TIO UNGDOMAR DRUNKNADE i går mellan Garpens Fyr och Bergkvara


Klicka på rubrikerna ovan för att komma till önskat textblock


Detta är berättelsen om den ohyggliga tragedi som drabbade

min och andras närstående familjer söndagen den 26 juli 1925. 



Denna rubrik fanns på 1:a sidan av Blekinge Läns Tidning måndagen den 27 juli 1925.


Tio ungdomar drunknade i går i vattnet

mellan Garpens Fyr och Bergkvara!



Nedanstående text finns på en skylt vid den gemensamma gravstenen på Avaskär vackra kyrkogård i Kristianopel.


Herren ger och Herren tar

Här vilar fem ungdomar som miste sina liv vid den

tragiska båtolyckan som hände i vattnet mellan

Garpen och Bergkvara söndagen den 26 juli 1925.


Fyra av dem är syskonen Nilsson från Flyeryd 1:2

Karl 20 år,  Arvid 19 år,  Anny 17 år,  Ture 15 år.

Samt deras vän Elsa Elmberg 20 år från Övraboda.


Vid olyckan omkom tio ungdomar, varav sju var

släkt och de tre andra var deras vänner. Vila i frid. 

__________________________ 


Kursiv text är i flertalet fall blekingska dialektuttryck.


Närmare Gud till dig

Efteråt sa man i Flyeryd - att det hade varit en sällsynt ljuvlig, förunderligt stilla och en ovanligt fridfull helg.  Denna för många av den lilla byns invånare så ödesdigra helgen i slutet av juli 1925. 


Det är tidig morgon lördagen den 25 juli 1925

Solen värmer skönt, det är lugnt och stilla - och redan 20 grader varmt i luften. Den gamla moraklockan i köket  på gåren Flyeryd 1:2 i Kristianopels socken i nordöstra Blekinge slår sex slag. I busksnåret bakom la´an sitter en näktergal och sjunger högt och ljudligt så som den har gjort hela den ljumma sommarnatten. Ivrig med att försöka härma och att överrösta alla andra ljud som den hör i sin närhet.


I den värmande solen vid laväggen ligger katten Grålle dul o däven och spinner

Han är stinn efter att ha lapat i sig en full skål med fet spenvarm mjölk som han just har blivit bjuden på. Den trogne gamle gårdvaren, stövaren Hampe, ligger utanför sin koja och fnattar sig behagligt i pälsen och tittar lite lojt på en pugalus, en gråsugga, som kommer springande på marken. Samtidigt som han lite mera uppmärksamt spanar av det revir som han har som uppgift att bevaka - och att beskydda.


I solskenet ute på tunet står fauren i huset, odalbonden Theodor Nilsson, och 19-årige luen Arvid

De har varit på benen sedan före klockan fyra för att mjölka korna som går lösa i hagen bakom la´an. Lördag är fridag för de flesta på gåren ... men det vet ju inte korna om. De vill bli mjölkade varje morgon oavsett vilken dag i vickan det är. 

 

tunet står ytterligare åtta personer, däribland gårens övriga ungdomar i åldrarna 5 år till 21 år

Alla utom en av dessa är Theodors närmaste anhöriga och hans barn. Det vill säga det är Arvids systrar och bröder. Där är Arvids äldste bror Karl 21 år gammal. En stor, kraftig, välväxt lue - som så småningom ska överta gåren efter Theodor är det tänkt. Han gör sin militärtjänst som beväring vid Karlskrona grenadjärregemente på Gräsvik men är nu hemma på några dagars permission. Där finns systern Anny 17 år, brodern Ture 15 år och systern Lilly 13 år.

   Där är också den 12-årige brodern med det ovanliga namnet Chapman. Ett namn som han har förärats efter den berömde skeppsbyggaren af Chapman, som var chef för örlogsvarvet i Karlskrona i slutet av 1700- talet.

   Där står också lillasyster Aina 5 år gammal.  Dessutom är Theodors hustru Hilda med ute på tunet. Och där finns ävenså den granna däkan 20-åriga Elsa Elmberg, dotter till lantbrukaren S A Elmberg  i Övraboda. Elsa och Karl är fästefolk.


Det råder en uppsluppen stämning på tunet och alla pratar i mun på varandra

Den goda stämningen kommer sig av att den stundande helgen ska bli en minnesvärd helg för många av dem - är det tänkt. Det ska bli den stora spännande resans helg. En riktig festhelg som de har längtat efter och sett fram emot i månader. Nu ska de koppla av och ha det skönt - för när de kommer him igen i nästa uge börjar det tunga slitet med att hösta säden.

