfen kommer också många av oss alfahannar att följa efter, ty större frihet och självbestämmande än så har nog ändå inte merparten av oss, även om många av oss gärna vill tro det. Denna ojämställdhet och orättvisa måste golfens ansvariga i anständighetens namn åtgärda annars kommer utförsbacken för golfen att bli än brantare och nedmonteringen av golfen som "folksport"" att påskyndas. SGF Vision 50/50 är ett lovvärt försök att ändra på detta bedrövliga missförhållande.
Sida 66
Ändra på hcp-systemet så att det blir roligare att spela,
och så att vi snabbare når förändringar av våra hcp
Hcp är ett belöningssystem som ska vara konstruerat så att det blir till glädje för oss som "drabbas" av det, och inte så att det upplevs som ogint och fientligt. Bestäm därför att alla ronder med behörig markör ska registreras och påverka våra hcp. Och att vi ska höja och sänka oss lika mycket. Förslagsvis 0,1 för varje poäng mellan 36 + och ner till 30 poäng, eller till den nivå man finner bäst. Då uppnår vi snabbare ett rättvisare hcp som bättre speglar aktuell förmåga än det system som nu tillämpas. Det går då snabbare att uppnå verkningsfulla förändringar av våra hcp. Detta borde i vart fall gälla för oss som har högre hcp än 1.
Flertalet golfare vill nog åtminstone någon gång per år komma i närheten av det hcp som
erhölls den sommardag då marken var torr, och då bollen rullade lika långt som den flög
Och som i de flesta fall då avgjorde vilket hcp som skulle gälla resten av året. Jag menar att vi inte har ett rättvisande system som visar vår egentliga förmåga vid de normala väderförutsättningar som oftast råder i landet. Ett mer utslagsgivande system skulle göra spelet mer attraktivt. Som det är nu är det få spelare som är nära sina hcp i 9 ronder av 10. Vad är det för nöje i det? Det är väl meningen att vi ska kunna spela på, eller nära, våra hcp de flesta gånger vi spelar. Om inte så blir fallet då har vi väl fel hcp? Om detta lyckotillstånd inte inträffar oftare än vad som nu är fallet för flertalet av oss då kommer nog många att tröttna på golfen, och att ge upp den.
Dåliga system har orsakat många "tappade sugar" genom åren
Tidigare fick vi bara höja vårt hcp med max 2 slag per år. Men det har nu ändrats så att vi får höja oss hur mycket som helst under året. Det är ett förnuftigt beslut som kommer att glädja många golfare. Som det var innan var systemet ogint och fientligt mot oss som var komna upp i åren, och som inte längre kunde räkna med att förbättra vårt spel. Att det tagit så lång tid innan golfens högsta ledning insåg denna felsyn är beklagligt.
Detta faktum har straffat ut många golfare genom åren. Som systemet var innan innebar det många "tappade sugar" bland äldre golfare ... som beroende på avtagande förmåga aldrig hann ikapp sitt eget hcp. På grund av det dåliga systemet fann många äldre spelare att de med åren spelade allt lägre bort från sina hcp, och det gjorde många ledsna. När vi blir äldre har vi ändå mycket emot oss i golfen så till det behövdes ingen ytterligare hjälp. Vi kunde dock vända oss till hcp-kommittén i klubben för att få höjt våra hcp, men hur roligt var det? Men från år 2012 ska systemet ändras har jag förstått. Då sköter det sig självt när vi spelar registrerade ronder - och det är utmärkt.
Sida 67
Vad framgång i golf än må kreera är det tillfälligt, ljuvligt, men kort ...
och det dör som en stormvind i öknen bort
Golfen må vara en ädel sport, men den har ett simpelt ideal. Golfen, som kräver stor skicklighet, har en ickehändelse, en turhändelse, ett skitslag på nysvenska, som det mest prestigefyllda och åtråvärda målet: Hole In One, HIO. Jag har svårt att förstå varför golfare skattar detta så högt när vi i stället borde uppmärksamma Eagle och Albatross mycket mer. Att det är så är nedvärderande för golfen. Ett HIO kan vilken klantskalle som helst få till om (o)turen är framme, men att göra Eagle och Albatross kräver ändå ett större mått av skicklighet.
Gjorda Eagle och Albatross tycker jag att vi ska dekorera väggarna med i klubbhusen i stället för som vi nu gör, att vi skyltar med vilka som har haft turen att göra HIO. "Lyckan" med ett HIO är fejk, en illusion bland många andra illusioner som frodas i golfen. En HIO är att lura sig själv att tro att man är en bättre golfare än man är.
Med tre skitslag, förlåt min "nysvenska", slog jag min lokala golfvärld med häpnad. Jag är en dålig golfare, men fylld av "dådkraft" gjorde jag för några år sedan HIO på Bedinge GK, Söderslätt GK och Bokskogen GK, men det struntade jag i. Jag bjöd medspelarna i bollarna på champagne, men i övrigt brydde jag mig inte, och mitt namn finns inte med på några HIO-tavlor. Mina HIO var ingen prestation av mig utan ren tur - eller otur när jag ser till priset för champagnen. De var bara resultat av turslag och var inte värda att dokumenteras för framtiden. Oavsett vad det gäller i livet så vill jag bli ihågkommen för annat än slumpmässiga tillfälligheter, illusioner och ren tur. Att vinna på lotteri kräver ingen skicklighet värd att uppmärksammas. Våra amatörer "presterar" årligen ca 3 tusen HIO, färre Eagle och ännu färre Albatross.
_______________________
Den 19 juni 1988 slutade mitt hjärta att slå 14 gånger under 8 timmar
Jag började spela golf på allvar efter att jag drabbades av en hjärtinfarkt på morgonen söndagen den 19 juni 1988, 47 år gammal. En ”ny födelsedag” som jag aldrig glömmer. Ett klappande hjärta är förutsättningen för livet, så när mitt hjärta den söndagen slutade att slå 14 gånger (!) då dog jag bokstavligen lika många gånger, sa läkaren efteråt. Jag räddades till livet tack vare en fantastisk insats av min kära Birna, ambulanspersonalen, akutbilens personal och läkarteamet på Ystads lasarett, som arbetade med mig under 8 timmar. Varefter jag sedan blev liggande kvar på IVA, i dödens väntrum, i 7 dagar innan jag fick komma hem. Dagar då chansen till överlevnad bokstavligen hängde på en tunn tråd.
Att jag då överlevde kanske också berodde på min respekt för allt levande på jorden. Jag dödar aldrig medvetet något annat levande väsen. Inte myggen som ibland plågar mig, och inte mössen som flyttar in i mitt garage. De skrämmer jag bort med ultraljud ... tror jag? Spindlar och småkryp som stör mig lyfter jag försiktigt ut till för dem närmast säkra plats. Jag fiskar inte, jagar inte och jag mår dåligt när jag ser människor och djur som lider och plågas. Det är inte min uppgift i livet att råda över andras liv och leverne. När Birna upptäcker svartmyror i trädgården som hon vill ha bort: För att de inte ska flytta in i huset, som hon befarar, då lägger jag av humanitära skäl en sträng med myrgiftet runt boet med en nödutgång ut mot tomtgränsen. Det fungerar varje gång. Myrorna och jag förstår varandra, de använder nödutgången och flyttar sitt bo ut ur Birnas revir.
Eller så berodde överlevnaden på att jag då var i personlig borgen för banklån till det företag som vi båda tillsammans drev vid den tiden. Det var kanske meningen att jag inte så lättvindigt skulle komma undan det åtagandet. Men egentligen berodde utgången på tillfälligheter, och på uthållig personal på IVA på Ystad Lasarett, som orkade kämpa med mig i 8 timmar. Och att Birna under dessa timmar aldrig lämnade rummet där jag låg.
Sida 68
I himlen är det ärren som räknas (!) inte medaljerna. Jag räddades till livet med elstötar (defibrillering)
direkt i ambulansen, och på IVA. Plus att läkaren senare under dagen, som en sista utväg - och efter ett riskfyllt och mycket svårt beslut av min kära Birna, fick injicera det då icke färdigt provade propplösande medlet Streptokinas direkt in i blodet. Ett mirakelmedel som löste blodproppen, och som sedan dess har räddat livet på miljoner människor med hjärt- och hjärninfarkter i världen. Så tack gode Gud för Birnas mycket vågade beslut i det kritiska ögonblicket, och för den mirakulösa medicinska upptäckten. Utan den hade världen då gått miste om en inbillad golftalang.
Av defibrilleringen fick jag brännsår - och ärr av dessa. Men vad då (!) bättre några ärr på kroppen och kvar i denna världen än helskinnad och 50 år för tidigt i nästa värld. I himlen är det ju ändå ärren som räknas och inte medaljerna.
Det tog mig sedan 18 månader att komma på fötterna igen
Under den långa sjukskrivningsperiod som sedan följde tog golfen och långa promenader mig tillbaka till livet igen på ett förbluffande sätt. Så golfen har verkligen betytt mycket för mig. För att återfå krafterna försökte jag då spela 36 golfhål om dagen, alternativt att jag gick upp till 2 mil om dagen ute i skog och mark. Och det gick vägen för mig på ett osannolikt bra sätt. Efter denna period återgick jag till arbetet igen med stor livslust och med bättre kondition är någonsin, 20 kilo lättare och med hcp 11 i bagaget.
Jag är född 1941 och är en del av det: Köttberg av 40-talister, som Pär Nuder (S) sa
Den demografiska puckeln som ställer till problem för samhällsplanerarna. Men det problemet är på väg att lösa sig självt. Om några årtionden är problemet ur världen för gott, och då får Nuder hoppa på någon annan åldersgrupp. Nu för tiden låter jag mig födas, som Nuder så "vänligt" sa, av de yngre årgångarna. Jag är pensionär och spelar nu på: Gubba-Touren, ATP-Touren, SPF-Touren, PRO -Touren och liknande "tourer". Samt att jag några veckor per år brukar spela på de motsvarande "turist-tourerna" på spanska solkusten, eller i Portugal.
Visst har jag det bra i Sverige, men det är snart också det enda jag har
Hemma försöker jag spela golf ett par gånger i veckan när vädret tillåter. På så sätt håller jag mig fortfarande upprätt ... och gående. Men jag har omfördelat siffrorna något så till vida att vikten nu är något sämre och mitt hcp är något bättre. Bättre i den meningen att mitt hcp har stabiliserat sig på en nivå som bättre passar en golfmotionär och ATP/PRO- Tourspelare än det hcp som jag hade på "toppen" av min golfkarriär.
Sida 69
Golflycka för mig det är att vara vän med mig själv ... och att jag har slutat terrorisera mig själv när jag spelar
Och jagar inte längre mig själv på banan i avsikt att nå ett lägre hcp. Jag har insett, att om jag ska bli lycklig med min golf då ska jag inte satsa på att sänka mitt hcp, jag ska i stället begränsa mina krav. Jag insåg en dag att jag aldrig skulle kunna lära mig att först träffa bollen och sedan ta torv. Det blev alltid det omvända. Nu är jag tillfreds med det hcp jag uppnår när jag har det bra ute på golfbanan.
Det var för mig ingen glädje att ståta med ett hcp som jag nästan aldrig kunde spela på. Vad ville jag bevisa med det - och vem skulle jag bevisa det för? Vad jag förstår bevisar en sådan strävan ingenting annat än att jag kan betraktas som galen som strävar efter det.
Olyckan var att jag trodde mig inte kunna det jag ville, och att jag nästan strävade ihjäl mig för att uppnå det
Det har jag alltså slutat med. Numera är jag lycklig med min golf så som den gestaltar sig från gång till gång. Men jag träffar ibland knäppgökar som säger sig ha hcp som de uppenbarligen inte är förtjänta av - och inte är betjänta av. Som därför lider helvetes kval varje gång de går ut på banan. De klagar, svär och beter sig illa varje gång de slår ut, och långt innan bollen ens har landat. Och de skäller på sig själva som om det skulle vara till någon hjälp. Jag känner en sådan knäppgök som alltid klagar på allt han gör på banan, och på allt runt banan. Vid ett tillfälle gjorde han en Birdie som han borde varit nöjd med. Men han tyckte: Det är för dåligt att jag inte kunde få en Eagle nu när jag ändå var så nära. Att klaga på andra kan jag möjligen förstå ... men att klaga på sig själv är tämligen fantasilöst.
En del knäppgökar hetsar sig själva med att fly från något som inte borde förfölja dem
Deras resultat brukar ofta vara långt från det de borde vara med tanke på det hcp de säger sig ha. Vilken glädje kan de ha av sin golf undrar jag varje gång jag stöter på fenomenet. Jag vill i varje fall gärna tro att det finns en större mening med mitt liv än att jag alltid ska sträva efter att uppnå ett lägre golf-hcp. Det finns annat i livet som är vettigare att sträva efter. Men att alltid sträva är inte hälsosamt. Erfarenheten har lärt mig, att när det gäller golf och annat då är det klokt ... att först tar jag det lite lugnt - och sedan tar jag dagen som den kommer.
Och håll med om att det ändå var ett föraktfullt och undervärderande uttalande av en av landets då tyngsta politiker, detta med "födandet" av oss 40-talister. Ibland undrar jag hur det står till med omdömet hos en del av våra folkvalda knäppgökar.
Sida 70
För att bli riktigt bra i golf måste annat bra offras
Jag insåg, att om jag ville nå långt i min golf krävdes det enorm insats av tid och övning. Skulle jag bli riktigt bra måste jag ställa nästan allt annat åt sidan, och det ville jag inte. Dessutom var jag för gammal: jag började spela för sent uppe i åren. Och jag saknade också talangen.
För att travestera Anna Maria Lenngren: Tänk när jag hade 36 i handicap, jag minns den ljuva tiden, jag minns den som i går, då oskulden och friden tätt följde mina spår. När jag började spela golf trodde jag - att jag med min inbillade talang snabbt skulle komma till singel-hcp. Jag spelade golf nästan varje dag under min rehabtid efter infarkten, och jag rasade ner på hcp-stegen. Men när jag var som mest ivrig i försöket att uppnå detta hcp slog det mig plötsligt en dag hur meningslös denna strävan egentligen var. Jag ställde mig frågan: vad skulle jag ha för glädje av ett singel-hcp? Vad skulle det tillföra mig? Jag blev plötsligt införstådd med och övertygad om, att ett sådant hcp inte skulle fylla någon som helst vettig funktion i mitt liv. Och denna insikt har sedan dess styrt mitt golfbeteende.
Att låta mig hetsas till att försöka nå "högre höjder" i golfen innebar att jag blev min egen fiende
Jag insåg plötsligt att ett singel-hcp bara skulle göra mig olycklig i mitt golfande. Det skulle innebära - att varje gång jag gick ut för att spela skulle jag terrorisera mig själv, förfölja mig själv och jaga mig själv in till döden i min iver att kunna förbättra detta hcp, eller i varje fall att försöka försvara det. Skulle det kunna försvaras, och förbättras, insåg jag att jag då nästan måste viga mitt liv åt golfen - och att lägga all min fritid på banan. Att försöka nå singel-hcp fann jag därför inte längre någon mening med eller glädje i. Ville jag nå scratch skulle jag nästan behöva bosätta mig på golfbanan och det ville jag absolut inte göra. Golfen för mig är trots allt bäst när jag har distans till den.
Fred sluter man inte med vänner (!) fred sluter man med fiender
Jag insåg att jag var min egen fiende - och slöt fred med mig själv. Från den dagen vände mitt hcp uppåt, och jag blev en lyckligare golfare, en lyckligare människa. Jag är nöjd med det hcp jag nu har och som jag kan spela på då och då när lyckan står mig bi. Och att jag inte längre behöver jaga livet ur mig för att mitt hcp ska bli lägre. Nu har jag verkligen glädje av min golf varje gång jag går ut.
Erfarenheten har lärt mig - att den roligaste golfen har jag när jag spelar på en hanterbar nivå. Det vill säga någonstans mellan 18 och 36 i hcp. Jag kan då gå ut på golfbanan utan prestationsångest, och jag kan ta dagen som den kommer utan att hetsa upp mig allt för mycket.
Sida 71
När jag spelar golf gör jag som grisarna (!) använder huvudet
För att nå resultat i min golf har jag lärt av grisarna, att det blir bättre om man tänker med fötterna och låter huvudet göra jobbet: klubbhuvudet. Mitt eget huvud använder jag bara till att sätta kepsen på. Jag har förstått att jag inte ska använda hjärnan när jag spelar för då blir det mesta fel. En av golfens stjärnor, John Daly, visste nog vad han talade om när han sa: I golf har man ingen nytta av hjärnan, i golf är hjärnan bara i vägen.
I mitt fall insåg jag - att det inte gick att kopiera andra för att bli en bra golfspelare. Jag lärde mig att det inte fanns några genvägar till framgång. I början gick jag till pron i tid och otid när det tog emot, men jag tyckte inte att min golf därmed blev bättre. Jag lyckades aldrig hitta den pro som på några 25-minuterspass kunde lära mig spela bättre golf än den jag redan kunde. Efter träningarna stod jag där som åsna mellan hötapparna. Ännu mera förvirrad än tidigare ... och med ett raserat självförtroende som det sedan tog mig månader att återskapa. Jag insåg att skulle jag få ut något mer av en pro än tvivel då måste vi nog kampera ihop på heltid. Men till det fanns det självfallet inte utrymme för i min budget.