   Karl, Arvid, Anny, Ture och fästmön Elsa står hällade mot sina cyklar redo att anträda den långa resan till kusinerna Elsie, Karin och Evald Sjöholm. Som bor ute på ön Garpen en bit ut i Kalmar Sund, nära Bergkvara. Långt bort från Flyeryd.


Det är första gången som de ska besöka sina kusiner på Garpen

Och det är första gången som de flesta av dem ska vara himmafrau. Så långt himmafrau har tidigare bara Karl varit. Han var en gång i Kalmar tillsammans med Theodor, dit de då åkte med tåget från Fågelmara. För alla ska detta nu bli en lång och spännande resa … ut i det okända. Alla som ska åka är därför spända och förväntansfulla inför den resa som väntar dem. De ska först cykla ner till Fågelmara för att där ta tåget mot Kalmar, som enligt tidtabellen ska avgå klockan halv tio. I Torsås  ska de sedan byta tåg för att vara framme i Bergkvara mitt på dagen - om nu allt kommer att gå som det planerats.    


I Bergkvara hamn ska de hämtas med båt av kusinernas far Hjalmar Sjöholm

Han är fyrvaktare på fyren som finns på ön Garpen. Han och hans familj bor därute året om. Ungdomarna ska vara ute på Garpen till tisdag morgon är det sagt, för att sedan ta tåget tillbaka till Fågelmara - och sedan cykla hem till Flyeryd igen.

   Till Garpen har även inbjudits två av Sjöholms barns kamrater, som också ska vara på ön över helgen. Det är Edit 19 år, enda barnet till diversearbetaren Erik Pettersson i Gummebo, och det är 13-åriga Anna - Brita, dotter till stationskarlen Karl Johansson i Bergkvara.


Skytteföreningen i Bergkvara ska i helgen hålla sin stora årliga tvådagars skyttefest på Dalskär

Dalskär som ligger vid sundet i  närheten av Bergkvara, en bit innanför Garpen. Till Dalskär ska alla ungdomarna åka på lördag och söndag för att roa sig. Alla är inställda på att det ska bli en spännande, annorlunda och rolig helg. Förhoppningarna är stora, vädret är underbart och alla ser fram mot detta med hög förväntan.


Ungdomarna på tunet i Flyeryd har packat unikaboxar med fardkost

som de ska ta del av när de blir soltna under resan

En stor bunke med fetamad, smörgåsar bredda med stekflott, har ställts i ordning åt dem. Mor Hilda har stekt bånkavis med köttbullar, och därtill redia blekingska raulauper; raggmunkar. De har också fått med sig en redi bit sidfläsk med kömjan på uppskuren i tjocka skivor. Detta är höjden av lyx och ett sogel som de på gåren annars inte så ofta kostar på sig. Sådant rikemanssogel unnar man sig bara när det är något alldeles speciellt som ska ske - och det ska det ju denna dag.


De har fyllt några flaskor med spenvarm mjölk från Arvids mjölkaspann

Karl har fyllt en stor drickaflaska med nygjord himbärssaft som de ska ha till att släcka törsten med under resans gång. Anny har kvällen innan bakat en hel drös med kanelbullar som hon omsorgsfullt har packat ner i sin unikabox.

   Det ska då inte behöva gå någon nöd på Nilssons barn, eller på Elmbergs Elsa, när de ger sig ut på den långa resan ner till Bergkvara, och ut  till Garpen.


De yngsta syskonen Lilly, Chapman och Aina får till deras förtrytelse inte följa med på resan

De är för unga för att göra en så lång resa har man tyckt. Det var tänkt att Lilly skulle fått följa med, men det ändrades på i vickan innan. De har som tröst fått var sin kanelbulle av Anny som de nu står och gnaspar på i solskenet. De är med ute på tunet för att vinka adjö när de andra ska ge sig iväg ut på den långa resan.

   Resenärerna börjar bli lite hialösa och de vill komma ista. Karl är äldst i gruppen, och den som tar befälet. Han är ju betrodd vicekorpral vid Grenadjärerna i Karlskrona och vet nogsamt hur det ska gå till vid ordergivning och vid framryckning. Han ger nu order om att man ska kliva upp på cyklarna för att komma ista.


Med Karl i täten trampar de igång och styr ut på den smala grusvajen som leder bort från gåren

och upp mot lannavajen, den lite större grusvägen som går mellan Torsås och Karlskrona. När de har kommit en bit bortom järet, stängslet som omger gåren - och kommit en bit upp på drahasaliden, backen längre fram, vänder Karl sig om och ropar: - Haj dau, vi kommer him pau tisda.