Golfguden belönar dem som själva löser sina problem i golfen, golftränaren tar gärna hand om resten
Jag kom efterhand underfund med att om jag ville bli en hyfsad golfspelare då var jag själv min bästa dräng. Det gällde i första hand att inse min egen oförmåga och inte en golftränares eventuella förmåga. Att agera förnuftigt, låta klubbhuvudet göra jobbet - och försöka förstå orsak och verkan när jag använde mina olika klubbor. I förhoppning om att detta skulle fungera gav jag mig ut i verkligheten för att tillämpa denna insikt genom att spela golf så mycket som möjligt - och helst ännu mera. Att bli bra i golf kräver bara tre saker: träning, träning, träning. Om man med "bra" menar ett lågt hcp. Ett evigt nötande tills det bubblar golf ur öronen.
Hur andra gör är upp till var och en. Alla må bli saliga på sin tro och får gå till hur många tränare som helst - om de tror att det hjälper. Tränarna hjälper många som har "tummen mitt i näven". Åtminstone fyller tränarna funktionen som surrogat för många golfspelares brist på självförtroende och ringa tillit till sin egen förmåga. Ty inte ens golfare med stora ögon ser alltid sina egna fel. Men ska man anlita tränare ska man hålla sig till en som man har tillit till. Att ständigt byta tränare är lika oklokt som att man nästan alltid möter nya dyrköpta hyrläkare när man kommer till sin vårdcentral för att söka vård, eller för att skaffa läkarintyg för att få Tillstånd att använda åkdon när man, trots en del krämpor, ändå vill spela golf.
_________________________
Vill du läsa texten sida för sida som i en vanlig bok, vilket gör det lättare att hitta sidor du kanske
vill återkomma till. Klicka då på den blå länken högst upp (!) så kommer du till "blädderboken".
Klicka på rubrikerna ovan för att komma till önskat textblock.
Vid läsning i mobil, och i vissa läsplattor, klicka då på strecksymbolen som visas högst upp till höger om rubriken.
Vill du läsa boken sida för sida som en vanlig bok, öppna länken:
https://www.paperturn-view.com/sv/driva/bldderbok-originalet-pdf-variant-4-8-22?pid=MjY263455
Annars kan du läsa texten i detta avsnitt i sin helhet nedan.
Missa inte 1:a sidan (!) Klicka på rubriken högst upp: En GRATIS bok om golf ...
_______________________
Sida 45
Det går lika bra med selleri, sa Werner & Werner (Sven Melander/Åke Cato i en TV-serie)
Söker du läkarintyg för att få SGFs:Tillstånd, att få använda golfbil eller annat åkdon när du ska spela golf behöver du inte längre belasta den offentliga vården. Kontakta "nätdoktorn" i frizonen Valköping. Provinsläkaren där, medicine potentaten herr doktor Markus Urell, barnbarn till herr Markurell i Vadköping, har anammat idén med nätdoktor och utfärdar: Lekarintyg, dygnet runt utan att han tittar på dig. Diagnosen ställer du och intyget skriver du själv ut. Det går snabbt, det är gratis och intygen är lika "seriösa" som många andra "läkarintyg" som visas fram när det ska tillåtas åkdon vid spel på våra svenska golfbanor. Kontrollen och kunskapen om kravens seriositet, årgång och giltighet är usel. Problemet med: Körkort B för bil, kan han inte hjälpa till med.
Hur seriöst hanteras då kraven ute i verkligheten
Ja, ungefär "lika seriöst" som mitt: Lekarintyg, nedan. Många klubbar följer blint och okritiskt direktivet från SGF utan att de säkert vet varför, och utan att ifrågasätta påbudet. De bryr sig inte om de problem och kostnader som kravet åsamkar sjuka och ålderströtta medlemmar, gäster, vården, och i förlängningen skattebetalarna. Och kunskapen för att kolla äktheten hos intygen är skral eller närmast obefintlig.
För att se hur kravet på läkarintyg hanterades önskade jag hyra golfbil för att delta i en tävling på en grannklubb. Tävlingsledaren frågade efter läkarintyg (Tillstånd, var inte uppfunnet då) och jag visade ett: Lekarintyg, med nedanstående text. Hen kastade en snabb blick på det, noterade de röda korsen, inkasserade tacksamt hyran och lämnade utan krusiduller över nyckeln till en golfbil som jag använde mig av under tävlingen.
___________________________
+ Ortopeden +
Sjukstugan, Gågatan 10 543 21 Valköping Tel. 0987 654321
Lekarintyg
Härmed intygas att S gson Driva inte är bra på golf.
En kronisk åkomma för vilken han är under behandling.
Han lider dessutom av en skada i den förlängda märgen:
Salus aegroti suprema lex. Samt i Coccyx.
Valköping 20080230
Markus Urell
Herr provinsläkare, medicine potentat
Götalands Läns Länsting
__________________________
Jag vill inte bluffa mig till rätten att få spela golf när jag det önskar. Den rätten ska oinskränkt ingå när jag
i laga tid och till fullo betalat för mitt medlemskap i en svensk golfklubb. Men när den rätten uppenbarligen inte ingår så är och var detta ett sätt att protestera mot galenskapen. Jag är inte kriminellt lagd, så jag fick dåligt samvete för mitt "brott" - och berättade för tävlingsledaren vad jag visade, och varför. När hen fick klart för sig orsak och verkan log hen generat, men lät mig ändå använda bilen i tävlingen. Startavgiften och hyran för bilen var viktigare än principen. Eller så litade hen på att jag hade en skada. Kostnaden för sjukvården och skattebetalarna var noll - och klubben fick in sina välbehövliga pengar. Mitt "le(ä)karintyg" fick avsedd effekt och är att rekommendera för dig som hamnar i situationer där ett sådant avkrävs.
Sida 46
Den orättvisa rabatten på 100 kronor som jag fick på bilhyran, för att jag hade det "intyg" som krävdes,
stoppade jag som en förlåtande gest ner i insamlingsbössan för Cancerfonden som stod på disken
Vad då orättvis rabatt? Jo, det anses vara mera synd om den som visar läkarintyg än den som inte kan, eller inte vill. Det antas att den som visar ett intyg är sjuk, vilket den andre då följaktligen inte är. Tron på intygets "rättskipande egenskap" är stor i gemenskapen. Men den orättvisa rabatt man får om man har intyg ska nog tolkas som uttryck för dåligt samvete för att de reser detta fientliga krav mot sjuka och ålderströtta medlemmar och gäster och inte som uttryck för medkänsla och deltagande. Kontrollen av intyget var dålig, men hur skulle tävlingsledaren kunnat avgöra om mitt intyg var äkta eller inte. Det var "lika äkta" som en del andra "läkarintyg" som visas fram när kravet ställs. Jag har sett märkliga "läkarintyg"" som har svalts med hull och hår tillsammans med avgiften för åkdonen. Det som borde hanteras med förnuft i klubbarna ska intygas av dyra auktoriteter - och helst på latin. Den som inte visar begärda intyg ska plundras, eller skickas ut ur gemenskapen. Men varför klaga?
SGF:s och klubbarnas elaka krav för att golfare vid akut sjukdom eller vid hög ålder "regelrätt" ska få spela sin golf åkande blir ju därmed till fullo verkställt, Amen! Den latinska texten i mitt "läkarintyg" ovan: Salus aegroti suprema lex, betyder inte: Den förlängda märgen, vilket man förleds att tro. Det betyder: Patientens välmående är den viktigaste lagen. Intyget är utfärdat den 30 februari, en dag som inte finns, och i ett Länsting som heller inte finns. Att intyget då var 4 år gammalt borde ha fått larmklockorna att ringa. Allt i intyget är rappakalja, skrivet i avsikt att verka äkta. Coccyx är Svanskotan på latin. Det ska talas med golfare på golfares vis och med de lärde på latin.
I Valköping finns också en golfklubb, och där är de måna om sina medlemmar och greenfeegäster
Klubbens styrelse erfor - att medlemmar och gäster av arten Homo sapiens sapiens: Den förståndiga människan, var en allt sällsyntare "brukare" av deras bana. Medan gäster av arten Sus scrofa: Vildsvin, ökade sin närvaro när banan i frånvaron av golfare låg alltmer öde. Men de är klarsynta i Valköping GK, och de vidtog åtgärder för att hejda den negativa trenden: De stämde då i bäcken och inte i ån. De antog en: Lokal regel, som gjorde spelet roligare, snabbare och mera anpassat till de spelare de har i klubben och inte till de som de trodde att de hade. De insåg att vänlighet, tilltro, generositet var viktigare än regelverket, och att kravet på läkarintyg: Tillstånd, för sjuka och äldre att få använda åkdon när de ville delta i spelet på deras golfbana var en ovänlighet som gjorde att "offren" kände sig misstänkliggjorda, skuldbelagda och icke önskvärda. Därför tog de beslut i medlemmarnas och sin egen klubbs intresse om att ta bort kravet på läkarintyg, och bortsåg då från medlemmars girighet, snikenhet och uppenbara oginhet. Klubben praktiserar nu civil olydnad genom att inte ställa det inhumana kravet när någon av medicinsk orsak eller av ålderströtthet vill använda åkdon på deras tävlingar och: Sällskapsronder. Det oförnuftiga kravet och det onödiga problemet har de lämnat till andra klubbar i riket att hantera. Klubbar som inte är behäftade med samma omtanke, generositet och klarsynthet som de är i Valköping GK. Åtgärden har mottagits väl. Klubben har belönats med fler nya medlemmar, fler greenfeegäster och ökad uthyrning av åkdon till fullpris. Och de har på så sätt bidragit till akut sjuka och ålderströtta golfares välbefinnande och friskvård genom att de också har fått ut dem i spel.
Sida 47
Denna omtanke och positiva sätt att värdera medlemmar och greenfeegäster har blivit
grädde på moset för klubben och har resulterat i att den nu går runt ekonomiskt
Fallande intäkter räckte inte till för att täcka klubbens ökande kostnader. Och Skatteverket i Valköping medger inga skattefria friskvårdsbidrag till vare sig särskilt utvalda grupper eller till pensionärer. Klubben kunde inte räkna med att företag, verksamheter och skattebetalarna i Valköping skulle bidra till driften med obeskattade pengar för sponsring och andra tveksamma aktiviteter så som sker i riket i övrigt. Där sådana "luddiga" kostnader dras av direkt i företag och verksamheter som exempelvis: Kostnader i kundvårdande syfte. Tvivelaktiga avdrag där skattebetalarna står för notan. För att få det hela att gå ihop fick därför klubbledningen själva tänka till och lösa problemet på ett kreativt sätt. På det sätt som Valköping GK har tacklat problemet ska kanske flera golfklubbar i riket göra - nu när "kassakorna" har börjat sina. Klubben har nu fått fler medlemmar, fler gäster och åkdon som de tjänar pengar på ... och som uppfyller myndigheternas krav.
Men när det gäller kraven för uthyrning då är laglydnaden i många av rikets golfklubbar inte lika stor som när det gäller att vidmakthålla kravet på läkarintyg för att få använda dem. Men kreativiteten för att komma runt problemet är tämligen god på sina håll. Jag ville hyra golfbil på en klubb - och frågade om de hade: Tillstånd till uthyrning av fordon och utbildad personal i ämnet, ett myndighetskrav 2011. Svaret var: Vi hyr inte ut bilen, du får låna den gratis, men för en lös kudde som är skön att sitta på vill vi ha 250 kronor utan läkarintyg - 200 kronor med läkarintyg.
_______________________
År 2012 vann som sagt förnuftet över dumheten, då Länsstyrelsen Stockholm tog bort kravet
på läkarintyg för att få använda åkdon vid golfspel i sitt län. Och övriga länsstyrelser följde efter.
Naturvårdsverket tog bort kravet 2015
Men SGF har fortsatt 2024 inte (!) kommit till samma kloka insikt. De hävdar i Regelboken: Golf är idrott och friskvård, och: Man ska gå när man spelar golf. Om du då anser dig behöva använda åkdon för att kunna delta då ska du, trots "fribreven", visa läkarintyg/ Tillstånd, körkort B för bil, för att få göra det. Kravet gäller numera "endast" vid hcp-grundande ronder/ tävlingar: så även vid alla de vanliga veckovisa trivseltävlingarna som: Tantaturen, Seniorgolfen, Gubbagolfen, Antikrundan, Käringköret, Bockrundan och liknande "sociala" arrangemang.
Men, kraven är inte problemfria för SGF och för klubbarna.
Enligt info har SGF i Spel och tävlingshandboken, Regelboken 2016, tvingats informera följande:
Varken länsstyrelsens dispens eller annan myndighet ställer krav på uppvisande av läkarintyg. Klubbar kan hantera dispensen på olika sätt: Vissa klubbar tillåter allmän körning efter behov och tillgänglighet utan behovsprövning, andra klubbar kräver att spelaren har ett tillstånd i linje med SGF:s grundsyn om idrott och friskvård.
Det är alltså klubbarna själva (!) som bestämmer vad som ska gälla, inte SGF. Och med den friheten förstår jag inte vad det är som driver en del medlemsägda klubbars styrelser att ställa detta illasinnade och destruktiva krav på sina kranka och ålderströtta medlemmar och greenfeegäster.
Sida 48
Trots myndigheternas "fribrev" försöker SGF "förleda" klubbarna till att ha kvar kravet, nu kallat Tillstånd
SGF erbjuder ett kort med bland annat texten: TILLSTÅND att använda transportmedel. Ett uppvisat läkarintyg styrker att medlem har ett rörelsehinder/ funktionsnedsättning av kronisk karaktär och får tillstånd att använda transportmedel i samband med golfspel.
Klubbarna fyller i medlems namn, golf-ID, hemmaklubb, giltighetstid enligt det läkarintyg som ska visas upp för att få detta "onödiga" Tillstånd.
Drabbas du akut, tillfälligt av ryggskott, hälsporre, ömmande liktorn, stukar en fot, skadar ett ledband
bryter ett ben, eller känner dig ålderstrött, då utestängs du från att få delta och blir ett oskyldigt offer på tokskallarnas altare eftersom Tillstånd ska utfärdas vid: Rörelsehinder/ funktionsnedsättning av kronisk karaktär. Men har du en sådan funktionsnedsättning då har du ett giltigt och korrekt läkarintyg som intygar det, och då behövs inget Tillstånd. Det är då ett onödigt, fientligt byråkratiskt påfund som vi inte ska acceptera för att vi ska få delta i spelet och gemenskapen även när vi är ålderströtta, eller inte är helt kuranta till att kunna gå en hel golfrond.
Det är SGF som med sin "heliga" formel: Golf är idrott och friskvård, försöker få klubbarna att tillämpa kravet
Visst är golf friskvård, men vad då idrott för flera 100 tusen golfare som är äldre än 50 år. För merparten golfare är golf inte idrott utan är motion och social gemenskap. Att förnuftiga klubbstyrelser då antar: Lokal regel, som kräver dessa intyg av sjuka medlemmar och gäster tror jag inte på. Det torde inte ligga i klubbarnas intresse att ställa så elaka krav. Kravet ställs bara av SGF - utan att det ifrågasätts. Jag inser varför (!) kravet ställs och "baktanken" med det, men i vems intresse agerar SGF? Med de fribrev som fanns hade SGF chansen att ta bort kravet i Regelboken 2016 och 2020, men så icke. SGF ser inte skogen för alla träden. De ser inte skillnaden på idrott och motion, på yrkesspelare och amatörer. Påbudet är ett ondsint byråkratiskt och maktfullkomligt påfund som regelexperten hos SGF, vid min förfrågan om varför det införts, hade en krystad förklaring till.
Sida 49
SGF har inte förståelse för nytta, orsak och verkan i sitt eget revir. Golf är friskvård, hävdar SGF
Ja, men varför då de utestängande kraven som mest drabbar äldre som använder golfen för sin friskvård även om de inte alltid kan gå sina ronder? Åkdon är då en möjlighet till att också de kan delta i spelet, och den möjligheten ska de inte fråntas. Detta gäller inte minst de 75 tusen (!) golfare med artros, som oftast diagnostiseras och behandlas av sjukgymnaster i vården - utan att de kan utfärda läkarintyg. Och för ålderströtthet utfärdas som sagt inga läkarintyg. Så på grund av kravet tvingas många äldre golfare bli sittande overksamma i sina gungstolar istället för att de kan vara med och utöva den: Friskvård, som SGF säger sig värna om. Visst är det tokigt. Låt i stället tillgång och efterfrågan på åkdon styra (!) vilka som ska kunna använda sig av dem, och lämna inte till vilsekomna nördar och maktlystna tokstollar i klubbarna att bestämma vilka golfare som ska kunna bruka sina medlemskap så som det är avsett, lovat och tänkt: Att var och en ska få spela golf baserat på sina egna (!) förutsättningar.
Trots myndigheternas "fribrev" krävde styrelsen i Bedinge GK läkarintyg när jag på grund av artros
i lederna ibland kunde behöva använda åkdon för att kunna delta i den veckovisa: Seniorgolfen
Våren 2017 meddelade jag skriftligen styrelsen att jag hade artros. Att jag ibland, betingat av vädret, kunde behöva använda åkdon för att kunna delta i spelet. Jag skrev att jag inte hade läkarintyg. Att min artros konstaterats av sjukgymnast på min vårdcentral - och att sjukgymnaster inte kan utfärda läkarintyg. Jag undrade vad som då gällde om min artrossmärta blev akut. Styrelsen krävde då att jag ändå skulle visa läkarintyg.