Kvar på tunet i Flyeryd står Theodor, Hilda och tre övergivna och besvikna småsyskon som tröstande håller varandra i händerna, ledsna för att de är för unga för att få följa med på resan

Och ledsna över att kanelbullarna är uppätna. De koxar länge och väl efter sina äldre syskon, och efter den granna däkan Elsa, som alla långsamt försvinner bort i fjärran. Bort för att aldrig komma hem igen.  


De tre små som står kvar i den värmande solen på tunet i Flyeryd växer upp och blir giftasvuxna

Lilly gifter sig med staboen Gustaf från Karlskrona, de får två flickor; Solveig och Inger. Chapman gifter sig med Britta från Brändabo/Torsås, de får tre barn; Sören, Lillemor och Lilian. Aina gifter sig med Brittas bror Birger, och de får två barn; Nils Albin och Els-Mari. Aina hade sedan tidigare två "oäktingar" - som det står i kyrkboken; Stig och Siv. Stig är jag som har skrivit detta. Aina är alltså min mor. Karl, Arvid, Ture var mina morbröder och Anny var min moster.


Resan till Garpen går bra och den rikligt tilltagna fardkosten räcker hela vägen

Väl framme i Bergkvara hamn hämtas de upp av fyrvaktare Sjöholm som tar dem ut till Garpen med sin  motorbåt. Lite senare på lördagseftermiddagen kör Sjöholm de tio ungdomarna in till Dalskär så att de kan ta del av festligheterna som pågår där.

   Trötta men glada återkommer de till Garpen runt klockan halv elva på lördagskvällen. Då är Garpens Fyr tänd och kastar sitt trygga blinkande sken långt ut över Kalmar Sund, över till Öland ... ner till Kristianopel.


Det har varit en lång dag och mycket har hänt som de tidigare aldrig har varit med om

De går och lägger sig och sover ovaggade till långt fram på förmiddagen morgonen därpå, den olycksaliga söndagen den 26 juli. På eftermiddagen ska de ännu en gång åka in till Dalskär för att festa, för att dolja, som vi säger i Blekinge. Sjöholm ska göra ännu en båttur med ungdomarna, men först ska han utföra en annan transport. En transport som dessvärre drar ut på tiden.


Ungdomarna är ivriga att komma ista och de beslutar sig för, att istället för att vänta på Sjöholm, så ska de segla in till Dalskär med den lilla segelbåten som ligger vid bryggan på Garpen

Sjöholms yngste lue, Evald, brukar vara ute och segla med den båten på dagarna. Han är, trots sina bara 13 år, ansedd för att vara en duktig seglare, och han ska vara skeppare ombord. Så mot bättre vetande tränger tio glada och förväntansfulla ungdomar ihop sig i den lilla segelbåten och ger sig av. Ombord finns inga livvästar och bara Sjöholms tre barn kan hjälpligt simma!

   Då är klockan tio över fyra på eftermiddagen söndagen den 26 juli 1925.


Det är varmt, det är kvavt ... det är åska i luften

Evald hissar seglet och sätter kursen mot Dalskär, som ligger inom synhåll ett par kilometer bort från Garpen. Den lilla segelbåten är kraftigt överlastad, den är rickalös ... och den ligger oroväckande djupt i vattnet!

   På stranden på Garpen står Sjöholms maka Alma, mor till Elsie, Karin och Evald och vinkar orolig och ängslig adjö till ungdomarna. Hon ser illavarslande tecken i skyn, och hon anar oråd. Hon har försökt få dem att vänta på att Sjöholm ska komma tillbaka med motorbåten - eftersom hon menar att den är mycket säkrare att auka i än i segälbauten.

Men ungdomarna är som ungdomar är mest; de gör som de vill och efter sitt eget hue.


De ger sig ista och har kommit en bit ut i sundet när åskan drar upp ...  

och det hastigt börjar att blåsa

Vinden fyller seglet mer än nock, ungdomarna är ivriga, glada och totalt omedvetna och okunniga om den snabbt annalkande faran som nu hotar dem. De skrattar och är upprymda för nu går det minsann undan i den byiga friska vinden, och snart ska de vara framme vid Dalskär - och inne på festområdet.


Men vinden ökar hastigt i styrka och plötsligt kommer det en mycket häftig vindstöt,

en redi horrevinn som man säger i trakten

En kraftig stormvind som rycker tag i seglet med våldsam kraft - som får båten att kantra och att slå runt. Den börja genast att sjunka till havets botten och alla tio ungdomarna hamnar i vattnet.