De krävde att jag skulle belasta vården en extra gång (!) för att en läkare, vårdens dyraste resurs, skulle konstatera det som sjukgymnasten redan hade gjort, att jag har artros i lederna. Men ett så onödigt slöseri med skattemedlen och vårdens resurser ställer jag som sagt inte upp på bara för att jag ska få spela den golf som jag årligen betalar avgifter till golfklubb och SGF för att kunna göra.
Sida 50
Med sådana "vänner" behöver man inga fiender. Styrelsen litade inte på mitt ord, de trodde att jag ljög
om min artros för att jag ville åka när jag skulle spela golf. När jag då vägrade belasta vården en extra gång (!) för att få ett läkarintyg krävde de att jag skulle visa intyg från sjukgymnasten (!) på att jag hade svårt för att gå. Jag protesterade mot bristen på tilltro till mitt ord och mot deras eget påhittade krav - som saknar stöd i Regelboken. Det är intyg utfärdat av läkare som SGF avser med kravet och inte intyg från "vem som helst".
Klubbar som följer SGF:s påbud om: Tillstånd, och som utfärdar sådant till spelare med artros och andra krämpor utan att de kan visa läkarintyg, vilket jag vet förekommer, begår då mened. Denna "brottsliga" anpassning till SGF:s ogina krav främjar inte min tilltro till ansvariga i golfen.
Efter livlig skriftväxling i ärendet krävde jag och min fru tillbaka årsavgiften i Bedinge GK, vilket vi fick
Vi ville inte vara medlemmar i en klubb med en styrelse som inte var kunnig i ämnet och som, trots den avsiktsförklaring som Bedinge GK sagts sig stå för sedan klubben startades 1931, inte stod på sina medlemmars sida. Vi blev Greenfeemedlemmar i en annan klubb för några några hundra kronor per person och år, inklusive SGF:s ansvarsförsäkring, vilken är viktig att ha. En klubb som inte krävde: Tillstånd, för att hyra ut sina åkdon.
Vi fick på så sätt tillgång till hela "nöjet" för några procent av vad årsavgiften var i Bedinge GK. Plus att vi i fortsättningen slipper utsätta oss för den styrelsens brist på tilltro till och bristande omtanke om egna medlemmars väl och ve. Så stort tack till styrelsen i Bedinge GK för vår nyvunna insikt och för den besparing som vi nu använder för att spela på golfbanor som inte ställer sådant krav för att jag ska få lov att delta när min artros, min reumatiska värk, ibland gör sig extra påmind. Så inget ont som inte har något gott med sig.
Fortsatt 2024 kräver Bedinge GK och Abbekås GK läkarintyg: Tillstånd, och: Lägst körkort B för bil
för att få använda åkdon på deras golfbanor. Styrelserna ligger platt på rygg för SGF:s elaka, oförnuftiga och omotiverade krav. Det krav som utestänger och hindrar många egna medlemmar och greenfeegäster från att kunna tillgodogöra sig den gemenskap, omtanke och "friskvård" som båda klubbarna och SGF säger sig stå för. Så elakt kan man möjligen agera i klubbar som har lång kö av intressenter som vill bli medlemmar. Finns den kön i de klubbarna? Golfen har svårt att behålla sina medlemmar - och har svårt att rekrytera nya: jag förstår varför.
Sida 51
Principer i golfen har man för att plåga andra, moral har man för att plåga sig själv
I golfen finns regler och krav som tycks vara märkliga, och regelstinna tokskallar som tolkar och praktiserar dem i syfte att plåga oss golfare. En del utger sig för att vara golfdomare. En sådan knäppgök råkade jag få i min boll på en semestertävling i Spanien.
Jag använde då en dyrköpt "evighetspegg" som jag hade satt en tejpremsa på med texten Däråt (+ en tecknad pil). När markören skulle skriva resultatet på första hålet krävde "domaren" att jag skulle plikta för: Användande av otillbörligt hjälpmedel. Några hål senare ville han "diska" mig
för: Upprepat användande av otillbörligt hjälpmedel. Men det förslaget röstades ner av förnuftiga seniorgolfare som var med i bollen. Jag tyckte denna pegg var praktisk och lite komisk, men det tyckte inte "domaren". Den passade inte in i hans regeltyngda värld. Han menade att peggen var: Regelvidrig och provocerande. Och han hade rätt, hans tolkning var helt enligt Regelboken (mer om detta längre fram).
Men att släpa på ett sunt förnuft och ett uns humor det kunde jag inte beskylla den regeltyngde gentlemannen för att göra. Han uppträdde som en vandrande regelbok och rabblade reglerna för alla och gjorde sig omöjlig hos alla genom att peta i allt, så tillvaron för denne tokstolle blev inte helt lyckad under de veckor han var där. Ingen ville gå i hans boll och ingen ville sitta vid hans bord - då han ständigt ältade regler.
Småtteri, trångsynthet och oförnuft främjade inte spelglädjen hos ett taggat gäng pensionärer på "tour" i soliga Spanien. Att han vid flera tillfällen under ronden kallade sin(a): Provisorisk boll, för: P-boll, var ett regelbrott, men de fadäserna lät jag passera, stämningen i bollen var trist nog ändå.
Men inte nog med min "regelvidriga" pegg. Jag hade också satt Antislajsplåster på min driver och spoon, och jag bjöd på Puttfrossahämmare,
Tulo-tabletter i en specialask, vilket han heller inte gillade. Han tyckte också att dessa ”innovationer” var att betrakta som: Otillbörliga hjälpmedel.
Antislajsplåster är "undermedlet" för att råda bot på den åkomma som alla golfare kroniskt lider av
Slajsen är det enda naturliga golfanlag alla golfare har. Slajsen beror på att vi vid bollträffen öppnar klubbhuvudet - och att bollen då flyger i en svängd bana genom luften. Och enligt lagen om alltings jävlighet går då många av våra fina slag rakt ut i skogen, eller: Out of bounds, som det heter på golfsvenska. För att undvika slajs ska man sluta (stänga) klubban vid bollträffen, men det är lättare sagt än gjort - och de flesta lyckas inte med det under hela sin golfkarriär. Men man kan då använda plåstret i "slutande" syfte. Applicera det på klubbhuvudet, kudden på plåstret "sluter" klubban det lilla som behövs för att bollen ska få en rakare färd genom luften - och att förhoppningsvis landa där man siktade!?
Luftslotten i golfens värld är fantastiska (!) tills man flyttar in i dem
I golfen är allt möjligt och illusioner är en stor del av nöjet för oss golfare. Och ambitiösa golfare lämnar inget oprövat när det gäller att rätta till slajsen. Därför är den här metoden säkert lika bra som andra metoder du provat genom åren. Plåstret är: Hittepau, som det heter i Skåne, med en logik i som gör idén trovärdig. Om inte plåstret har hjälpt som utlovat så har det ändå fått många golfare att tänka till i ämnet. Jag har för säkerhets skull satt plåster på mina "långa" klubbor och jag använder plåstret som en "välment gåva" till golfarna vid marknadsföringen av denna bok.
Vad var syftet med tejpremsan på peggen? Jo, att jag skulle se var den hamnade efter utslaget. Alltså inte för att jag var tveksam till åt vilket håll jag skulle gå eller sikta när jag slog mina bollar, som denne golfens lagman och golfgudens ställföreträdare här på jorden tydligen inbillade sig.
Sida 52
Skåningar är måhända "hieda", men så "hieda" att vi inte vet åt vilket håll vi ska gå på en golfbana är vi inte
För att hitta på golfbanor finns det mycket mera exakta apparater att ta till än ett pegg med en tejpremsa på. Mitt pegg kan inte konkurrera med de navigeringssystem, GPS:er, lasermätare, elektroniska kartor och andra "otillbörligt hjälpande apparater" som numera står till buds för oss golfare. Apparater som dessutom är godkända av SGF och som rättrogna golfdomare inte har något att erinra mot. När jag berättar denna historia då undras det alltid om den verkligen är sann, vilket den är. Regelboken: Bilaga IV, Hjälpmedel. Punkt 1 peggar, regel 11: Pegg får inte vara utformad eller tillverkad på ett sådant sätt att den kan utvisa spellinjen.
Jag förstår att det blir många sidor med regler, krav, förklaringar, förtydliganden och anmärkningar i Regelboken när det läggs tid, utrymme och energi på sådana här struntsaker. Visst är det väl korkat och förödande för golfen (!) när tillvaron mäts upp i småstrutar på det här sättet.
Golfsegrar ska uppnås med egen förmåga och kunskap och inte med hjälp av dumheter
Hörde att en av våra mannar i ett av klubbens serielag på en serietävling begärdes diskvalificerad av en motspelare för att han hade ett gummiband fäst på sitt "evighetspegg", så att han snabbt kunde hitta det efter utslaget. Som skäl för kravet på diskvalificering anfördes just Regel 11 som jag relaterat till ovan. Han blev diskvalificerad av tävlingsledningen. När jag hör om sådana dumheter då stiger mitt blodtryck betänkligt.
Det är beklagligt och deprimerande - att det finns golfspelare som begagnar sig av sådana simpla metoder för att de till varje pris vill komma före, eller först. Men ännu mer beklagligt är att en tävlingsledning utfärdar en diskvalificering på den grunden.
När en sådan regel finns och tillåts tolkas som den gjordes den gången ... då har det gått snett i golfen
Då går hissen inte hela vägen upp hos spelare och tävlingsledningar. Jag undrar var det sunda förnuftet fanns när den regeln skrevs, och då den diskvalificeringen krävdes ... och verkställdes? Förnuftiga och omdömesgilla tävlingsledningar medverkar inte i sådana tokerier. Uppenbara brott mot vettiga regler ska självfallet beivras, men missbruk av dem och rena dumheter ska inte uppmuntras och belönas så som skedde i det här fallet.
Det där skulle tävlingsledningen ha insett det tokdumma i och avstyrkt kravet. Den möjligheten hade de, men de fegade och avstod från att ta den, eller så begrep de inte bättre. Men mig veterligt är det få lagar, regler och krav i vår tillvaro som är absoluta och som inte kan tolkas, förstås och tillämpas med sunt förnuft i den givna situationen. Och i vetskap om att sådana saker händer i serierna har jag därför genom åren konsekvent avstått från att försöka platsa i serielagen. Jag vill inte riskera att utsätta mig för den typen av dumheter från oförnuftiga och vilsna tävlingsledningar och konkurrenter. Det har sagts mig, att i serierna kryllar det av dåliga förlorare som ständigt söker efter regelbrott hos sina konkurrenter, och som villigt tar hjälp av luddiga sådana för att uppnå det de inte kan åstadkomma av egen kraft och på egna meriter.
Sida 53
Inte alla klubbstyrelser och ledare har den självklara insikten att de flesta golfare är som folk är mest
Nu tycks det vara allt fler nördar som styr i klubbarna. Som mer ser till sina egna intressen än till flertalets. Nu ska banorna "utvecklas" som det så vackert heter. De ska bli längre, krångligare och allt svårare att uppnå vettiga resultat på för de flesta av oss. Men det förväntas ändå att vi ska applådera allt det nya som införs. Att vi ska vara tysta, tacksamma och tillfreds med tillvaron - och kunna avverka ronderna på max fyra timmar för en 4-boll. Vi, mestadels äldre medlemmar, förutsättningarna för klubbarnas fortlevnad i den skala de är i nu 2024.
Svenska golfares allmänna spelstandard är numera så hög ... att nästan inga (!) når upp till den
Jag har efter alla golfår en känsla av att vi storsvenskar tror oss vara bättre golfare än vi är. Men sanningen är väl den att vi inte har den höga spelstandard som många tror att vi har, och som man bygger golfbanorna för. Jag förmodar att i landets alla golfklubbar är hcp-strukturen den - att mer än 80 procent av medlemmarna har högre hcp än 18 för männen och 30 för kvinnorna. Och att de spelar på banor byggda för scratsspelare eller bättre. Med de negativa konsekvenser det då får för flertalet golfares resultat, självförtroende, trivsel och välbefinnande. Och därmed också för deras totala engagemang och intresse för golfen i slutänden. Anpassa därför golfbanorna till de spelare man har och inte till de man tror att man har. Anpassa banorna, reglerna och kraven till majoriteten av oss som spelar på dem. Då blir golflivet ännu trevligare för flertalet. Många golfbanor som jag spelat på har inte varit gjorda för spelare på min hcp-nivå, därför väljer jag också bort de banorna när jag ska åka ut för att spela golf.
Att spela på svåra banor är en plåga för mig som har hcp över 18. Det är som att gå i för trånga skor
eller att ständigt gå med skoskav. Det gör ont i kropp och sinne, och jag blir på dåligt humör av den plåga det innebär att alltid förlora mot banan. Jag vill inte alltid bli utmanad på det sätt som banarkitekter, banbyggare och klubbledningar tycks tro att jag vill. Det är inte därför jag spelar golf. Men en sådan bana, Abbekås GK, var jag ändå medlem i många år. Att jag under åren inte bytte klubb berodde då på hänsyn och eftergift till annat än denna min övertygelse, men nu har jag ändrat på detta. Golfen för mig är en hobby och en källa till rekreation, motion och glädje, och med det syftet med min golf söker jag inte elaka och onödigt krävande utmaningar. Utmaningar har jag ändå fullt av i mitt dagliga liv.
Abbekås golfbana ritades av en arkitekt som var närmast psykopatisk i så måtto att han gjorde en bana som var förödande elak mot spelare på den hcp-nivå som nästan alla medlemmarna i klubben då befann sig på. Klubbledningen siktade högt över målet i tron att vi alla då tyckte att det var kul att spela på en bana där man ständigt var förloraren. Men inte alla ville plåga sig på det sätt som vi tvingades till där - och många lämnade klubben i protest mot "tyranniet" och sökte sig till vänligare klubbar och banor. Banan upplevdes som svår, den var nerlusad med bunkrar som omöjliggjorde att bra spelade bollar kunde rulla in på green. Vi var tvungna att lobba in bollarna, vilket inte var en given konst för oss med höga hcp.
Hade vi minsta oflyt, vilket vi nästan alltid hade, hamnade vi först i den första bunkern, sedan i den andra, i den tredje och så vidare. Många av greenerna var dessutom kraftigt ondulerade så att det knappt gick att få stopp på bollarna när vi väl fick in dem på green. Där fanns greener ovala som ägg där bollen rullade av även vid precisa inspel.
Dessutom tilläts ruffen växa sig meterhög på delar av banan, vilket förmörkade tillvaron för alla oss som spred våra bollar. Till vilken nytta banan var så svår var det inte många som insåg, och det är det fortsatt många som inte gör. Men det är inte de medlemmarna som har makten att bestämma över vad som ska gälla i den klubben. När jag påpekade detta med ruffen för banchefen sa han, i ett försök att verka vänlig: Man ska hålla sig på fairway så är ruffen inget problem. Det kunde han säga som hade 4 i hcp, men det gällde inte för mig som då hade 20.
Sida 54
Svårspelade golfbanor ger golfare "men" för livet
Av oss då nästan alla nya medlemmar i Abbekås GK, med höga hcp, fick nog en del men för livet av den "tortyr" som det innebar att spela banan. En nästan samstämmig medlemsskara protesterade varvid greener byggdes om för stora summor. Men antalet bunkrar behölls i stort sett, med följd att Abbekås golfbana är (ö)känd för att vara den bana i landet som har flest bunkrar; med de konsekvenser det innebär för gästers vilja att återvända dit. Än i dag tillåts ruffen växa meterhög på delar av banans spelytor - medan den klipps bort på ytorna mellan hålen. Sammantaget har detta genom åren skrämt bort både medlemmar och gäster från den banan. Jag kan inte minnas att jag en enda gång har träffat golfare som har spelat på Abbekås golfbana och som inte har anfört bunkrarnas antal som en negativ faktor.
Många svenska golfklubbars styrelser tycks tro på en framtid som inte finns. Vill de ha nya medlemmar
får de se till att det blir roligare att spela golf, och relativt billigare att vara medlem. Klubbarna får minska sina driftkostnader till en nivå som
medlemmarna är villiga att betala. Kostnaderna ska inte tillåtas stiga i tron att medlemmarna alltid kommer att täcka underskotten. Och att staten,
skattebetalarna, skattefritt via sponsorerna och andra finansiärer alltid kommer att ställa upp, för det kommer de inte att göra. Klubbarna får anpassa banorna så att kostnaderna för att driva dem hamnar på rätt nivå, och de får lära sig förstå vad: Rätta munnen efter matsäcken, innebär. De måste också inom golfen inse - att de inte ens där kan resa stegar som är så höga att man från dem kan kliva rakt in i himlen. Men den utvecklingen pågår. Man kan bli greenfeemedlem i många svenska golfklubbar till en låg kostnad. Sök på nätet på greenfeemedlemskap.
Som sagt, golfens luftslott är underbara och fantastiska ... tills man flyttar in i dem
Golfklubbar måste drivas som företag. Ska det fungera måste de gå runt ekonomiskt. De ska inte räkna med att Skatteverket och skattebetalarna i all framtid kommer att acceptera riktad sponsring med obeskattade pengar på det sätt som nu sker. De pengarna gör bättre nytta när de beskattas och skapar välfärd för alla, inte bara för oss golfare. Kan inte klubbarna skaffa "kunder", medlemmar och greenfeegäster som är villiga att betala priset de behöver för att gå runt ekonomiskt, då är loppet kört. Det går inte att ändra på kunderna, men det går att ändra priset på den vara man säljer så att den bättre attraherar de kunder man behöver ha. Priset på "varan" måste anpassas till de som ska köpa den. Det håller inte långsiktigt att ägna sig åt drömmar och illusioner i klubbarna. Att bygga golfbanor kostar mycket pengar, och att hålla dem i gott skick är dyrt. Många klubbar ska därför se över hur banorna för oss amatörer verkligen ska se ut så att kostnaden för att bygga dem och för att kunna hålla dem igång kan bli lägre. Vi medlemmar är sannolikt inte benägna att betala hur mycket som helst för faciliteter som vi inte behöver för vårt spel eller för vårt eget nöje.