På några korta sekunder förvandlas den uppsluppna seglatsen in till Dalskär till ett veritabelt inferno, till en fruktansvärd mardröm, till en fasansfull nödsituation för alla ombord

En nödsituation som ska sluta i en total katastrof för alla de inblandade. På ett ögonblick befinner sig alla liggande i vattnet kämpande för sina liv. De som inte kan simma griper i panik tag i de andra i försöken att rädda sig själva.  Men de som inte kan simma är för stora, de är för tunga och de är för många för att de tre som hjälpligt kan simma ska klara av att hålla alla kvar uppe på vattenytan. De som inte kan simma drar ner varandra - och de drar ner de andra i djupet i sin förtvivlade kamp för att överleva! De skriker i panik ut sin dödsfruktan ... men till ingen nytta.


De ropar förtvivlat på hjälp men ingen hjälp finns inom räckhåll. De är för långt ut från

land och tiden är dessutom för knapp för att någon ska hinna fram för att hjälpa dem

De klamrar sig fast vid varandra i sin dödsångest. River och sliter vilt i varandra och klöser varandra blodiga - tills krafterna snabbt ebbar ut. De försöker hålla andan för att inte andas in vatten ... men det går inte.


Några reflexmässiga andetag fyller lungorna med vatten och de sjunker döende ner

under vattenytan, ner i djupet, ner i dödsriket och in i evigheten. Tiden för att ha kunnat få hjälp har snabbt runnit ut och efter några minuters våldsam kamp är allt över.

   Vinden avtar när åskan dragit förbi, vågorna lägger sig - och stillheten lägrar sig åter över Kalmar sund och Garpen.


På vattenytan flyter några lösa sittbrädor - men av de tio som var ombord syns inga spår

De har dragit ner varandra i djupet, följt varandra in i döden, in i den eviga vilan. Alla är för alltid borta. De var mitt uppe i den glada festen när den hastigt och oväntat tog slut.

   På några få minuter har den fasansfulla katastrofen krävt tio unga människors liv. 


På Garpen står mor Alma och ser det ofattbara inträffa mitt framför sina ögon

Utan att hon kan göra någonting för rädda sina egna tre barn och de andra sju barnen. Båda de båtar som finns på Garpen är ute. 

   På stranden vid Dalskär står tusentals glada festdeltagare och bevittnar förstummade denna fruktansvärda katastrof hända utan att de heller i tid kan göra någonting för att rädda deras liv.

   För tio barn och ungdomar, som var i början av sina liv, har den ljusa dagen slutat i det svartaste mörker.


Det som har hänt är en oerhörd tragedi för familjerna Nilsson, Elmberg och Sjöholm

Syskon har förlorat syskon och föräldrar har mist alla sina barn, eller flera av sina barn, i en av tidens stora svenska katastrofer. Klockan är halv fem på eftermiddagen söndagen den 26 juli 1925.

   Festligheterna ute på Dalskär ställdes omedelbart in så snart katastrofens omfattning blev känd.


ooo  OOO  ooo


På Avaskär vackra kyrkogård i Kristianopel,

i ett hav av blommor och kransar, står fem kistor uppställda 

Grenadjärregementets musikkår från Karlskrona spelar Chopins sorgemarsch. Framför kistorna, med huvuden böjda i djupaste sorg och förtvivlan, står föräldrarna Theodor och Hilda, och småsyskonen Lilly, Chapman, Aina och Elsas närmaste anhöriga i tårar. Förlamade och tillintetgjorda av den ofattbara tragedi som så oväntat och så obarmhärtigt har drabbat dem alla. 


De har förlorat fem av sina nära och kära och fem andra närstående släktingar och

vänner i den förödande katastrofen som hände i vattnet mellan Garpen och Bergkvara

På den lilla kyrkogården står också tusentals andra sörjande från trakten och tar del i begravningsakten. Pastor Svensson håller en gripande dödsbetraktelse på temat: Herren ger och Herren tar. 


Av jord är du kommen ... till jord skall du åter varda

Man sjunger tillsammans psalmen Närmare Gud till dig - och de fem kistorna sänks ner i den gemensamma graven på Avaskär. Ner till den slutliga eviga vilan. Klockan var kvart i två söndagen den 2 augusti 1925.

   I det täta busksnåret intill kyrkogården på Avaskär satt en näktergal och försökte ihärdigt att överrösta musiken och sången.


De andra fem ungdomarna som omkom vid samma tillfälle begravdes på kyrkogården i Söderåkra. 


ooo  OOO  ooo



Du kan besöka gravplatsen och se gravstenen på Avaskär vackra kyrkogård i Kristianopel.