Sida 55
Nu ska det satsas på Padel och padelbanor. Golfklubbarna ska konkurrera med sig själva om golfarnas intresse
Nu ska vi lockas att riskera våra ömtåliga ledband, hälsenor, muskelfästen, armbågar på en så ointressant företeelse som Padel. Denna splittring tror jag inte på. Skomakare bliv vid din läst, är en gammal visdom som passar här. Racketsporter som tennis, pingis, squash, badminton rosar inte precis marknaden och det kommer heller inte Padel att göra när den hastigt påkomna yran så småningom klingar av. Men den verkligheten lär trist nog inte visa sig i styrelserummen och i medlemmarnas medvetande förrän deprimerande konkurser och efterklokhetens vishet snart infinner sig.
Jag var i alla år som medlem i Abbekås GK kritiskt till varför klubbledningen alltid var villig att satsa
medlemmarnas pengar på faciliteter som de flesta inte önskade, eller kunde tillgodogöra sig. Faciliteter som kostade stora pengar utan att det gav något vettigt tillbaka. Satsningar som sedan förlorades i konkurser, nedskrivningar, avskrivningar och rekonstruktioner. Pengar som efterhand blev till dyra minnesmärken över de som beslutade om dem. Möjligen gjorda i god tro, med goda avsikter och i förhoppning om att det skulle bli den stege som skulle leda oss medlemmar rakt in i golfhimlen. Men den stegen blev aldrig hög nog, så in i den tänkta himlen har ännu ingen kommit. Abbekås GK har fram till 2021 inte satsat på Padel, men det kommer kanske. Ty dårskapen har ingen begränsning, enligt Albert Einstein.
Ta bort den vita teen så minskar kostnaderna, eller lägg den i träda i klubbar som har dålig ekonomi
Vit tee kostar mycket att bygga och att hålla i stånd, och det är nästan aldrig några som spelar från den, så varför envisas med att ha den aktiv och kvar på de banor som är tänkta att användas av spelare med hcp. De som vill spela från vit tee får väl då välja andra banor, eller så får de använda slopesystemet så som det en gång var tänkt att användas. Intäkter från golfare som använder vit tee är näst intill inga. Greenfeegäster som spelar från vit tee spelar oftast gratis eftersom de tillhör eliten. Klubbarna vill gärna sola sig i deras "glans".
Och varför ska golfbanor sträva efter att vara mästerskapsbanor när oftast inga andra mästerskap än klubbmästerskap går av stapeln på dem ... med få deltagare. Det kostar att utge sig för att vara något som man oftast inte är. Och allt som glimmar är inte guld och ger inte klirr i kassan.
Sida 56
Hur med idén att tävlingsronder inte skulle vara hcp-grundande om inte tillräckligt många av deltagarna
hamnade inom Zonen. Vad är man ute efter när man inför en sådan regel? Mitt hcp är mitt eget och är inte ett kollektivt hcp som ska vara beroende av hur andra spelar. Om scorerna i tävlingar inte blir tillräckligt höga beror mestadels på yttre omständigheter som blåst och regn - och det ska väl inte jag belastas för. Mitt handicap ska spegla mitt genomsnittliga kunnande över en relativt kort period, och många av dem utförs ju i dåligt väder. Därför vill jag att alla mina ronder som spelas med markör ska vara hcp-grundande.
Min golf ska inte ha som uppgift att bestraffa mig, eller att plåga livet ur mig med hjälp av olika påfund
Min golf ska glädja mig och göra mig glad till sinnes. Om den inte gör det då ska jag göra något annat av min stund här på jorden än att spela golf. Nu har zon-tänkandet ersatts med ett nytt sätt att värdera resultaten som heter CBA. Nu kan mitt hcp ändras när jag ligger och sover beroende på hur de totala resultaten för deltagarna i en tävling som jag deltagit i slutligen blir. Vid en tävling kom jag in med 31 poäng och trodde att jag hade höjt mitt hcp. Men så icke, därför att jag i den tävlingen var bland de bättre resultaten. Hade jag efteråt gått ut på en föranmäld hcp-rond - och fått samma resultat, då hade jag höjt mig. Det nya systemet är illavarslande för min fortsatta golfkarriär, och för mitt framtida hcp.
För mycket pengar i golfen förstör mycket i golfen ... och brist på pengar sägs förstöra resten
Av allt som trycks här i världen är det bara sedlar som verkligen tycks intressera golfens alla intressenter. I golfen mäts allting i pengar, för golfare står ej annat att få. Men, sjung vackert i skorrande strängar - sjung vackert om golfen ändå, skrev aldrig Gustaf Fröding, men han hade nog gjort det om han hade levt nu. Proffsspelarna i golfen tycks inte värderas efter deras spelskicklighet utan efter hur mycket pengar de spelar in. Men det är kanske ändå så att den som tjänar mest pengar i golfen också är den bäste spelaren, vad vet jag.
En del golfare tar sig själva på så stort allvar att inga andra kan göra detsamma
Pengar är också en viktig komponent i amatörgolfen. Det är länge sedan ära och en enkel buckla eller plakett var belöning nog när man vunnit en golftävling. På amatörnivån är det prylarna på prisbordet som i de flesta fall avgör om en tävling anses vara bra och "värd" att delta i. Allt i den förvrängda tron - att den som har flest vunna prylar när den dör visserligen är död ... men är mest "prylbehängd" av alla. Dyra prylar på prisborden i golfen orsakar mygel med spelares hcp. Därför ska det kanske, av omtanke om golfen, återgås till bucklor och plaketter. Det borde vara tävlandet i sig som ska locka till deltagande och inte de prylar som kan vinnas. Men som man bäddar får man ligga. Golfens och golfklubbarnas dödgrävare har själva skapat "verkligheten" och uppmuntrar denna giriga pryljakt, så de får skylla sig själva och själva hitta vägar ut ur den trista verkligheten.
Sida 57
Det är för mycket pengar involverade i golfen
Det finns ett antal stjärnor och tillverkare i världen som ska berikas av sponsorer och av oss amatörer genom våra köp av spelmateriel och annat som sägs höra golfen till. Därför är det inte förvånande att klubbor, bollar, kläder, skor och annat är dyrt även efter att jag: Sparat pengar vid köpet, som det så vackert heter i reklamen. Detta med: Spara pengar, är en klyscha som används av säljarna för att få mig att spendera än mer pengar. Det gäller för fabrikanterna av materielen vi använder att ständigt sälja på oss nytt materiel. Finns det inga verkliga nyheter att argumentera för så hittar de på nya argument för de gamla prylarna. Och för att vi ska nappa på kroken sätter de ett högt utgångspris varifrån de sedan lämnar kraftiga rabatter. Det är det som menas med att spara pengar. Men vad då spara (?) sparar man när man konsumerar.
Att köpa golfklubbor med kända varumärken på kan ruinera mig
Märkesklubbor som jag inbillas att jag "måste" ha för att inte bli mobbad i kamratkretsen. En driver av "rätt" märke kan kosta mer än en golfresa ToR till Spanien. Dessutom behöver jag 11 till 13 andra klubbor för att komma runt banan på ett anständigt sätt. Klubbor som kostar mycket pengar om jag vill ståta med det senaste. Men det ska sägas, det finns billigare alternativ för den som håller sig med ett eget självförtroende. Som inte hela tiden låter sig lockas av marknadens senaste "innovationer", och att det inte måste sitta vissa varumärken på dem. För ska det göra det då är man illa ute. Men det är vanligtvis inte de anonyma klubborna som jag ser i golfbagarna hos oss amatörer.
Och det är inte gratis att vara medlem i en golfklubb, det vet alla som är med i gemenskapen. Medlemskap, spelrätter, årsavgifter, bollar, resor, klubbor, kläder, korv med bröd, pilsner, "stänkare", kaffe och annat kostar mycket pengar.
Golf ska man spela lugnt och sakta vandra, sköta sig själv ... och skita i andra
Förlåt det fula ordet skita, men det är på modet i vår tid. Ordet används i förstärkande syfte: skitbra, skitdåligt, skithäftigt, skitkul och så vidare. Visst låter det hemskt, men det är tyvärr, typ så det är ... liksom!
Spela lugnt och sakta vandra? I golf spelar det inte någon roll hur sakta man går så länge man inte stannar helt, sa en "sengångare" i klubben. Men det stämmer inte. Ett hyggligt tempo är ändå en förutsättning för allas trivsel på banan. Tempot i spelet kan enkelt höjas om alla hjälper till, och om man tacklar problemet med sunt förnuft. Det långsamma spelet sägs vara golfens ättestupa, vilket säkert är riktigt. Skynda är vad som propageras för i golfen. Men utopin skynda får nog raska på om den ska hinna ikapp den verklighet som råder. Skynda vet inte alla golfare vad det står för, men långsamt är bekant - och är det som flertalet ägnar sig åt. Men trots den bekantskapen retar sig många på att en golfrond ofta tar mer än 5 timmar när det är tänkt att den ska ta max 4. Men till denna ökning av speltiderna har klubbarna och medlemmarna sig själva att skylla.
Sida 58
De förväntar sig att speltiden 4 timmar för en 4-boll ska hållas samtidigt som de bygger banor
som är längre och svårare att spela på, och tillämpar regler och krav som motverkar det syftet
Puttningen på många banor är svår att lyckas med eftersom raffinerade onduleringar av greenerna är på modet. Och ruffarna på en del banor tillåts att växa till en höjd av en halv meter eller mer. Vilket gör det näst intill omöjligt att hitta bollarna, och att kunna slå därifrån om man hittar dem. En boll slagen till en sådan ruff är förlorad och kostar orimligt mycket i scoren, och i tid. Tendensen nu är snarare den att speltiderna ökar ytterligare om ingenting görs för att åtgärda detta feltänk.
Nu är det också på modet att det på varje hål - inför varje slag ska lasermätas avstånd. När 4 spelare ska göra detta kostar det minst 30 minuter i längre speltid för alla bollarna som kommer efter en sådan boll. Detta med speltiden är ett problem för golfen, men det är inte många som gör något för att lösa det. Man tycks snarare öka på speltiderna med införande av diverse nymodigheter.
Men vi ska inte ha FÖR bråttom när vi spelar, ty rör vi oss fortare än ljuset (!) då svartnar det för ögonen
Jag menar inte att vi ska springa. Det går att öka tempot på andra sätt så att spelet flyter bättre. Det går att spara 1 timme och 30 minuter på en rond över 18 hål för en 4-boll genom att vidta några enkla åtgärder - så att vi kommer runt banan på 3 timmar och 30 minuter eller mindre. Här några
förslag som kan bidra till önskade tidsbesparingar. Ta bort regeln: Provisorisk boll, och förbjud letandet i 3 minuter efter illa slagna bollar. Hittas inte bollen genast när jag kommer fram dit där den antas ha landat ska en ny boll spelas från närmast spelbar yta, eller från fairway, i linje med där den landade, med 1 slags plikt. Jag ska inte behöva gå tillbaka för att slå en ny boll från den plats jag slog ifrån ... för det kostar tid.
Klipp ner ruffen på banan så att vi hittar de bollar som hamnar där, och så att vi kan spela dem. Ska ruffen av kostnadsskäl tillåtas vara hög då ska man få droppa sig fri utan plikt. Kräv att alla alltid slår ut från som mest röd tee vid mixade bollar. Bestäm att det alltid ska spelas poängbogey - eller möjligen PAR + 5 när det är hårt tryck på banan. Begränsa och reglera användandet av lasermätare ute på banan.
Sida 59
Använd slopen fullt ut så ökar tempot, och golfen blir trevligare och mer inspirerande
Golfbanorna är slopade så att i huvudsak vi män får tillgång till handicap som är anpassade till de olika tee som finns att välja mellan. Uppmuntra, tvinga därför alla män att verkligen aktivt använda sig av detta utmärkta system för att göra spelet snabbare, trevligare, mer givande, mer varierat och mer inspirerande för alla som deltar. Att jag här talar om män beror på att slope- systemet inte är lika användbart för kvinnorna eftersom de inte kan korta av banan genom att kunna välja att slå ut från en tee framför den röda teen. Se dig omkring på golfbanorna så förstår du vad jag menar.
Där går 4-bollar med 3 damer och 1 herre, där herren går till gul tee för att slå ut och damerna går till den röda. Varför gör han det när det torde vara mycket roligare att slå ut tillsammans med de övriga och när slopen ändå gör att han inte får någon: Otillbörlig fördel, av detta. Detta missbruk av deras tid kan jag inte förstå, men när det dessutom går ut över vår tid som kommer efter då förstår jag det än mindre.
Eller en annan märklig situation: Du ser en 2-boll med herre och dam, där herren av någon outgrundlig anledning går till gul tee och slår ut, och damen slår ut från röd tee. Vad är det för glädje och mening med det? Golfen är väl ändå till stora delar tänkt som ett sällskapsspel för oss amatörer. Varför är det så svårt för oss testosteronstinna alfahannar att inse - att det skulle vara till fördel för spelet, för jämställdheten och för trevnaden i golfen, om vi fullt ut kunde använda slope- systemet så som det från början var tänkt och sagt?
Det blev bara en futtig fjäder av det som en gång var tänkt som en ståtlig "Eagel"
Syftet med slopen sas vara, att alla spelare, inför varje rond, själva skulle välja från vilken tee vi ville slå ut ifrån, och att detta skulle gälla även vid tävling. Det skulle öka trivseln i golfen, göra den mer dynamisk, intressantare, mera variabel och vitalare. Det var en gudasänd gåva och den idén gillade jag. Men i praktiken visade det sig att denna förmån endast skulle stå till förfogande för oss män som spelade från vit eller gul tee. Vi kunde då korta av banan genom att välja att slå ut från blå eller röd tee, men motsvarande valmöjlighet hade inte kvinnorna. För kvinnor som spelade från röd tee fanns inget annat val än mellan pest eller kolera. De kunde inte korta av banan så som vi män kunde göra. De kunde bara välja att förlänga banan genom att slå ut från blå, gul eller vit tee. Därför blev det heller inget av den goda idén till att förnya golfen. Orättvisan och ojämlikheten var för påtaglig för att idén skulle kunna förverkligas i den verklighet som råder i golfen. Det fanns en "skamgräns" som de som rådde över detta i anständighetens namn inte ansåg sig kunna överträda, eller bortse från. Det fick räcka med den orättvisa som redan fanns genom att vi män får flytta fram våra utslag till röd tee när vi fyllt 75 år, en favör som kvinnorna inte har möjlighet att använda sig av när de fyllt 75.
Sida 60
Skulle full jämlikhet råda då hade man behövt anlägga ytterligare en tee framför den röda teen,
vilket hade varit en relativt enkel åtgärd ... om viljan funnits, men den viljan fanns inte
Att jämställa kvinnorna med männen har aldrig haft någon prioritet i golfen. Det är bara årsavgiften (!) som är jämställd och jämlik. Därför föll idén till marken. Det blev till slut som i H C Andersens saga: Kejsarens nya kläder, det blev en inbillning, en illusion bland många andra illusioner i golfen. Det lilla som blev kvar av den goda idén urvattnades till att gälla endast vid sällskapsronder - och då fortfarande utan att kvinnorna skulle kunna välja mellan annat än Pest eller Kolera. År 2016 infördes en orange tee, men till vilken nytta och till vems glädje? Mer om detta längre fram.
Förstockad konservatism och brist på modernt tänkande är golfens förbannelse och stupstock
Att införa nymodigheter till golfens fromma och till glädje för alla dess utövare förutsätter hänsynstagande, generositet och rättvisetänk. Men det är egenskaper som den mansdominerade golfen inte är utrustad med. I synnerhet inte när det gäller synen på kvinnorna, och på deras förutsättningar till en jämställd och rättvis golf på lika villkor. I golfen är det alfahannar som bestämmer - och de ser till att förutsättningarna i golfen i första hand
anpassas till dem själva och inte till golfarna i stort. Kvinnan ska tiga i församlingen, sa aposteln Paulus, och då avsåg han uppenbart också den framtida golfen? I golfen får kvinnorna nöja sig med det som blir över, och med det som alfahannarna erbjuder dem. Är det erbjudandet då inte i linje med kvinnornas intresse då är det ingen som bryr sig. Idén med slopen, så som den presenterades, var lysande och hade blivit ett lyft för golfen, och den skulle ha fullföljts. Men i golfen är det fel folk som drabbas av dåligt samvete, därför har det blivit som det blivit. Men det vore skam att ge upp. I framtiden kommer ändå slope- systemet att behöva användas fullt ut så som det en gång var tänkt. Att det är trögt i portgången beror på att det inte är lätt att ändra på synsättet i en gemenskap som styrs av antika regler och värderingar, och där kvinnor och hundar för några årtionden sedan var portförbjudna. Vad jag förstår finns det i nutid alfahannar som tycker att den ordningen fortsatt borde gälla. I vart fall när det avser kvinnorna.